Studiens syfte var att bidraga med en ökad kunskap kring hur barns estetiska språkande kan framkomma i ett ateljéarbete. Samt att synliggöra hur processen och meningsskapandet i barns estetiska bildskapande kan uttryckas. Studien genomfördes som en kvalitativ observationsstudie. Studiens teoretiska grund utgörs av Reggio Emilias filosofiska pedagogik och intra-aktivt perspektiv. Jag har fokuserat på vad som utgör de viktiga nyckelfrågorna och komponenterna för en kvalitativ estetisk undervisning. En av de komponenterna har i den här studien varit att lyfta barns individuella tolkande och berättande i processen av ett estetiskt skapande. Jag har tagit del av en förskolas gemensamma projekt där skapande utgör en stor och betydande del. Det är i arbetsprocessen som uttrycken och språkandet sker. Resultaten visar att möjligheten till ett fritt och individuellt skapande öppnar för mångahanda uttryck och språkande. Med en tilltro till barnens kompetens skapas en trygghet och där med en frihet för barnen att ta plats och uttrycka sig.

Syftet med denna mindre etnografiska studie är att utmana uppdelningen mellan matematik och estetikgenom att undersöka barns estetiska skapande och vilken matematiska möjligheter som uppstår underprocessen i barns möte med materialet. Detta med hjälp av deltagande observationer för att kunnaundersöka barns möte med matematik, estetik och material i en sammanflätad tillblivelseprocess däringet överordnar det ena eller det andra. Med hjälp av tidigare forskning, litteratur, metod och teorivisar resultatet i studien att matematiken är möjlig och en del i barns estetiska skapande. I empirin blirdet synligt att det inte endast är människan som är aktiv i skapandet av kunskap utan ävenmaterialiteter har agens och kraft att påverka oss i den dynamiska intra-aktion som uppstår. Slutsatsenmed studien blir att det inte går att göra tydliga uppdelningar av ämnesdiscipliner som matematik ochestetik, subjekt-objekt och teori-praktik utan allt är i rörelse av ständig tillblivelse.