AbstraktSamhällets föränderliga struktur gör att inom förskolan måste vi vara flexibla och medvetna om alla barns behov för att kunna möta dessa. Vi har valt att fördjupa oss gällande de behov barn med koncentrationssvårigheter har, och deras plats i samlingen. Vårt syfte är att lyfta fram hur pedagoger hanterar och ställer sig till den problematik det innebär att anpassa en helsamling i förskoleverksamheten för barn i särskilda behov. De frågeställningar som vi vill få svar på blir:•Hur möjliggör pedagogen anpassning i helsamlingar genom bemötande?•Hur möjliggör pedagogen anpassning genom den fysiska miljön? När vi har analyserat materialet har vi haft en sociokulturell ansats och vi har tittat på vikten av just samlingen och gruppgemenskapen. Pedagogiska teorier om vikten av samspel är våra utgångspunkter. Vi har använt oss av Vygotskijs, Dysthes och Säljös teorier om samspel. Nio intervjuer har gjorts på åtta olika förskolor, dessa åtta representerade olika förskoleformer. Vi har undersökt respondenternas olika erfarenheter och upplevelser för att få en bild av hur man arbetar idag ute i förskoleverksamheten. I vår studie har vi utgått ifrån ett kvalitativt arbetssätt samt använt oss av semistrukturerad intervjumetod. Vår slutsats är att pedagogers bemötande av barn i särskilda behov vid större förskolesamlingar kan uppmärksammas och lyftas ytterligare. Studien visar också på vikten av samstämmighet i arbetslagen och konkreta, förberedda arbetssätt för lyckade samlingar. Studien har för oss också väckt tanken på hur fördelaktiga dessa konkreta förslag kan vara för alla barn. Det handlar alltså om en slags anpassning, såväl för gruppens individer som för hela barngruppen i sig.En förståelse för vad som praktiseras och används samt en blick på resultatet kan lägga en grund för förändring i framtiden. Förståelse är början till kunskap och kunskap är en grund för förändring. Nyckelbegrepp: Bemötande, förskola, helsamling, koncentrationssvårigheter, specialpedagogik.