Felaktig provtagning kan orsaka hemolys som kan påverka mätresultatet av S-bilirubin koncentrationen vid användning av diazometoder. Bilirubin är ett gulfärgat pigment som erhålls när hemolglobin bryts ner. Vätebindningar som finns i bilirubinstrukturen stabiliserar molekylen och avgör om den är löslig eller inte löslig i vatten. Bilirubin konjugeras i levern och blir vattenlösligt, därefter utsöndras bilirubin via gallan och tarmen. Hyperbilirubinemi uppstår vid ökad nedbrytning av erytrocyter eller vid leverskada. Ökad bilirubinkoncentration i blodet sker ofta hos nyfödda och diffunderar till kroppens celler och orsakar icterus. Studien gjordes med syftet att studera hur olika grad av hemolys påverkar analys av S-bilirubin-koncentrationen. S-bilirubinkoncentration analyserades kolormetrisk i Olympus AU2700. Diazoreaktionen sker mellan bilirubin och diazotiserad sulfanilsyra som bildar en färgad produkt, azobilirubin. Azobilirubin analyseras genom absorbansmätning vid 540 nm. Absorbansen är proportionell mot totala bilirubinkoncentrationen. En hemolysat-spädningslösning gjordes och användes som en spädningsslösning till 16 stycken olika serumprover för att få olika hemolysgrader 0 g/L, 0,5 g/L, 1 g/L, 3 g/L respektive 5 g/L. Resultatet visade att hemolys sänkte S-bilirubinkoncentrationen vid mätning i instrumentet som använder diazimetoder. Vid högre grad av hemolys som tillsattes till S-bilirubinkoncentrationen desto lägre blev S-bilirubinkoncentrationen som analyserades i proverna. Alla prover som hade låg S-bilirubinkoncentration hade större avvikelser jämfört med de prover som hade hög S-bilirubinkoncentration. Vid tillsats av hemolys med 0,5 g/L till prover med S-bilirubinkoncentrationen under 20 µmol/L låg avvikelsen mellan 12,00 % och 16,00 % medan vid tillsats av samma hemolysgrad till S-bilirubinkoncentrationen över 20 µmol/L låg avvikelsen mellan 0,67 % och 4,00 %. Slutsatsen är att patientprover som har S-bilirubinkoncentrationer lägre än 20 µmol/L och med hemolys inte kan mätas, prover från patienter med hyperbilirubinemi och hemolysgrad lägre än 1 g/L kan analyseras i de fall de är svåra att ta om t.ex på nyfödda.

Neuronspecifikt enolas (NSE) är en viktig biomarkör för att diagnostisera t.ex. neuroendokrina tumörer, särskilt småcellig lungcancer (SCLC) och neuroblastom. NSE används även som en del i utredning av hjärnskada vid hjärtstopp. Eftersom NSE finns i höga koncentrationer i erytrocyter, kan hemolys i blodprovet orsaka falskt förhöjda NSE-nivåer i serum utan hjärnskada. Syftet med studien var att utvärdera hur hemolys påverkar NSE-analysen på Cobas, ett helautomatiserat analysinstrument. Mätning av NSE-koncentration utfördes på Cobas 8000 från Roche Elecsys, baserad på immunokemisk sandwich-metod med ElectroChemi-LuminiscenceImmunoassay (ECLI) detektionsteknik. För att studera hemolysens inverkan, tillverkades hemolysat från 20 patientprover. Dessa hemolysat tillsattes till poolat serum, med NSE-nivåer inom referensintervallet (< 17 µg/L). Även graden av hemolys bestämdes på Cobas 8000. Resultatet visade ett linjärt samband mellan de uppmäta hemolysindex (HI) värden och S-NSE värden. Variationen i NSE-tillskott på individnivå undersöktes och resulterade i slutsatsen att varje hemolysenhet motsvarar ett NSE-tillskott på 0,33 ± 0,07 µg/L som frigörs från erytrocyter. Ett förslag för att lösa problemet med hemolys vid analys av S-NSE är att använda en kompenserande faktor för att korrigera NSE-koncentrationen. Kompensering kan utföras med hjälp av det erhållna sambandet i studien (1 HI = 0,33 ± 0,07 µg/L NSE-tillskott) genom att subtrahera tillskottet från den uppmätta NSE-koncentrationen. / Neuron Specific Enolase (NSE) is an important biomarker for diagnosing e.g. neuroendocrine tumors, especially small cell lung cancer (SCLC) and neuroblastoma. NSE is also used as a part of the investigation of brain damage in cardiac arrest. Because NSE is present in high concentrations in erythrocytes, hemolysis in the blood sample can cause falsely elevated NSE levels in serum without brain damage. The purpose of this study was to evaluate how hemolysis affects NSE analysis on Cobas, a fully automated analytical instrument. Measurement of NSE concentration was performed on Cobas 8000 from Roche Elecsys, based on immunochemical sandwich method with ElectroChemi-Luminescence Immunoassay (ECLI) detection technique. To study the effect of hemolysis, hemolysates were prepared from 20 patient samples. These hemolysates were added to pooled serum, with NSE levels within the reference range (<17 μg/L). The degree of hemolysis was also determined on Cobas 8000. The result showed a linear relationship between the measured hemolysis index (HI) values and S-NSE values. The variation in NSE contribution at the individual level was examined with the result that each hemolysis unit corresponds to an NSE contribution of 0.33 ± 0.07 µg/L, which is released from erythrocytes. A suggestion to solve the problem of hemolysis relating to NSE analysis is to use a compensatory factor to correct the NSE concentration. Compensation can be performed by using the relationship obtained in the study (1 HI = 0.33 ± 0.07 µg/L NSE contribution) and subtracting the contribution from the measured NSE concentration.

Interferenser i klinisk kemi uppstår när en substans stör mätningen av olika komponenter i urin, cerebrospinalvätska och blod, vilket påverkar mätresultatet. Exempel på interferenser inkluderar hemolys, lipemi och ikterus. Hemolys kan orsakas både in vivo och in vitro, men in vitro är betydligt vanligare. Faktorer som påverkar in vitro hemolys inkluderar rörpost, provtagningsteknik och olika sjukdomar. Rörposttransport används för att transportera olika material, inklusive prov, till olika avdelningar på sjukhuset. Hemolys kan påverka analysen av vissa analyter som normalt förekommer i hög koncentration intracellulärt, exempelvis aspartataminotransferas (ASAT), laktatdehydrogena (LD) och kalium.   Syftet med denna studie var att undersöka om rörtransportsystemet på Universitetssjukhuset Örebro (USÖ) påverkar analysresultatet av kaliumprover och om förekomsten av hemolys ökade i kaliumprover som transporterades med rörpost. Studien utfördes med hjälp av direkt och indirekt potentiometrisk jonselektiv elektrodmetod (ISE) för att analysera nivåerna av kalium i plasma, samt spektrofotometri för att kvantifiera graden av hemolys i 129 prover som insamlades på akutmottagningen vid Universitetssjukhuset Örebro (USÖ). Ingen kliniskt relevant skillnad i hemolys eller kaliumkoncentration kunde påvisas i prover som transporterats med rörpost i jämförelse med manuell transport till laboratoriet. Rörposttransport är en kostnadseffektiv och snabb transportmetod och för de skillnader som observerades mellan transportmetoderna i denna studie bör andra faktorer som högre gravitationskraft och olika sjukdomstillstånd också beaktas. / Interference in clinical chemistry refers to a substance that disrupts the measurement of various components in urine, cerebrospinal fluid, and blood, affecting the obtained results. Hemolysis, lipemia, and icterus are examples of interferences. Hemolysis is caused by both in vivo and in vitro factors, but in vitro hemolysis is more common. Hemolysis affects analytes such as potassium, aspartaminotransferas (ASAT) and lactate dehydrogenase (LD). This study aimed to investigate whether the tube transport system at USÖ affects the analysis results of potassium.   129 samples were collected and each sample was divided into two portions a and b, sample a was then transported by tube and b manually. Samples were analyzed for hemolysis, potassium, and sodium using ion-selective electrode (ISE) methods. No clinically relevant difference in hemolysis or potassium concentration could be demonstrated in samples transported by pneumatic tube compared to manual transport to the laboratory. The use of tube transport is cost-effective and rapid despite the small difference observed, it should still be used.   In conclusion, while hemolysis can affect analytes, the observed difference between tube and manual transport in this study had no clinical significance. Other factors such as different G- forces and disease states may have played a role in explaining divergent results.

Trombocyter är suspenderade i plasma som innehåller antikroppar mot de blodgruppsantigen som saknas på erytrocyterna. För att minimera risken för en hemolytisk reaktion bestäms titern av anti-A och anti-B. Gelkortsteknik används för att detektera antikropp-antigensreaktioner och baseras på agglutinationer i en gel. Syftet med studien var att undersöka titern av anti-A och anti-B i trombocytenheter, samt att utvärdera en rutinanalys och utveckla en screeningmetod. I studien analyserades enheter av blodgrupp O och A. De kontrollerades mot anti-A och/eller anti-B både för IgG och IgM antikroppar. En screeningmetod utvecklades för att kunna screena O-enheterna och en gräns på 1:100 respektive 1:250 undersöktes. Resultatet kunde påvisa en stor skillnad i titer mellan O-och A-enheter. Titern skiljer sig signifikant beroende på om titern bestäms i plasma eller från den färdiga (utspädda) enheten. En screeningmetod på 1:100 påvisade att 86 % av enheterna hade bedömts som hög titer och en screeningmetod på 1:250 visade att andelen sjönk till 31 %. Geltekniken är en känslig metod och är beroende av kompetent personal vid avläsning. En del studier visar liknande resultat men andelen enheter med hög titer varierar och likaså metoder och titergräns. Detta påvisar svårigheterna i att bestämma en kritisk titer och att förutse risker hos patienten. Andra faktorer tros också kunna påverka riskerna. Införande av en screeningmetod på 1:250 kan öka antalet enheter som kan transfunderas över ABO-barriären. / Platelets are suspended in plasma containing antibodies to the blood group antigen missing on the erythrocytes. To minimize the risk of hemolytic reaction, the titrers of anti-A and anti-B are determined. The gel test is used to detect antibody-and antigen responses and is based on agglutinations in gel. The purpose was to investigate the titers of anti-A and/or anti-B in platelets. A routine analysis was evaluated and a screening method was implemented. In the study, units of blood group O and A were analyzed. They were checked against anti-A and anti-B for both IgG and IgM antibodies. A screening method was developed to screen the O-units and a limit of 1:100 and 1:250 was used. The results showed great difference in titers between O and A units. The titers differ significantly depending on whether the titers are determined in plasma or from the finished (diluted) unit. A screening method at 1:100 showed that 86 % of the units was rated as high titer while a screening method of 1:250 showed that this was reduced to 31 %. Gel technology is a sensitive method and is dependent on competent staff when reading the agglutinations. Some studies show similar results, but the proportion of high titer units, methods and critical titers varies. It proves the difficulty in determining a critical titer and predicting risks for the patient. Other factors are also believed to influence the risks. Implementation of a 1:250 screening method is believed to increase the number of units that can be transfused over the ABO barrier.

Tillväxthormon och insulinliknande tillväxtfaktor-1 är blodprover som tas vid misstanke om akromegali. Immulite 2000 XPi är ett instrument som använder chemiluminescent microparticle immunoassay metodik för att kvantitativt mäta koncentrationen av GH och IGF-1. Analys av biokemiska markörer påverkas av flera olika faktorer. En viktig sådan faktor är hemolys. Hemolys innebär att de röda blodkropparna går sönder, vilket leder till frisättning av dess innehåll såsom hemoglobin i serum/plasma. Syftet med detta projekt var att undersöka hur hemolys påverkar resultatet av GH- och IGF-1-prover på immulite 2000 XPi. Utifrån erhållna resultat kommer klinisk kemi vid Universitetssjukhuset Örebros laboratorie rutiner vid hemolytiska prover på GH eller IGF-1 att uppdateras . Hemolys tillverkades och tillsattes till olika serumprover med låg och hög nivå av GH respektive IGF-1 för att erhålla prover med varierande grad av hemolys. Resultatet visade att ökande hemolysindex korrelerar med GH- respektive IGF-1-koncentrationer, med undantag för den låga GH koncentrationen som inte uppvisade någon korrelation till hemolysindex. En 10%:ig skillnad av GH och IGF-1- koncentrationer uppnåddes vid en ökning av hemolysindex med 555,40 mg/dL för GH respektive 333,3 mg/dL för IGF-1.Utifrån resultaten var hemolysgränsen likvärdig med tillverkarens gränser. Därför kan klinisk kemi på Universitetssjukhuset Örebro fortsätta med nuvarande hemolysgränser. / Growth hormone and insulin-like growth factor-1 are blood samples taken upon suspicion of acromegaly and for follow-up of acromegaly treatment. Immulite 2000 XPi is an instrument that uses chemiluminescent microparticle immunoassay method to quantitatively measure the concentration of GH and IGF-1. Analysis of biochemical markers is affected by several different factors. An important such factor is hemolysis. Hemolysis means that the red blood cells break, whose contents leak into the serum/plasma. The study aimed to investigate how hemolysis affects the results of GH and IGF-1 samples on the Immulite 2000 XPi. The results will determine the routines for hemolytic samples for GH or IGF-1 at Örebro University Hospital. Hemolysis was produced and added to various serum samples with low and high levels of GH and IGF-1 to obtain samples with varying degrees of hemolysis. The results showed that increasing hemolysis index correlates with GH and IGF-1 concentrations, with the exception of low GH concentration, which did not show any correlation to hemolysis index. A 10% difference in GH and IGF-1 concentrations was achieved with an increase in hemolysis index of 555.40 mg/dL for GH and 333.3 mg/dL for IGF-1. Based on the results, the hemolysis limit was equivalent to the manufacturer's limits. Therefore, clinical chemistry at Örebro University Hospital can continue with current hemolysis limits.