Syftet med studien är att undersöka vilka rådande diskurser som visar sig i pedagogers berättelser om samverkan med nyanlända familjer samt att problematisera diskurserna i förhållande till förskolans verksamhet. Insamling av empiri har skett genom ostrukturerade intervjuer med fyra verksamma pedagoger i förskolan. Studiens teoretiska utgångspunkt är socialkonstruktionism och diskurspsykologi. Genom analys studeras de diskurser som pedagogerna använder sig av när de berättar om samverkan med nyanlända familjer. Studiens resultat synliggör fem olika teman samt diskurserna: språkets betydelse, pedagogens positionering och behovet av stöd. Resultatet visar även att pedagogerna beskriver samverkan med nyanlända som en problematik men att viljan för att samverkan ska fungera är stor. Genom resultat, analys och diskussion synliggörs didaktiska dilemman i samverkan med nyanlända familjer då berättelserna pekar mot att viljan att samverka finns men pedagoger och föräldrar behöver stöd i form av kompetensutveckling och språkstöd.

SammanfattningSyftet med denna studie var att undersöka vilka förutsättningar som ges till barn med diagnosen ADHD i skolan, med fokus på skolkuratorernas skolsociala arbete. Uppsatsen är en kvalitativ intervjustudie som baserats på sex intervjuer. Resultatet visade att skolpersonalen har många hjälpmedel och anpassningar vilka används till barnen med en ADHD diagnos. Vad det gäller samverkan var det den med föräldrarna som ansågs viktigast. Brister och svårigheter som fanns berodde på stora klasser, bristen av ekonomiska resurser och bristen på kunskap. Resultatet har sedan kopplats till stämplingsteorin som visade att dessa barn stämplas. Det innebär att de bemöts på fel sätt vilket bidrar till att deras avvikande beteende förstärks. Utifrån det salutogena perspektivet visade det sig att skolan arbetar med att se det som fungerar för barnen men att detta synsätt dock inte efterföljs hela tiden eller på alla skolor.

Det har skett en ökning sedan 1980-talet av användandet av visioner inom samhällsplanering. Ökningen kan ses som en konsekvens av olika förändringar. Förändringar både i den fysiska miljön och i tankesätt med vilka samhällsplanering bedrivs som har gett upphov till nya förutsättningar och med det nya behov av framtida utveckling. Mot bakgrund av de förändringar som skett undersöker den här uppsatsen användandet av visioner i svenska kommuner. Genom att beskriva förändringarna över tid går det att kartlägga hur olika anledningar till att använda visioner har uppstått och med det går det även att se vilka behov som visionerna svarar mot. Visioner utrycks inte sällan i vaga former och som uteslutande demokratiska och positiva för alla. Resultatet av det här arbetet visar på att visioner innebär mycket mer än så, trots sina vaga uttryck anger de riktningar och mål och kan liknas vid en rationell planering. Resultatet visar även, trots visioners till synes demokratiska uttrycksform, hur medborgarnas delaktighet är långt ifrån självklar.

<p>Denna studie handlar om vårdnadshavares engagemang i sina barns skolgång utifrån ett lärarperspektiv. Om lärare ska kunna lyckas i sin lärarroll krävs det ett bra föräldrasamarbete (Andersson, 2004; Flising, Fredriksson & Lund, 1996; Ivarson - Jansson, 2001). Läraren är den som har skyldighet att ha kontakt med vårdnadshavare. De är även de som har störst möjlighet att kunna påverka relationen till både barnet och vårdnadshavare (Flising, Fredriksson & Lund, 1996; Ivarson - Jansson 2001).</p><p> </p><p>Syftet med studien är att undersöka om lärare i dagsläget uppfattar några hinder för att engagera vårdnadshavare i barnens skolgång samt tydliggöra vad lärare vill att vårdnadshavare ska ha engagemang i gällande sina barns skolgång. Undersökningen genomfördes genom en litteraturstudie samt en enkätundersökning. Enkätundersökningen utfördes på tre olika grundskolor i en kommun i mellersta Sverige. Skolorna som valdes har inte någon form av inriktning på sin skola. Sammanlagt har trettiotre klasslärare i år 1-6 på de tre grundskolorna deltagit i undersökningen. Svarsfrekvensen från enkäten var 62,5 %.</p><p> </p><p>Övergripande slutsatser som kan tas utifrån denna studie är att alla de tillfrågade lärarna anser att de har stöd av sina elevers vårdnadshavare i arbetet som lärare. De flesta tillfrågade lärarna vill att vårdnadshavare är engagerade i sina barns läxor, deras uppförande i skolan, möten/utvecklingssamtal, sina barns individuella skolarbete och uppnående av målen. Svaren på enkäten visar att lärarnas svar blev jämt fördelade mellan svarsalternativet gällande att det finns hinder och svarsalternativet att det inte finns hinder för att engagera vårdnadshavare i sina barn skolgång. Alla de tillfrågade lärarna som anser att det finns hinder för att engagera elevernas vårdnadshavare i sina barns skolgång anser att brist på tid hos vårdnadshavare är ett hinder. Utöver det hindret visar enkätundersökningen att annat modersmål, vårdnadshavare som anser att de inte är insatta i skolans fackspråk, skilda åsikter mellan lärare och vårdnadshavare samt att vårdnadshavare inte vill vara engagerad är andra vanliga hinder för att engagera elevernas vårdnadshavare i sina barns skolgång. Den stora skillnaden mellan litteraturstudien och enkätundersökningen är att i litteraturstudien menar författarna att hinder för att engagera elevernas vårdnadshavare i sina barns skolgång beror på både lärares och vårdnadshavares begränsningar (Alfakir, 2004; Andersson, 2004; Bouakaz, 2007; Eriksson, Flising & Kärrby, 1979; Flaugher, 2006; Flising, Fredriksson & Lund, 1996; Flising & Kärrby, 1983; Fransson & Morberg, 2001; Fredriksson, 1991; Graham – Clay, 2005; Gustafson, 1990; Ivarson – Jansson, 2001; Kocken & Lindholm – Larsson, 1996; Lund – Nilsson & Nilsson, 1992; Lärarförbundet, 2004; Persson, 1994; Sandberg & Vuorinen, 2007; Stewart, 2007; Ståhle, 2000; Tallberg – Broman, 1998). Resultatet i enkätundersökningen visar dock att lärarna anser att hindren nästan enbart beror på vårdnadshavares begränsningar.</p>

Denna studie handlar om vårdnadshavares engagemang i sina barns skolgång utifrån ett lärarperspektiv. Om lärare ska kunna lyckas i sin lärarroll krävs det ett bra föräldrasamarbete (Andersson, 2004; Flising, Fredriksson &amp; Lund, 1996; Ivarson - Jansson, 2001). Läraren är den som har skyldighet att ha kontakt med vårdnadshavare. De är även de som har störst möjlighet att kunna påverka relationen till både barnet och vårdnadshavare (Flising, Fredriksson &amp; Lund, 1996; Ivarson - Jansson 2001).   Syftet med studien är att undersöka om lärare i dagsläget uppfattar några hinder för att engagera vårdnadshavare i barnens skolgång samt tydliggöra vad lärare vill att vårdnadshavare ska ha engagemang i gällande sina barns skolgång. Undersökningen genomfördes genom en litteraturstudie samt en enkätundersökning. Enkätundersökningen utfördes på tre olika grundskolor i en kommun i mellersta Sverige. Skolorna som valdes har inte någon form av inriktning på sin skola. Sammanlagt har trettiotre klasslärare i år 1-6 på de tre grundskolorna deltagit i undersökningen. Svarsfrekvensen från enkäten var 62,5 %.   Övergripande slutsatser som kan tas utifrån denna studie är att alla de tillfrågade lärarna anser att de har stöd av sina elevers vårdnadshavare i arbetet som lärare. De flesta tillfrågade lärarna vill att vårdnadshavare är engagerade i sina barns läxor, deras uppförande i skolan, möten/utvecklingssamtal, sina barns individuella skolarbete och uppnående av målen. Svaren på enkäten visar att lärarnas svar blev jämt fördelade mellan svarsalternativet gällande att det finns hinder och svarsalternativet att det inte finns hinder för att engagera vårdnadshavare i sina barn skolgång. Alla de tillfrågade lärarna som anser att det finns hinder för att engagera elevernas vårdnadshavare i sina barns skolgång anser att brist på tid hos vårdnadshavare är ett hinder. Utöver det hindret visar enkätundersökningen att annat modersmål, vårdnadshavare som anser att de inte är insatta i skolans fackspråk, skilda åsikter mellan lärare och vårdnadshavare samt att vårdnadshavare inte vill vara engagerad är andra vanliga hinder för att engagera elevernas vårdnadshavare i sina barns skolgång. Den stora skillnaden mellan litteraturstudien och enkätundersökningen är att i litteraturstudien menar författarna att hinder för att engagera elevernas vårdnadshavare i sina barns skolgång beror på både lärares och vårdnadshavares begränsningar (Alfakir, 2004; Andersson, 2004; Bouakaz, 2007; Eriksson, Flising &amp; Kärrby, 1979; Flaugher, 2006; Flising, Fredriksson &amp; Lund, 1996; Flising &amp; Kärrby, 1983; Fransson &amp; Morberg, 2001; Fredriksson, 1991; Graham – Clay, 2005; Gustafson, 1990; Ivarson – Jansson, 2001; Kocken &amp; Lindholm – Larsson, 1996; Lund – Nilsson &amp; Nilsson, 1992; Lärarförbundet, 2004; Persson, 1994; Sandberg &amp; Vuorinen, 2007; Stewart, 2007; Ståhle, 2000; Tallberg – Broman, 1998). Resultatet i enkätundersökningen visar dock att lärarna anser att hindren nästan enbart beror på vårdnadshavares begränsningar.

Samamnfattning Titel: Strategiskt samarbete. En studie av hur och varför Kungliga Djurgårdens intressenter samarbetar Författare: Richard Bauer Handledare: Leif Marcusson Examinator: Frederic Bill Kurs: 17HT-2FE95E-Företagsekonomi III - organisation, examensarbete (kandidat) 15hp Syfte och forskningsfrågor Studien syftar till att skapa förståelse för de orsakslogiska faktorer som skapar, upprätthåller samt utvecklar samarbete mellan intressenter. Genom att låta informanterna ge sin syn på samarbete kan de orsakslogiska faktorer som stödjer samarbetsprocessen och skapar samarbete identifieras, analyseras och diskuteras. Huvudfrågeställning: Hur och varför samarbetar KDI strategiskt? Delfrågeställningar: Vilka former av samarbete finns? Vilka drivkrafter finns för det strategiska samarbetet? Vad minskar drivkrafterna i samarbetet? Metod Kvalitativ forskningsmetod med en deduktiv ansats. Det empiriska materialet producerades genom semistrukturerade intervjuer. Informanterna är chefer för offentliga och privata verksamheter inom besöksnäringen på Djurgården i Stockholm. Varje informant intervjuades personligen. Slutsatser Ur studiens samlade data framkommer att samarbete är en underskattad möjlighet som kan skapa betydande värde. Samarbete sker ofta av en tillfällighet men kan också omvandlas till en process vilken systematiskt startas, utvecklas och levererar värde. Det som hindrar är när det saknas förtroende för andra intressenter och för att samarbetsprocesen kan levererera större värde för interessenterna än summan av vad de enskilt kan producera. Nyckelord Intressent, Freeman, Covey, Axelrod, Binmore, vinna-vinna, synergi, spelteori, samarbete, samverka, nätverk

Syftet med uppsatsen var att nå kunskap om hur pedagoger i förskolor uppfattade innebörden av barn i behov av särskilt stöd samt hur de uppfattade arbetet med barn i behov av särskilt stöd. Vi har även belyst samverkan i förhållande till arbetet med barn i behov av särskilt stöd i verksamheten. För att uppnå syftet har vi genomfört en kvalitativ studie som innefattade semistruktuerade intervjuer med fem förskollärare och två specialpedagoger. Empirin har analyserats med hjälp av fenomenografisk analysmetod. Resultatet pekade på att pedagogerna upplevde brist på tid, kompetens och kunskap i arbetet med barn i behov av särskilt stöd.Dessa brister skapade svårigheter med att tillgodose alla barns behov i förskolan. Samt att de önskade att det var mindre barngrupper och mer personal eftersom det skulle underlätta deras arbete.

Kombinationen missbruk och psykisk ohälsa, även kallat dubbeldiagnos, har blivit ett alltmer uppmärksammat fenomen i både forskning och på ett övergripande samhällsplan. Specialiseringen inom organisationer har enligt forskning lett till att individer med dubbeldiagnos riskerar att falla mellan stolarna, då de skickas mellan instanser på grund av att de inte uppfyller kriterierna varken inom Socialtjänsten eller hälso- och sjukvården. Tidigare forskning uppmärksammar komplexiteten hos individer med dubbeldiagnos, inte minst i behandling; den psykiska sjukdomen skapar hinder för individen att tillgodose sig missbruksvården och psykiatrisk vård kräver att individen är drogfri och nykter för att behandlingen ska ge resultat. Syftet med studien är att undersöka vilka förutsättningar de professionella inom missbruksvården upplever sig ha och vilka utmaningar de ställs inför i arbetet med klienter med dubbeldiagnos. Studiens empiri utgår från tre semistrukturerade intervjuer med fyra personer som arbetar klientnära på ett kommunalt stödboende och ett statligt behandlingshem. I resultatet identifierades tre övergripande teman: den mångfasetterade dubbeldiagnosen, motivationen som drivkraft och vikten av samverkan. Dubbeldiagnos är något som samtliga intervjupersoner kunde definiera på liknande sätt, och som upplevdes som frekvent förekommande bland klienterna på både stödboendet och behandlingshemmet. Förutsättningarna att stötta och behandla klienter med dubbeldiagnos beskrevs som inte helt okomplicerat, inte minst på grund av aspekter såsom tidsbrist, bristande kunskap, resurser och samverkan. Vikten av motivation framkom som en central aspekt inom missbruksvården för både stödboendet och behandlingshemmet, på grund av att motivationen är det som driver klienten att förbli nykter och drogfri både under och efter behandlingen. Samverkan beskrivs som komplex i förhållande till sekretess mellan verksamheter, ansvarsfördelning mellan organisationer och svårigheterna i att upprätta ett fungerande samarbete. Slutsatser från studien är att på grund av komplexiteten i dubbeldiagnos finns det ett behov av ökad kunskap hos de professionella, så att de kan bemöta klienterna och ge dem den bästa möjliga vården. Studien pekar på behovet av en högre grad av integrerad vård för att inte gå miste om helhetsperspektivet som utgör klientens problembild, speciellt inför arbetet med klienter med dubbeldiagnos.

Syftet med denna studie var att undersöka elevhälsoteams erfarenhet och uppfattning gällande samverkan i det hälsofrämjande och förebyggande arbetet. Det är en kvalitativ studie av två skolors elevhälsoteam, där vi genomförde semistrukturerade intervjuer och ville belysa hur professioner inom elevhälsan tolkar sitt uppdrag. Tidigare forskning visar att en lyckad skolgång leder till en god psykisk och social hälsa. Elevhälsans uppdrag har förändrats och till följd av lagförändringar har perspektivet flyttat från det patogena (det sjukliga) till att se det salutogena (det friska). Vi tillämpade KASAM, Antonovskys teori, känsla av sammanhang, ramfaktorteorin och det systematiska kvalitetsarbetet vilka lämpar sig i analysering av empiriskt material och kommer till sin rätt i skolutvecklingsfrågor. Resultatet visar att elevhälsoteamen har en medvetenhet gällande sitt uppdrag, vilket är att förebygga och hälsofrämja. Båda skolorna har påbörjat framgångsrika utvecklingsområden som gynnar den enskilda individen där deras ambition är att alla elever ska lyckas i sin utveckling. Däremot är samverkan inte alltid genomförbart på grund av bristande planering och strukturering. Det kräver ett systematiskt kvalitetsarbete som leds av rektor där alla skolformer är betydelsefulla och avgörande faktorer för att ett förebyggande och hälsofrämjande arbete sker. Sammanfattningsvis ser vi, i det kommande uppdraget som blivande specialpedagoger, att för att lyckas måste vi samverka med elever, lärare, föräldrar och andra yttre aktörer som exempelvis socialförvaltning och BUP. En fungerande samverkan och tidiga insatser är inte endast en framgångsfaktor i sig utan sett i ett långsiktigt perspektiv också samhällsekonomiskt.

Syftet med studien har varit att undersöka yrkesverksamma socialarbetares upplevda möjligheter och begränsningar i arbetet med våldsutsatta kvinnor i missbruksproblematik. Vi har använt en kombination av ett målstyrt urval och ett bekvämlighetsurval där vi genom en kvalitativ metodansats har genomfört fem semistrukturerade intervjuer med yrkesverksamma socialarbetare inom missbruksvård i svensk socialtjänst. Med hjälp av tidigare forskning och teoretiska ramar som intersektionalitet, handlingsutrymme och gräsrotsbyråkrati samt normaliseringsprocessen har det insamlade materialet bearbetats, analyserats och presenterats i två teman kopplade till studiens syfte: Yrkesverksammas upplevda handlingsutrymme och Yrkesverksammas uppfattning om målgruppen. Studiens primära resultat är att socialarbetare generellt upplever att det finns organisatoriska möjligheter att bistå våldsutsatta kvinnor i missbruk men att möjligheterna kraftigt begränsas utifrån normalisering av våld mot bakgrund av specifika diskurser om missbruk och vem som anses drabbas av våld i nära relation.