Syfte: Syftet är att belysa sjuksköterskors upplevelser av rådgivning till hjärtsjukapatienter kring deras sexuella hälsaBakgrund: Hjärt- och kärlsjukdomar är den största folksjukdomen i Sverige och äridag den vanligaste dödsorsaken. En följd för patienterna med dessa sjukdomar ären försämrad sexuell hälsa vilket varken eller vårdpersonalen vågar beröra i mötetdem emellan.Metod: Med hjälp av SBU:s arbetsprocess genomföra en litteraturstudie beståendeav tio primärstudier. Litteratursökningen gjordes i Cinahl och PubMedResultat: Resultatet syntetiserades och via tio utvalda artiklarna sammanfattadessjuksköterskornas upplevelser av rådgivning om sexuell hälsa med hjärtsjukapatienter i fyra teman: Kunskapsbrist, Obekvämhet, Avsaknad av riktlinjer samten rad barriärer som stod till hinder för rådgivningen.Slutsats: Sjuksköterskor känner sig överlag obekväma i rådgivandet medhjärtsjuka patienter om deras sexuella hälsa. Obekvämheten grundar sig i enkunskapsbrist som har uppstått i en avsaknad av rutin och riktlinjer. / Aim: To highlight nurses experience of sexual counseling of cardiac patients.Background: Cardiovascular diseases are the most common public health diseasein Sweden and are the most common cause of death today. A cause ofcardiovascular diseases is a decrease of the patient’s sexual health which neitherthe patient nor the health care professionals dares to bring up.Method: Using SBU:s working procedure, a literature review was compiled. Thereview consisted of ten studies obtained from the Cinahl and PubMed database.Result: The result of the ten studies synthesized the nurses experience of sexualcounseling with cardiac patients into four different themes: Lack of knowledge,Uncomfortableness, Absence of guidelines and an array of barriers that were anobstacle to the sexual counseling.Conclusion: Overall, the nurses experienced uncomfortableness with the sexualcounseling with cardiac patients. This feeling was a consequence of a lack ofknowledge that it itself stems from an absence of routines and guidelines.

Bakgrund: En stor del av alla patienter med hjärtsvikt lider av mental ohälsa som till exempel depression. Depression är förknippat med en ökad risk för både ett ökat behov av sjukhusvård och för död hos hjärtsviktspatienter. Syfte: Att beskriva upplevelser av vad som påverkar den psykiska hälsan hos patienter med kronisk hjärtsvikt. Metod: Det har genomförts en kvalitativ litteraturöversikt. 11 artiklar blev godkända efter kvalitetsgranskning och kunde användas till resultatet. Resultat: Två huvudteman framkom och de var: Fysiska aspekter som inverkar på den psykiska hälsan och livsomställningar till följd av att bli kroniskt sjuk. Fem underteman skapades och de var: Kroppsliga förändringar, oförutsägbara fysiska symtom, att leva i ständig oro, att uppleva personlighetsförändringar och att känna sorg över sin sjukdom. Slutsats: Den psykiska hälsan påverkas negativt hos hjärtsviktspatienter och ett flertal sjukdomsrelaterade orsaker fanns till det. Mer förståelse för vad som påverkar den psykiska hälsan behövs för att kunna hjälpa dessa patienter. / Background: A large proportion of all patients with heart failure suffer from mental illness such as depression. Depression is associated with a higher risk of an increased need for hospital care and death in heart failure patients. Aim: To describe experiences of what affects the mental health of patients with chronic heart failure. Method: A qualitative literature review has been carried out. 11 articles were approved after quality review and could be used for the results. Results: Two main themes emerged, and these were: Physical aspects that affect mental health and life changes as a result of becoming chronically ill. Five subthemes were created, and they were: Bodily changes, unpredictable physical symptoms, living in constant worry, experiencing personality changes and feeling sad about their illness. Conclusions: Mental health is negatively affected in heart failure patients and there were several disease-related reasons for this. More understanding of what affects mental health is needed to be able to help these patients.

Background: Ischaemic heart disease is a diagnostic and therapeutic challenge to most general practitioners. We sought to identify diagnostic characteristics and prognoses of patients in primary care that received exercise electrocardiography (ECG). We compared the ECG test results with respect to probability of subsequent cardiologist referrals. We also aimed to identify determinants for pre-hospital delays and lack of statin treatment before a first-time myocardial infarction (MI). Methods: Setting: Region of Jämtland Härjedalen, Sweden (adult population, approximately 99 000); study period 2010-2014. Patients and study designs: studies I and II: 865 patients referred to exercise ECG. Primary outcome: Incidence of cardiovascular events (I) and cardiologist referrals within six months after exercise ECG (II). Observed outcomes were compared to predictions from multivariable logistic models. Study III: 265 patients with first-time MI. Characteristics were analysed for determinants of pre-hospital delay ≥ 2 hours. Study IV: Survey of 931 patients with first-time MI. Analyses of characteristics associated with rates of statin treatment in patients with previously diagnosed cardiovascular diseases (CVD). Results: Study I: Exercise test results were associated with exertional chest pain, a pathologic ST-T segment on resting ECG, angina diagnosis according to the patient's opinion, and medication for dyslipidaemia. Cardiovascular events occurred in 52.7%, 18.3%, and 2.0% of patients with positive (ST-segment depression >1mm and chest pain indicative of angina), inconclusive (ST depression or chest pain), or negative tests, respectively. Study II: Positive or inconclusive exercise tests were associated with cardiologist referrals. Among patients with positive exercise tests, referral rates decreased with age, after adjusting for co-morbidity. Self-employed women were referred to cardiologic evaluations more often than other employed women. Study III: The first medical contact was a primary care facility for 52.3% of patients. The pre-hospital delay time was ≥ 2 h for 67.0% of patients in primary care and 44.7% of patients that called emergency medical services or were self-referred to hospital. Study IV: Among patients with prior CVD, 34.5% received current statin treatment before for the first MI. Statin treatment rates decreased with age, after adjusting for CVD and diabetes; women ≥70 years old were treated half as often as men of the same age. Conclusions: Clinical characteristics can be used to identify patients at low risk of cardiac events. The prognosis in patients with a negative exercise ECG was benign for six months after the exercise ECG. Exercise tests are important for selecting patients that require cardiologic evaluations. Age, gender, and employment status interacted with rates of referrals for cardiac evaluation. The pre-hospital delay time was considerably prolonged, particularly when primary care was the first medical contact. Only one third of patients with a prior CVD received statin treatment. Pre-MI statin treatment decreased with age, particularly among women ≥70 years old. In making medical decisions, it is necessary to be aware of biases regarding age, gender, and socioeconomic status. Methodologies for case finding and follow-up need to be improved and implemented in clinical practice. Keywords: Exercise ECG, Ischaemic heart disease, Myocardial infarction, Pre-hospital delay, Primary care, Prognosis, Referral, Statins, Secondary prevention / Sammanfattning på svenska: Bakgrund och syfte: Patienter med ischemisk hjärtsjukdom (IHD) utgör en diagnostisk och terapeutisk utmaning för läkare inom primärvården. Arbets-EKG är en vanlig metod vid utredning av patienter som söker till primärvården för besvär som kan vara förorsakade av IHD. Vi undersökte primärvårdspatienter remitterade till arbets-EKG, med avseende på de kliniska karakteristika (egenskaper och symtom) som kunde associeras med resultatet av arbets-EKG och med prognosen inom sex månader efter undersökningen. Vi jämförde arbets-EKG-svaren med avseende på efterföljande remittering för utredning vid hjärtklinik. Vi kartlade även faktorer av betydelse för tidsfördröjningen före sjukhusvård och för sekundärpreventiv behandling med kolesterolsänkande läkemedel (statiner), före insjuknande i hjärtinfarkt. Metod: De studier som ingår i avhandlingsarbetet (studier I-IV) genomfördes i Region Jämtland och Härjedalen, befolkningsunderlag cirka 99 000 personer i åldrar från 20 år och äldre, under åren 2010-2014. Undersökta patienter och studiedesign: Studier I och II: Prospektiv studie av 865 patienter undersökta med arbets-EKG, klassificerade som: positivt arbets-EKG (dynamisk ST-sänkning >1mm under arbetsprov och bröstsmärta typisk för kärlkramp), inkonklusivt (ST-sänkning eller bröstsmärta) eller negativt arbets-EKG. Utfallsvariabler: hjärt-kärlhändelser (instabil kärlkrampssjukdom, hjärtinfarkt, öppen kranskärlsoperation, ballongvidgning av kranskärl och kardiovaskulära dödsfall) (I) och remittering för utredning vid hjärtklinik inom sex månader efter arbets-EKG (II). Observerade hjärt-kärlhändelser jämfördes med förväntat utfall, enligt multivariabla statistiska modeller. Studie III: Retrospektiv studie av 265 patienter med förstagångs hjärtinfarkt, analyserade med avseende på faktorer av betydelse för tid från symtomdebut och till sjukhusvård, med brytpunkten två timmar eller längre tid för vård på sjukhus. Studie IV: Tvärsnittsstudie av 931 patienter med förstagångs hjärtinfarkt. Patienter med tidigare hjärt-kärlsjukdom analyserades med avseende på statinbehandling före hjärtinfarkten. Resultat: Studie I: Faktorer associerade med arbets-EKG-resultatet (positivt eller inkonklusivt svar mot negativt svar) var: ansträngningskorrelerad bröstsmärta före arbetsprovet, ST-T-segmentsförändringar på vilo-EKG, kärlkrampsdiagnos enligt patientens egen bedömning, samt medicinering för förhöjda kolesterolvärden i blodet. Hjärt-kärlhändelser inträffade i 52.7%, 18.3%, och 2.0% bland patienter med positivt, inkonklusivt respektive negativt arbets-EKG. Studie II: Resultatet från arbets-EKG styrde remitteringen av patienter till hjärtklinik, med högre sannolikhet för remiss efter positivt test. Bland patienter med positivt arbets-EKG remitterades färre patienter vid stigande ålder, justerat för tidigare känd hjärt-kärlsjukdom. Egenföretagande kvinnor blev oftare remitterade än andra kvinnor, justerat för ålder, bröstsmärtesymtom och arbets-EKG-svar. Studie III: I 52.3% av samtliga fall var primärvården (personligt besök eller via telefonrådgivning) den första vårdkontakten för patienter med förstagångs hjärtinfarkt. Tidsfördröjningen före sjukhusvård var 2 timmar eller mer bland 67.0% av alla patienter från primärvården och 44.7% bland de patienter som först ringde larmcentralen (112) eller sökte direkt till sjukhusets akutmottagning. Studie IV: Patienter med tidigare konstaterad hjärt-kärlsjukdom hade en pågående statinbehandling i 34.5% av fallen, före insjuknandet i förstagångs hjärtinfarkt. Andelen patienter med pågående statinbehandling avtog med stigande ålder, justerat för diabetes och tidigare hjärt-kärlsjukdom. Kvinnor från 70 år och äldre erhöll statinbehandling hälften så ofta som jämförbara män. Slutsats: Patienter med låg risk för hjärt-kärlhändelser kan identifieras före remittering till arbets-EKG, med hjälp av kliniska karakteristika. Patienter med negativt svar på arbets-EKG har en god prognos, med få hjärt-kärlhändelser inom sex månader efter arbetsprovet. Urvalet av patienter som remitteras för fortsatt hjärtutredning styrs av resultatet från arbets-EKG, men interaktioner mellan ålder, kön och anställningsförhållanden påverkar sannolikheten för remittering. Tiden från symtomdebut och till sjukhusvård var avsevärt fördröjd, särskilt för de patienter som primärt kontaktade primärvården. Endast en tredjedel av alla patienter med tidigare konstaterad hjärt-kärlsjukdom hade en pågående statinbehandling vid hjärtinfarktinsjuknandet. Andelen patienter med pågående statinbehandling avtog med högre ålder, särskilt bland kvinnor från 70 års ålder och äldre. En ökad medvetenhet om hur ålder, kön och social ställning påverkar den medicinska beslutsprocessen är angelägen. Metoder för bättre identifiering och uppföljning av riskpersoner behöver utvecklas och införas i den medicinska verksamheten. Nyckelord och förklaringar: Arbets-EKG (kliniskt arbetsprov på ergometercykel med samtidig EKG-registrering), positivt arbets-EKG (talar för kärlkrampssjukdom), negativt arbets-EKG (talar för frånvaro av sjukdom). EKG (elektrokardiografi), hjärtinfarkt, ischemisk hjärtsjukdom (sjukdomstillstånd med otillräcklig blodtillförsel till hjärtat), sekundärprevention (förhindra återinsjuknande i tidigare genomliden sjukdom).