Endocrine disruptive chemicals (EDCs) are found in many everyday products and can cause adverse effects on human health. Small children are particularly sensitive to EDCs and they are also exposed to them in a greater extent than adults. Despite this, EDCs are only banned in a few toys and childcare products. There are many sources of exposure and if no steps are taken to reduce the incidence of EDCs we may face an increasing number of people diagnosed with obesity, diabetes type 2 or various types of cancer. The Swedish Government has set a number of environmental objectives, one of which is called a non-toxic environment. The Swedish Chemicals Agency was instructed to produce and conduct a national action plan to achieve this goal. According to the Swedish Government this objective will not be achieved on time. Other legislation that regulates EDCs needs to be improved in order to make sure that there are no adverse effects on children’s health. This report consists of a literature review and a questionnaire study. The questionnaire study examined what the parents of small children knew about EDCs and their effects on children. The results show that knowledge amongst parents is poor when it comes to children’s exposure to EDCs. The majority of the parents lack the information necessary to select toys and childcare products without EDCs for their children. They also trust that toys and childcare products sold in Sweden are safe to use. Most EDCs are not banned in toys and childcare products and because of that the consumer has to take more responsibility when choosing what products to buy. If the consumer, in this case the parent, doesn’t have enough knowledge about EDCs to make an informed decision it can cause problems.

The anuran Xenopus tropicalis tadpole is an attractive model animal in toxicological evaluation of suspected thyroid disrupting xenobiotics. Due to its reliance of a functioning hypothalamic-pituitary-thyroid (HPT) axis for normal metamorphosis, effects on the HPT axis produces apical endpoints, which are easy to measure. More sensitive endpoints of mRNA expression and histological evaluation of the thyroid gland itself provide strong indications of in vivo thyroid endocrine disruption. X. tropicalis is traditionally exposed in groups of 20 animals in four replicates for each treatment group. However, exposing tadpoles individually can provide stronger statistics and a reduction of total animal sacrifice. In this study we have developed and optimized an individual exposure system by a method development study. This method was then applied in an exposure experiment of a suspected thyroid endocrine disruptor, propylparaben (PrP). Prometamorphotic (NF stage 51) X. tropicalis tadpoles were distributed in three treatment groups (0.05, 0.5 and 5.0 mg PrP/L water) and maintained semi-statically for 14 days. Afterwards, apical measurements (body weight (BW), total body length (BL), snout to vent length (SVL) and hind limb length (HLL)) and reached developmental stage were assessed. In addition, mRNA expression of HPT axis relevant genes encoding deiodinase 2 (D2, hepatic tissue), deiodinase 3 (D3, hepatic and tail tissue) and transthyretin (Ttr, hepatic tissue) were measured by quantitative reverse transcription PCR (qRT-PCR). The PrP exposure did not affect general growth and development, but it did cause a downregulation of dio3 and ttr. The downregulation of dio3 could possibly be associated with a reduced serum content of thyroid hormone, while ttr might be connected to a previously described xenoestrogenic effect of PrP in vitro and in fish.

Arbetet har utförts i samarbete med Naturskyddsföreningen för att undersöka vilka vattenavvisande behandlingar som görs på ytterplagg för barn och hur tillverkarna förhåller sig till perfluorerade ämnen. I arbetet har vattenavvisande ytterplagg för barn i förskoleåldern studerats, med syfte att se i vilken mån perfluorerade ämnen används i plaggen. Barnen som har studerats är utomhus varje dag i alla väder. Vid kraftigt regn eller när det är mycket blött ute används vattentäta regnställ, vid lättare väta bär de ytterplagg med vattenavvisande funktion. En egen oljedropptestmetod har utvecklats. Testet har utförts på de plagg som hänger på förskolorna. Det finns flera typer av vattenavvisande behandlingar. De vanligaste är perfluorerade ämnen, silikoner, dendrimerer och vaxer. De har olika egenskaper och funktioner sinsemellan. De perfluorerade ämnena har den bästa vattenavvisande förmågan och de är också de enda som är oljeavvisande. Perfluorerade ämnen är persistenta, bioackumulerande, hormonstörande och toxiska. Hormonstörande ämnen kan bidra till fetma, cancer, neurologiska störningar, fortplantningsstörningar och missbildningar. Silikoner har goda vattenavvisande egenskaper. Råvaran till silikoner är persistent, bioackumulerande och toxisk. Även dendrimerer har goda vattenavvisande egenskaper. Lite är känt om miljö- och hälsopåverkan men partiklar i nanostorlek kan potentiellt ta sig in cellerna och orsaka cancer. Inga allvarligare miljö- och hälsokonsekvenser av vaxer/paraffiner har hittats. De har sämre vattenavvisande egenskaper, påverkar greppet och tål tvätt och nötning dåligt. De kläder som används på förskolorna håller generellt barnen torra, men en försämring kan märkas på gamla eller dåligt konstruerade plagg. Ytterplagg som behandlats med perfluorerade ämnen är vanliga. Företagen har fasat ut perfluorerade ämnen under de senaste åren, planerar att byta ut dem eller har vidtagit åtgärder enligt Reach. Dendrimerer är det vanligaste alternativet till perfluorerade ämnen. Inga krav förekommer från vare sig företag eller användare på att plaggen ska vara smuts- och oljeavvisande. / Program: Textilingenjörsutbildningen

I dagens moderna samhälle finns syntetiska kemikalier i princip överallt. De kan tas upp av människor på olika sätt, till exempel genom inandning, upptag genom huden och genom mat. Barn och unga är mer känsliga för kemikalier än vuxna, bland annat eftersom hjärnan, immun- och hormonsystemet inte är färdigutvecklade. Studier har visat höga halter av olika kemikalier i förskolemiljön vilket tros bero på de olika material som ofta förekommer, såsom skumgummi och plast, samt mängden av dessa. Studiens främsta syfte är att göra en uppskattning av exponeringen för bromerade flamskyddsmedel, ftalater och bisfenol A i de privata förskolorna inom Östersund kommun, samt ge förslag till förbättringsåtgärder. Metoden omfattar en inventering av förskolorna samt en litteraturstudie som fokuserar på relevant forskning om ämnena i fokus. Data från inventeringen rörande material och produkter kända att innehålla bromerade flamskyddsmedel, ftalater och bisfenol A plockades ut och utvärderades. Datan delades in i kategorierna skumgummi, mjukgjord plast, samt äta – produkter i plast. Information om några av de återförsäljare som förskolorna handlat av har samlats in. Utifrån det litteraturstudien och inventeringen visat har förslag till förbättringsåtgärder tagits fram. Resultatet visar att material och produkter kända att innehålla bromerade flamskyddsmedel, ftalater och bisfenol A förekom i relativt stor utsträckning på flera av förskolorna. Skillnaderna i mängd material och produkter mellan förskolorna var dock väldigt stora. Möjliga förklaringar är olika pedagogiska inriktningar samt olika grad av medvetenhet om risker med till exempel plast. En jämförelse med en inventering av kommunala förskolor i en annan kommun visar att förskolorna i denna studie generellt sett hade mindre mängd skumgummi, mjukgjord plast i inredning och leksaker, samt muggar och tallrikar i plast. Skillnaden kan eventuellt bero på att privata förskolor inte är bundna att följa kommunens upphandling. Ytterligare studier behövs för att kunna uppskatta vidden av exponering för bromerade flamskyddsmedel, ftalater och bisfenol A i Östersunds privata förskolor, samt för att göra en bedömning av eventuell påverkan på barns hälsa.

Syftet med detta arbete är att fastställa hur Stockholms Stad arbetar för att minimera riskerna med kemikalier i byggmaterial idag. En rekommendation skall även ges för hur staden skall kunna utveckla detta arbete. En litteraturstudie har genomförts liksom intervjuer med berörda aktörer. Det pågår ett aktivt arbete inom Stockholms Stad med att begränsa användandet av kemikalier i byggmaterial. Bland annat ställs krav då staden upplåter eller säljer mark för byggande. I dagsläget hänvisar staden i sina krav till sex olika branschsystems kriterier för kemikalier i byggmaterial. Att referera till alla dessa system medför en viss otydlighet kring vilka krav som gäller, eftersom de alla har olika kriterier. Stadens egna fastighetsbolag använder ett av dessa system; Byggvarubedömningen och deltar aktivt för att utveckla denna databas. Stadens möjlighet att påverka som myndighetsutövare är ännu inte fullt utnyttjad. Ett visst arbete pågår men kan utvecklas. Kunskapen som erhållits vid intervjuer, stadens miljömål och vision, den utveckling som sker i branschen idag samt en genomgång av dagens problematiska kemikalier har legat till grund för de rekommendationer som ges. Rekommendationerna innebär bland annat att staden skall följa upp de krav som ställs, att de skall utöka tillsynsverksamheten för kemikalier i byggmaterial och att de vid samtliga bygglovsärenden ta upp kemikalier i byggmaterial som en prioriterad fråga. Förslag har även givits att staden skall följa kemikalieinspektionens råd om att skydda barnen från kemikalier som har hormonstörande egenskaper. Detta genom att de kommunala fastighetsbolagen gemensamt genomför ett projekt för att minska barnens exponering av dessa ämnen. Staden kan även genom informationsinsatser hjälpa till att sprida information och kunskap. Under intervjuer framkom att många tyckte att hormonstörande ämnen, nanomaterial och kombinationseffekter var områden som var svåra att hantera. Detta är områden där staden kan bistå med vägledning. Det pågår en debatt om att kommuners krav ökar kostnader för byggherrar och att detta motverkar nyproduktionen. Staden bör därför genomföra en kostnadsanalys kring de krav som ställs. Inte bara för att kunna svara på kritiken utan också för att fastställa vilka krav som eventuellt medför stora extrakostnader. På så sätt kan resurser läggas där de gör störst nytta. / The objective of this thesis has been to establish how the City of Stockholm works towards minimising the risks associated with the use of chemicals in building materials. A recommendation is given on how this work can be further developed. A review of existing literature has been done and interviews carried out with pertinent players in this area. There is ongoing work being carried out by Stockholm’s City to limit the use of chemicals in building materials. Among other actions, the City sets demands and restrictions on the use of chemicals in building materials when they sell or lease land for building. The City currently refers to the criteria of sex different industry systems for the selection of building materials. By doing so there is no clear definition of what restrictions the city demands, since these systems have different criteria. The City owned housing and property companies utilise one of these systems, Byggvarubedömningen and actively participates in its development and refinement. The City’s use of regulations and by-laws has not been fully exploited and can be further developed. The recommendations given in this thesis are based on the knowledge gained from interviews, the City’s environmental goals and targets, today’s development in the building industry and a study of today’s specific problem areas. The recommendations include a call for the City to follow up on the requirements that are placed on the use of chemicals in building materials. The City also has an opportunity to expand their regulatory functions. The City is advised to follow the recommendations from the Swedish Chemical Authority (Kemikalieinspektionen) to protect children from endocrine disrupting chemicals. The city-owned building and property companies are called on to carry out a project with the aim of decreasing children’s exposure to these chemicals. The City can also carry out campaigns to spread information and knowledge surrounding the use and effects of chemicals. An important issue brought up in the interviews was the lack of knowledge regarding nano materials, endocrine disrupting chemicals and possible cocktail effects. These are areas where the City can offer guidance. There is much discussion regarding the financial consequences of the Cities requirements when selling land. There is a lack of knowledge regarding what extra costs the City’s restriction of the use of certain chemicals might cause. To be able to have a discussion about extra costs and give an answer to the critique, the City should carry out a cost analysis. This analysis could also increase the understanding of which requirements and restrictions that causes the most extra costs. This enables decision makers to use the resources where they contribute to the most benefits.

Abstract  Sellfrid, M. (2019) The occurrence of endocrine disruptors in objects on Swedish preschools: A quantitative study on the relationship between occurrence and self-rated knowledge and/or construction year. Bachelor thesis in Public Health Science. Department of Occupational and Public Health Science. Faculty of Health and Occupational Studies. University of Gävle, Sweden.  Objective: The aim of this study is to investigate the occurrence of items containing Bisphenol A, forbidden phthalates and brominated flame retardants in all preschools in a Swedish municipality. Furthermore, to study whether the occurrence may have a connection with the factors self-related knowledge of the staff and/or construction year.  Method: The study is an explorative quantitative study using questionnaires answered anonymously by 270 preschool teachers out of 354. An inventory of all 24 preschools in the municipality was performed to investigate the occurrence. The numeric data was analyzed using an analysis of variances (Anova) or a Chi Square test.  The Results showed that the presence of objects containing endocrine disruptors clearly differed between preschools. Furthermore, the study finds that there is a significant correlation between the occurrence and the preschool's construction year (p= <0,001). On the other hand, there are no significant connections between the occurrence and the self-rated knowledge of the teachers (p=0,985).  Conclusion: the older a preschool is, the more likely it is to have a higher occurrence of items containing these chemicals. The most logical reasons for this are that older preschools have the same items now as decades ago and donated items occur in a greater extent. / Syftet med studien var att undersöka förekomsten av lösa föremål som innehåller de hormonstörande ämnena Bisfenol A, Ftalater och Bromerade flamskyddsmedel på samtliga förskolor i en svensk kommun. Vidare att studera om förekomsten kan ha ett samband med faktorerna byggnadsår och/eller förskolepersonalens självskattade kunskap.   Examensarbetet är en empirisk studie med en explorativ studiedesign. Metoden som använts är kvantitativ och all insamlade data är numerisk. En inventering av 24 förskolor genomfördes för att få reda på hur många föremål med potentiella hormonstörande effekter som fanns i respektive förskola. Utöver det fick all förskolepersonal (354st) möjlighet att besvara ett frågeformulär utformat så att respondenterna själva får uppskatta sina kunskaper inom ämnet miljögifter och hormonstörande ämnen, 270st valde att delta. Både fast anställda och vikarier inkluderades, medan köks- och städpersonal exkluderades. All data hanterades i IBM:s programvara SPSS Statistics, version 24. Beroende på vilken variabel som undersöktes genomfördes antingen Chi2-analyser eller envägs variansanalyser (Anova) för att besvara studiens frågeställningar.  Resultatet visade att förekomsten av föremål innehållande hormonstörande ämnen skiljde sig tydligt mellan förskolorna. Vidare kan studien konstatera att det finns ett signifikant samband mellan förekomsten och förskolans byggnadsår (p= <.001). Äldre förskolor hade äldre leksaker och kemikalierna som undersöks återfinns i dessa föremål. I studien finns inga signifikanta samband mellan förekomsten och personalens självskattade kunskap (p=.985).   Slutsatsen blir att ju äldre förskolan är desto större sannolikhet är det att föremål med Bisfenol A, förbjudna ftalater och bromerade flamskyddsmedel förekommer. Anledningen till det är för att förskolorna har kvar samma föremål som för decennier sedan och har samlat på sig donerade föremål över tid.