Bakgrund: Intresset för att använda hundar inom vården har ökat bland patienter och personal. Forskning har påvisat fysiologiska, psykologiska, emotionella och sociala effekter genom användning av vårdhundar. I dagsläget finns ingen sammanställd forskning om hur detta påverkar patienter med psykiatrisk problematik. Syfte: Syftet med studien var att undersöka hur vårdhundar påverkar patienter med psykiatrisk problematik. Metod: Metoden var en litteraturstudie bestående av 20 vetenskapliga artiklar, 16 kvalitativa och fyra kvantitativa studier, publicerade mellan åren 1989 och 2011. Resultat: Resultatet påvisar effekter som förbättrade psykiatriska symtom, förbättrad social interaktion samt stärkt självkänsla, självförtroende och självbestämmande. Slutsats: Litteraturstudiens resultat tyder på att hundassisterad intervention tycks vara en biverkningsfri metod som kan förbättra patientens livskvalitet genom ökat fysiskt och psykiskt välbefinnande. Detta gäller oavsett patientens psykiatriska problematik eller ålder. / Background: The interest in using dogs within health care has increased among patients and staff. Research has shown physiological, psychological, emotional and social benefits through the usage of animal assisted therapy. Presently there is no compiled research of how this affects patients with psychiatric problems. Aim: The aim of the study was to examine how animal assisted therapy using dogs affects patients with psychiatric problems. Method: The method used was a literature study consisting of 20 scientific articles; 16 qualitative and four quantitative, published between the years 1989 and 2011. Result: The result point out effects such as improved psychiatric symptoms, improved social interaction and improved self-esteem, self-confidence and self-determination. Conclusion: The result of the literature study suggests that the usage of dogs in animal-assisted therapy seems to bee a method free of side effects, that increase the patient´s quality of life through improved physical and psychological wellbeing. This is regardless of the psychiatric problem and age of the patient.

Utgångspunkten inom arbetsterapi är att aktivitet är hälsofrämjande. Arbetsterapeuter kanskapa förutsättningar för att främja delaktighet i aktiviteter i vardagen för individer och avsaknaden av delaktighet i aktivitet kan påverka ens hälsa och välbefinnande negativt. Tillgänglig forskning visaratt psykisk ohälsa ökar bland unga, äldre känner ofta ensamhet och stillasittande, och personer med kognitiva eller psykosociala funktionsnedsättningar har svårt att leva självständigt. I studier beskrivshunden som ett hjälpmedel för att klara vardagliga aktiviteter och kan förbättra behandlingsförloppetutan att påverka personals inspel i insatser. Syfte: Att beskriva personals erfarenheter av att använda hundassisterad intervention inom olika verksamheter för att främja delaktighet i aktiviteter. Metod:En kvalitativ intervjustudie genomfördes i syfte att inhämta erfarenheter kring hundassisterad intervention inom vård, omsorg samt skola. Resultat: Interaktion med hunden uppmuntrade engagemang i olika aktiviteter. Genom lek med hunden främjas fysisk aktivitet och ny kunskap förvärvades genom övningar och aktiviteter med hunden. Hunden användes genom avledande aktiviteter för att bryta mönster vilket möjliggjorde ökad delaktighet i aktiviteter. Hunden öppnade upp för social gemenskap samt möjliggjorde samarbete mellan individer och personal. Slutsats:Hundassisterade interventioner behöver inte betyda att man gör avkall på att arbeta utifrån behovsbaserade insatser utan hunden används som ett komplement och kan vara användbar för flera professioner.

Bakgrund: Idag lever minst 150 000 personer med demens i Sverige, år 2050 beräknas antalet ha fyrdubblats. Insatserna för personer med demens ska ge dem den hjälp de behöver i det sociala samspelet och ge dem en känsla av trygghet. Att som människa bli sedd och bekräftad ökar chansen för god hälsa, och eftersom hunden är expert på att tolka kroppsspråk och subtila signaler som människor lätt missar erbjuder den ett speciellt sällskap. Syfte: Beskriva hundens roll inom demenssjukvård. Frågeställningar: Hur kan hunden användas i omvårdnaden av personer med demenssjukdom? Vilka effekter har interventioner med hund på personer med demenssjukdom? Metod: Systematisk litteraturstudie. Resultat: Det finns i huvudsak två olika sätt att använda intervention med hund inom demenssjukvård, Animal Assisted Activity (AAA) och Animal Assisted Therapy (AAT). AAA fokuserar på trivsel och social samvaro medan AAT har fokus på individuell behandling. Både psykologiska och fysiologiska effekter hos personer med demens kunde påvisas av interventioner med hund. Effekter på socialt beteende, beteendeproblem, kognitiva förmågor, upplevelse av det dagliga livet samt effekter på rörelse och stress kunde uppvisas. Inga effekter på läkemedelsanvändning observerades. Slutsats: Studieresultatet visar på att det är syftet med hundinterventionen som bestämmer om det är AAA eller AAT som bör användas. Vidare tyder resultatet på att det är troligt att socialt beteende och fysisk rörelse ökar av hundinterventioner, samt att beteendeproblem och stress kan minska. Studieresultatet antyder inte någon effekt på läkemedelsanvändningen.

Studiens syfte var att beskriva arbetsterapeuters kliniska resonemang vid användande av hundassisterad intervention på korttidsboenden och särskilda boenden för äldre personer. Genom ett ändamålsenligt urval valdes fem arbetsterapeuter med tre till sex års erfarenhet av hundassisterad intervention ut som deltagare i studien. Deltagarna deltog i enskilda narrativa intervjuer. Den insamlade datan analyserades därefter genom en narrativ metod. Analysen av datan resulterade i tre teman som benämndes hundassisterad intervention är en mångfacetterad åtgärd, vårdhunden motiverar till delaktighet i aktivitet samt omgivande faktorer påverkar användningen av hundassisterad intervention. Hundassisterad intervention är utifrån arbetsterapeuters kliniska resonemang en mångfacetterad åtgärd som kan användas för att skapa motivation till delaktighet i aktiviteter som både rehabiliterar och ger äldre personer en känsla av meningsfullhet. Omgivande faktorer såsom resurser i form av tid och ekonomi samt den fysiska och sociala miljön kan både begränsa samt skapa möjligheter för användande av hundassisterad intervention. Utifrån studiens resultat skulle hundassisterad intervention som används i en främjande miljö kunna leda till en förbättrad livskvalité hos äldre personer som befinner sig på korttidsboenden och särskilda boenden. Det finns dock ett fortsatt behov av forskning för att stärka evidensen för användandet av hundassisterad intervention. Studiens resultat ger arbetsterapeuter ny kunskap om interventionens terapeutiska värde och hur hundassisterad intervention kan användas i den kliniska verksamheten samt vilka faktorer som påverkar dess användning. / The aim of this study was to describe the clinical reasoning of occupational therapists when using dog-assisted therapy in residental settings for older adults. Five occupational therapists with three to six years of experience in dog-assisted therapy were purposefully selected as participants in the study. Data was generated by individual narrative interviews and analysed using a narrative analysis. The analysis of the data resulted in three themes called dog-assisted therapy is a multifaceted intervention, the care dog motivates participation in activities and surrounding factors affect the use of dog-assisted therapy. Dog-assisted therapy, based on the clinical reasoning of occupational therapists, is a multifaceted intervention that can be used to create motivation for participation in activities that both rehabilitate and give older adults a sense of meaningfulness. Surrounding factors such as time and economy resources as well as the physical and social environment can both limit and create opportunities for using dogassisted therapy. Based on the results of this study, dog-assisted therapy used in a promotional environment could lead to an improved quality of life for older adults in residential settings. However, there is a continuing need for research to strengthen the evidence for the use of dogassisted therapy. The result of the study give occupational therapists new knowledge about the therapeutic value of the intervention and how dog-assisted therapy can be used in the clinical setting and what factors affects its use.

Bakgrund: I Sverige har det rapporterats en ökning bland barn och unga av psykiatriska diagnoser. En ökning av psykiska- samt psykosomatiska besvär hos ungdomar i åldern 13-15 år har konstaterats. Den upplevda skolmiljön ses som en stark koppling till elevernas ohälsa. Elever med långvarig skolfrånvaro riskerar att hamna i svårigheter både på kort och lång sikt. Idag används sociala tjänstehundar som särskilt stöd för elever med långvarig skolfrånvaro dock finns det en brist på kunskap om hur insatsens upplevs av både hundförare och eleven själv. Syfte: Studiens syfte var att undersöka elever och hundförares upplevelse av hundassisterad intervention som särskilt stöd vid långvarig skolfrånvaro. Metod: Två elever och tre hundförare intervjuades genom semistrukturerade intervjuer. Dessa intervjuer genomfördes via videosamtal. Eleverna var i ålder 13-15 år och gick på högstadiet. Hundförarna arbetade på högstadiet på uppdrag av elevhälsan med hundassisterade interventioner som särskilt stöd vid långvarig skolfrånvaro. Resultat: Eleverna och hundförarna upplevde att hunden stöttade eleverna genom sitt bemötande, sin närhet och förmåga till relationsskapade. Detta ledde till att eleverna upplevde en förändring i sitt mående och i sin tillvaro. Eleverna upplevde en känsla av minskad stress och ångest, där elevernas vänskapliga relation till hundarna blev en betydande faktor i sin motivation till att komma till skolan, vara i skolan och utföra sina skolarbeten. Slutsats: Användningen av hundassisterade intervention som särskilt stöd vid långvarig skolfrånvaro upplevdes ge eleverna förändrade förutsättningar att öka sin närvaro i skolan. Elevernas vilja att vara med den sociala tjänstehunden bidrog till en ökad motivation att deltaga i sin skolgång. / Background: Sweden is currently witnessing an increase in diagnosed psychiatric disorders among juveniles of all ages, within which an upsurge in psychological and psychosomatic maladies has been noted in the 13-15 year old demographic. The social environment of a student’s school is seen to have a direct relationship to said student’s potential mental health issues, which can lead to extended absences. Such absences increase the risk of continued problems for the student, even beyond the realm of mental health, in the short and long term. Therapydogs are now used to provide special assistance for students with extended absences from school, however, there is a lack of knowledge how this is experienced by both doghandlers and students. Aim: The aim of this study is to observe students’ and dog handlers’ experience with canine-assisted intervention as a form of special assistance for those with extended school absences. Method: Two students and three dog handlers were interviewed with the “semi-structured interview” technique via videocall. The students were ages 13-15, and study at the middle school. The dog handlers work with student health at the students’ middle school, using canine-assisted intervention as a form of special assistance to those with extended absences from school. Results: The students and the dog handlers felt that canine interaction supported the students in their attempts to create and develop meaningful relationships. This led to positive changes in the students’ temperament and mental health in general. The diminishment of feelings of stress and anxiety can be linked to the friendly relationships built with the dogs, ultimately resulting in an increased motivation attend school and complete schoolwork. Conclusion: The use of canine-assisted intervention as special assistance to those with extended school absences was seen to give students positively changed attitudes towards school attendance, with the students’ desire to build a relationship with the therapydog as a contributing factor towards this change.