Denna processbeskrivning syftar till att med utgångspunkt i köksträdgårdens historia och skogsträdgårdens principer utforma ett förslag till en köksträdgård med fleråriga växter. Träd, buskar och perenner med ätliga delar och som är härdiga i zon 3 har använts till förslaget. Genom studier av skogsträdgårdens principer och köksträdgårdens historia har jag kommit fram till en utformning som är gemensam för tre olika tidsepoker och som, för att den ska bli lättskött, stödjer sig på skogsträdgårdens principer. De träd, buskar och perenner som använts för gestaltningsförslaget har spaltas upp i växtlistor där de växter som var specifika för den enskilda tidsepoken finns i ett kvarter. Det är tre kvarter med typiska växter för varje tidsepok och ett kvarter med specifika skogsträdgårdsväxter. Varje kvarter är uppbyggt av träd, buskar, perenna örter och grönsaker. Perennerna sätts i större bestånd där de med hög spridningsförmåga har placerats centralt i varje kvarter och de med låg spridningsförmåga är placerade längs med gångarna och nyckelhålsbäddarna. Träd och buskar står med avstånd från varandra för att de inte ska konkurrera om ljus och näring.

Syftet med arbetet var att skriva om fem lärares uppfattningar kring den historiska berättelsen som undervisningsmetod samt dess påverkan på elevernas historiemedvetande. Arbetet gick ut på att ta reda på: Vad lärare anser om historiska berättelser som undervisningsmetod och i vilket syfte de har använt sig utav den och hur den kan utveckla elevernas historiemedvetande.Metoden som använts i undersökningen för att stödja arbetet var intervjuer. Intervjuerna gav möjligheten att ta del utav fem pedagogers uppfattningar och tankar kring historiskt berättande i form utav berättelser som metod och vilka erfarenheter det fanns kring dem. Väldigt kortfattat visade resultatet på att lärarna ansåg att historiska berättelser är en bra och användbar metod i historieundervisningen då majoriteten utav lärarna var överens om att de fängslar barnen och att eleverna uppskattar den, men att den även är en metod utav många andra. Resultatet visade även på att lärarna använde sig utav historiska berättelser i främsta syfte att väcka intresse hos eleverna och att eleverna uppskattar berättandet, men även för att skapa en förståelse för historia. Majoriteten utav pedagogerna delade även åsikten om att historiska berättelser kan utveckla historiemedvetandet hos eleverna då berättelserna har förmågan att väcka känslor hos dem om de kan relatera till karaktärerna i berättelsen samt om den utgår ifrån perspektiven då, nu och framtid som begreppet historiemedvetande omfattar.

Historiska spel ökar i popularitet och det förs en debatt om det historiska innehållet och hur spel används för att representera historia. I detta arbete kommer denna debatt att undersökas genom en litteraturöversikt över fältet historiska spelstudier, en korsning av det historiska fältet och spelstudier. Genom att sammanställa detta fält i en syntes så kan insikter om spels relation till historia dras. Det som framkommer är att det dominerande fokuset på spels historiska exakthet som finns inom denna debatt är missvisande för spels potential att förmedla historia. De nya poststrukturalisterna menar istället att spels interaktiva natur, som ligger i konflikt med historisk exakthet, också är deras styrka och öppnar upp nya möjligheter för hur man kan förmedla historia. Arbetet diskuterar också de etiska aspekterna av spel som medium förhistorieskildring och hur det kan påverka spelare samt hur spelutvecklare kan använda denna kunskap för att bäst översätta historien till spelets medium.

In this paper the use of history in the Swedish immigration debate during the refuge crisis of 2015 is examined with the purpose of determining how the articles express historical consciousness. Furthermore, the potential to use these articles in a school context to develop students’ historical consciousness is discussed. The study was conducted through qualitative text analysis of debate articles from the fall of 2015 in three different Swedish newspapers, using theory of narrative competence as a determiner of the development of historical consciousness. Narrative competence was measured using a model of progression containing four different levels of narrative: Traditional, exemplary, critical and genetic. The results showed that in relation to the present, all four types of narratives could be observed. However, the past was predominantly used exemplary, to guide action in the contemporary situation. In the context of upper secondary school history education, suggestions of how to use the empirical material included problematisation and deconstruction of these historical examples to determine their ability to enhance understanding of present and past situations. Furthermore, articles referring to the same historical phenomenon with different levels of development in historical consciousness could be used to allow the students to observe the contrasts to develop their own historical consciousness.

Projektarbetet syftar till att undersöka hur yngre elever, 7-10 år, upplever tid och vad de tycker är viktigt i mänsklighetens historia samt att utveckla ett tidsband över mänsklighetens historia som kan vara användbart i undervisningen av elever i åk 1-3.

Assessment is a permanent part of history teaching, and the interest in assessment is highly current in the Swedish educational system. One aspect is formative assessment and feedback as a tool for learning; another aspect is that assessment tends to be more and more formalized. Earlier research on written assignments and tests show that history teachers often focus on assessing history knowledge as content and memorizing school textbook. Thus the risk is that history education and assessment does not correspond to the new curricula and rating scale with a wider range of goals. This study investigates the ongoing assessment in the history classroom, frequently entitled ”the black box”. Four history teachers in Swedish upper secondary school were interviewed about assessment, and their classroom assessments in a series of lessons were observed and recorded. The requested historical competencies in teachers´ questioning and feedback are interpreted through the concepts of the historical thinking tradition. Similarities and differences are discussed. Results show a great variety in questioning and feedback. Closed questions are present, but are not in majority, and encouraging feedback is more frequent than rejective. All teachers have the same principle – first order concepts or content come first, then second order concepts or thinking about the first order concepts. Among the second order concepts comparision stands as a universal tool to understand content and handle second order concepts. Cause and consequence combined with continuity and change (most focus on change) also appear to be common in the classroom assessements. More rare are historical persectives and significance. Most teachers consider the classroom assessment as valuable chances to get to know pupils´ history knowledge, but one teacher consider the ongoing pupils’ statements as far more reliable than the written ones, when it comes to grading. The over all result indicates that classroom assessments can involve more than history knowledge as memorized content like single facts. / Tidigare forskning har visat att historielärares arbete med bedömning av skriftliga elevarbeten ofta tenderar att begränsas till innehålls- och minneskunskaper, och att historiska kunskaper som förmågor kommer på undantag. De allra flesta lärare gör dock fortlöpande klassrumsbedömningar, som är integrerade i undervisningen. I denna studie intervjuas fyra gymnasielärare i historia om sin bedömningspraktik, och deras klassrumsbedömningar observeras och spelas in. Empirin ställs i relation till och analyseras med kunskapsbegrepp från det historiska tänkandets didaktik. Resultatet visar att medverkande lärare följer principen att innehållskunskaper utgör en grundläggande kunskapsbas, men att andra aspekter av historiska kunskaper också iscensätts, t.ex. orsak-konsekvens, förändring-kontinuitet och i viss mån perspektivtagande samt signifikans. Tydligast framträder förmågan att jämföra som ett redskap att såväl förstå innehåll som att dra slutsatser.

<p>Den här uppsatsen handlar om historieförmedlingen i den historiska romantrilogin om Tore Gudmarsson som Albert Olsson skrev mellan åren 1939 och 1945. Då den historiska romanen behandlas som en kvarleva kan den sägas berätta någonting både om den tid som skildras och den tid då den skrevs. I analysen studeras hur Olsson skildrar danskt och svenskt, herrar och bönder, manligt och kvinnligt samt lag och rätt i sina romaner. Dessa teman analyseras både mot bakgrund av den verkliga historieskrivningen så som den såg ut 1940 samt författarens verklighet. Min metod, som är lånad från språk- och litteraturvetenskapen, är en kvalitativ textanalys och innehåller begreppen den textinterne läsaren/författaren och den textexterne läsaren/författaren. Efter att ha studerat dessa teman har jag kommit fram till att Olsson delvis måste ha använt sig historieböckerna, eftersom hans historieförmedling ibland stämmer så väl överrens och han även placerat romankaraktärerna i verkliga händelser och pendlar mellan fiktion och verklighet. Man hans historieförmedling säger även någonting om författarens egen tid och paralleller till andra världskriget återfinns i tolkningen.</p>

<p>Jag har i denna undersökning studerat fyra historielärares bedömningsunderlag för kursen <em>Historia A</em> på gymnasiet. Syftet med detta är att jag vill belysa hur historielärare tänker om och använder sig av olika historiska perspektiv i sin undervisning och sin bedömning. För att kunna dela in lärarnas examinationsuppgifter utgick jag ifrån tre olika kategorier; <em>politisk historia</em>,<em> krigshistoria</em> och <em>kulturhistoria</em>. En intervju genomfördes också med varje lärare bland annat kring vad som framkommit i min analys.</p><p>Sammanställningen av intervjumaterialet visar att alla fyra lärare anser att det kulturella perspektivet skall väga tyngst i undervisningen och i examinationsfrågorna. De menar framförallt att det är viktigt att studera vilka livsvillkor och förutsättningar människor har levt med genom tiderna. Sammanställningen av det skriftliga materialet visar dock på att det är de politiska aspekterna som efterfrågas mest i lärarnas examinationsuppgifter, det finns alltså skillnader mellan vad lärarna <em>anser</em> vara viktigast att studera och bedöma och vad som framträder som viktigast i de granskade uppgifterna.</p><p> </p><p>Nyckelord: historiesyn, historiska perspektiv, bedömning, historieundervisning</p>

Den här uppsatsen handlar om historieförmedlingen i den historiska romantrilogin om Tore Gudmarsson som Albert Olsson skrev mellan åren 1939 och 1945. Då den historiska romanen behandlas som en kvarleva kan den sägas berätta någonting både om den tid som skildras och den tid då den skrevs. I analysen studeras hur Olsson skildrar danskt och svenskt, herrar och bönder, manligt och kvinnligt samt lag och rätt i sina romaner. Dessa teman analyseras både mot bakgrund av den verkliga historieskrivningen så som den såg ut 1940 samt författarens verklighet. Min metod, som är lånad från språk- och litteraturvetenskapen, är en kvalitativ textanalys och innehåller begreppen den textinterne läsaren/författaren och den textexterne läsaren/författaren. Efter att ha studerat dessa teman har jag kommit fram till att Olsson delvis måste ha använt sig historieböckerna, eftersom hans historieförmedling ibland stämmer så väl överrens och han även placerat romankaraktärerna i verkliga händelser och pendlar mellan fiktion och verklighet. Man hans historieförmedling säger även någonting om författarens egen tid och paralleller till andra världskriget återfinns i tolkningen.

Jag har i denna undersökning studerat fyra historielärares bedömningsunderlag för kursen Historia A på gymnasiet. Syftet med detta är att jag vill belysa hur historielärare tänker om och använder sig av olika historiska perspektiv i sin undervisning och sin bedömning. För att kunna dela in lärarnas examinationsuppgifter utgick jag ifrån tre olika kategorier; politisk historia, krigshistoria och kulturhistoria. En intervju genomfördes också med varje lärare bland annat kring vad som framkommit i min analys. Sammanställningen av intervjumaterialet visar att alla fyra lärare anser att det kulturella perspektivet skall väga tyngst i undervisningen och i examinationsfrågorna. De menar framförallt att det är viktigt att studera vilka livsvillkor och förutsättningar människor har levt med genom tiderna. Sammanställningen av det skriftliga materialet visar dock på att det är de politiska aspekterna som efterfrågas mest i lärarnas examinationsuppgifter, det finns alltså skillnader mellan vad lärarna anser vara viktigast att studera och bedöma och vad som framträder som viktigast i de granskade uppgifterna.   Nyckelord: historiesyn, historiska perspektiv, bedömning, historieundervisning