Syfte Syftet med denna studie är att undersöka årskurs 8-elevers inställning till ämnet idrott och hälsa. Frågeställningar Vad motiverar eleverna att delta på idrottslektionerna? Varför är en del elever omotiverade att delta på idrottslektionerna? Metod Denna studie är en kvalitativ studie. Jag har intervjuat fem elever i årskurs 8, som svarade på frågor rörande deras motivation till ämnet idrott och hälsa. Resultat Resultaten visar att eleverna som är motiverade till att idrotta i skolan finner idrotten meningsfull, men också att idrottens moment i skolan är begripliga och hanterbara utifrån ett KASAM-perspektiv. Detta påvisas bland annat genom att vissa elever är medvetna om vad idrott och hälsa har för positiva effekter på hälsan. Vidare framgår det att elever som idrottar på fritiden har högre motivation till idrottsämnet. I resultatet framgår även en motsägelse. Vissa elever tycker inte ämnet idrott och hälsa är roligt och ser ingen anledning till att vara delaktiga i undervisningen, mera än för betyget. Dessa elever kan sakna delar av meningsfullhet, begriplighet och hanterbarhet utifrån ett KASAM-perspektiv. Slutsats Motiverade elever karaktäriseras av att ha en idrottsbakgrund på fritiden. Skolans uppdrag är att nå alla elever och för att uppnå detta måste även omotiverade elever involveras i undervisningen. Det kan ske genom att de får påverka innehållet i undervisningen, att de får möjlighet att röra sig på sin egen färdighetsnivå vid individanpassad studiemiljö och att de får stimulans exempelvis genom positiv återkoppling från läraren. / <p>Studiegång Idrott, fritidskultur och hälsa skolår 7-9 och gymnasieskolan. Ht 2012</p>

No description available.

<p>Syftet med denna undersökning är att belysa lärares erfarenheter av elever med funktionsstörningen ADHD inom ämnet Idrott och hälsa. Vi tror att de symptom som föreligger gör det svårt att anpassa undervisningen så att funktionsstörningen inte utgör ett problem. Problemen finns snarare i den omkringliggande miljön än hos eleven i sig. En pedagogisk tillrättalagd skola är därför en grundläggande förutsättning för att försöka lindra problemen. För att skapa en sådan skola finns det särskilt utarbetade åtgärder som kan tillämpas i undervisningen. Åtgärderna bygger på beprövad erfarenhet och ska förhindra att funktionsstörningen i förlängningen utvecklas till ett handikapp. Genom en kvalitativ metod har vi intervjuat lärare och tagit del av deras erfarenheter av elever med funktionsstörningen ADHD. Vi har också tittat lite närmre på vilka av dessa åtgärder som tillämpas i undervisningen och varför. Resultatet visar på att erfarenheterna är allt annat än positiva. Vi konstaterar att lärarna bara tillämpade åtgärder för att skapa en mer behaglig och trivsam undervisningssituation. Vi konstaterar också att lärarna sällan upplever sig vara förmögna att tillfredställa allas förutsättningar och behov, utan snarare är tvingade att rikta fokus mot det som anses viktigast – eleven med ADHD eller klasskamraterna.</p>

No description available.

<p>Bedömning och betygsättning är en svår och viktig del av läraryrket. Då riktlinjerna från skolverket för betygsättning i ämnet Idrott och hälsa inte är så precisa så lämnas spelrum för lärarna att göra sin egen tolkning. Tidigare forskning av Ekberg (2009) har gett resultatet att lärare i ämnet Idrott och hälsa sätter betyg främst efter hur elever har tagit till sig och kan tillämpa rörelser i de vanligaste idrotterna. Syftet med studien var att undersöka hur lärare i ämnet Idrott och hälsa som undervisar på högstadiet resonerade kring bedömning för betygsättning. Metoden som användes var en semistrukturerad intervju med fyra utbildade lärare i ämnet Idrott och hälsa. Vi valde denna metod för att ge de intervjuade lärarna ett fritt spelrum att resonera kring de frågor som ställdes. Studien beskriver hur de fyra lärarna resonerade kring bedömning av fakta, förståelse, förtrogenhet och färdigheter i ämnet Idrott och hälsa samt hur de resonerade kring formativ och summativ bedömning av sina elever. Resultatet visar på en relativt stor skillnad på hur lärarna i ämnet Idrott och hälsa resonerade kring bedömning för betygsättning. Av resultatet kan vi utläsa att färdighetskunskap var den mest prioriterade kunskapen av samtliga lärare i ämnet Idrott och hälsa. Slutsatsen vi har dragit, är att det behövs bättre utformade riktlinjer och betygskriterier för ämnet Idrott och hälsa för att lärarna i ämnet Idrott och hälsa ska kunna göra mer likvärdiga bedömningar för betygsättning.</p><p>Ämnesord: Bedömning, betyg, fakta, färdigheter, förståelse, förtrogenhet, Idrott och hälsa.</p>

No description available.

<p>Genom massmedia kommer ständigt nya rapporter om hur fel dagens unga lever. Att det är mycket stillasittande, ohälsosam kost, och att barnen inte leker eller rör på sig naturligt. Det pågår mycket forskning om detta, hur barnen påverkas motoriskt sett, och då även inlärningsmässigt. Jag har tittat närmare på motoriken. Till grund för detta arbete, hur den motoriska utvecklingen bland 10- åringar är, ligger ett rörelseprojekt, kallat SMARTIS. Det är en skolsatsning från Handslaget, via riksidrottsförbundet som ska pågå under tre år för att få in mer rörelse i skolan. I projektets början gjordes en videoinspelning där 43 elever filmades i tolv olika rörelsemoment. Filmen har jag tillsamans med anställda inom projektet tagit del av och analyserat. Syftet med observationen var att se om det fanns några motoriska brister hos eleverna, och utforska vad man kan göra för förebyggande åtgärder. Av de observerade mellanstadiebarnen visade det sig att motoriken var förhållandevis god.</p>

<h2>Syfte och frågeställning</h2><p>Syftet med denna uppsats är att undersöka den bild som tidskriften <em>Utemagasinets</em> gett oss av friluftsliv från 1990 till 2008. Frågeställningarna som jag arbetar efter är:</p><p>1. Vilka friluftslivsaktiviteter rapporterar <em>Utemagasinet</em> om i sin tidskrift och har det skett någon förändring mellan 1990 och 2008?</p><p>2. Vad är det för stilar som friluftslivet i <em>Utemagasinet</em> tillhör och om de skall kategoriseras enligt Sandells tre friluftsstilar som grund, syns det då någon förändring mellan 1990 - 2008?</p><p>3. Finns det någon skillnad på synen av utrustningens betydelse för friluftslivet från 1990 till 2008?</p><h2>Metod</h2><p>Metoden som jag kommer att använda är en kvantitativ innehållsanalys där <em>Utemagasinets</em> tidskrifter från åren 1990, 2000 och 2008 kommer att granskas. Artiklarna delas in i grupper och ställas upp i diagram för att kunna presentera resultatet.</p><h2>Resultat</h2><p>Studien visar att de aktiviteter som <em>Utemagasinet</em> rapportera mest om är vandring, kajakpaddling, att gå på tur med skidor och skidor i offpist. Resultatet visar också på en minskad mångfald av aktiviteter under perioden 1990 till 2008.</p><p>Analysen visar att det går att kategorisera in analysen av artiklarna i två av Sandells tre friluftsstilar; utrustning får ett större utrymme i tidskriften genom åren och större fokus läggs på att testa olika produkter.</p><h2>Slutsats</h2><p>Det har blivit färre artiklar som behandlar friluftsliv och större fokus läggs på resmål och utrustning. Det finns ett större antal artiklar om utrustning och resor 2008 jämfört med tidigare. Friluftsliv som beskrivs i tidskriften har gått mot Sandells passiva anpassningsstil vilket leder till att vi använder vår närmiljö mer frekvent än tidigare.</p>

<p>Syfte och frågeställning: Studien är gjord för att undersöka sambandet mellan den fysiska prestationsförmågan hos manliga innebandyspelare på elitnivå och lagets tabellplacering efter avslutat grundserie.</p><p>Är det så att det lag som har bäst fysik också uppvisar bäst resultat i form av tabellplacering efter avslutad grundserie?</p><p>Metod: Fyra lag i den svenska elitserien för herrar, alla med ambitionen att nå slutspelsplats valdes ut för att delta i studien. Efter kontakt med lagens ansvariga coacher, där förutsättningarna noggrant förklarades angående anonymitet och upplägg etc. testades lagen i en rad olika fysiska tester baserade på de grenspecifika krav som ställs på en innebandyspelare. De tester som genomfördes var chins, dips, brutalbänk, moment som är vanligt förekommande inom fysprofiler. Sprint på sträckorna 10 samt 20 meter, spänst i form av hopptesterna squat jump, counter movement jump samt counter movement jump med armpendling, harresbana samt en teknikbana, specifik för innebandy.</p><p>Resultat: Studien visar att det inte finns något signifikant samband mellan ett lags fysiska kapacitet och dess tabellplacering efter avslutad grundserie.</p><p>Slutsats: Studien visar att det inte finns några signifikanta skillnader mellan lagen avseende deras fysiska kapacitet. Det finns därför enligt denna studie ingen koppling mellan ett lags fysiska förmåga och deras tabellplacering. Ingen rangordning kan således göras utifrån hur vältränade ett lag är. Är då fysiken oviktigt i innebandy? Nej, det finns givetvis en grundnivå som varje spelare måste ha för att kunna prestera på elitnivå. Studien kan i detta avseende fungera som en pilotstudie på en framtida kravprofil för elitspelare i innebandy. Detta då den kan användas för att fastställa inom vilka gränser delar av den fysiska kapaciteten för en elitspelare bör vara.</p> / <p>Aim: this study is performed to examine if there is any correlation between the physical ability and the performance capacity in male floorballplayers on elite level</p><p>Is it so, that the team who has the best physical ability, also is the team who shows the best results after finishing the ground-league?</p><p>Method: four teams in the Swedish first division, all with the ambition to reach play-offs, were chosen to participate in the study. After contacting the coaches of each team, where the aim was clearly explained about anonymity and purpose of the study etc. The teams were tested in several different physical tests, based on the specific physical demands for elite floor ballplayers. The test-battery used was: chins, dips, belly-back, sprint 10 and 20 meters, squat jump, countermovement jump, and countermovement jump with arm-swing, harres and a specific floorball technique-course.</p><p>Results: the study shows that there are no significant correlation between a team’s physical capacity and their position in the table after finishing ground-league.</p><p>Conclusion: the study shows that there is no significant difference between the team’s physical capacities. Therefore, according to this study there are no significant correlation between a team’s physical capacity and their final position after finishing ground-league. No ranking can there therefore be done due to a team’s physical capacity. So is the physical capacity of no importance? No, there is of course a certain ground level that each player must reach to be able to perform on elitlevel. This study can therefore be used as a pilot study for a future physical performance profile for male elite floor ballplayers. It can be used to establish the limits of physical capacity, which elite floorballplayers should achieve.</p>

<p>Syfte & frågeställning</p><p>Syftet med undersökningen var att undersöka hur tränares ledarskap och relation till spelare, påverkar spelares motivation. Det föreslogs att ledarskapet och relationen som en del av det, är två faktorer som påverkar hur en idrottare presterar, genom att bland annat påverka idrottarens motivation. Fyra frågeställningar skulle besvaras. (1) Om tränare upplevs som de önskar och tror att de upplevs. (2) Hur beskriver tränare och spelare sin tränare-spelare relation. (3) I vilken utsträckning påverkar relationen i ledarskapet spelares motivation. (4) Finns det ett samband mellan ledarskapsstilar och spelares motivation.</p><p>Metod</p><p>Undersökningen inkluderade två ishockeylag på A-juniorelitnivå i Sverige (J20). Totalt var det två huvudtränare och 40 spelare (n=23, n=17) som deltog. Undersökningen genomfördes med formulär ställda till tränarna och spelarna, uppbyggda av tre olika idrottspsykologiska instrument. Dessa var Leadership Scale for Sports1, Coach-Athlete Relationship Test-Questionnaire2, och Sports Motivation Scale3. Undersökningen ägde rum i slutet av pågående säsong och inkluderade endast respektive lags huvudtränare och spelare. Kravet som ställdes på spelarna för att kunna delta i undersökningen, var att de varit aktiva under tränaren i minst sex månader. Detta för att försäkra att tränaren och spelarna hade arbetat en längre tid tillsammans.</p><p>Resultat</p><p>Resultaten visade på att spelarna föredrog en tränare med medelauktoritära inslag, som ofta gav positiv feedback och instruktioner angående spelets detaljer. Spelarna och tränarna uppfattade inte relationen dem emellan som fulländad. Spelarna var i genomsnitt mer pessimistiskt inställda till tränare-spelare relationen än vad tränarna var. Nivåerna av inre motivation visade sig högre än nivåerna för yttre motivation och amotivation.</p><p>Diskussion</p><p>Ledarskapet tenderade att påverka spelares motivation. Däremot så hittades inga resultat som tydligt pekade på att tränare-spelare relationen haft någon påverkan på spelares motivation. Spelarna i studien uppvisade högre nivåer för amotivation, än vad tidigare studier på svenska individuella elitidrottare visat. Det föreslås att en bidragande faktor som kan ha påverkat amotivationen, är tränarens auktoritära inslag i ledarskapet och avsaknaden av självbestämmande (autonomi) hos de aktiva. Auktoritära och kontrollerande beteenden tenderar att minska den inre motivationen och öka yttre motivation och amotivation, medan beteenden som främjar självbestämmande tenderar att öka den inre motivationen hos idrottare. Hur man initierar till att höja nivåerna av inre motivation hos idrottare, bör ingå i tränarutbildningsprogram och liknande.</p> / <p>Aim & Research Objectives</p><p>The main objective of this survey was to investigate how coaches leadership and relation to athletes, influence the athletes motivation. It was suggested that the leadership and the coach-athlete relationship (as part of the leadership), are two factors that influence athletes’ performance. Four questions were to be answered. (1) How are coaches leadership perceived by the players in comparison to their own view of their leadership? (2) How is the coach-athlete relationship described by leaders and team members? (3) Is the coach-athlete relationship influencing athletes’ motivation? (4) Is there a relation between leadership styles and athletes motivation?</p><p>Methodology</p><p>The survey included two ice-hockey teams on A-junior elite level in Sweden (J20). The participants were two head coaches and forty players (n=23, n=17 respectively). The survey was carried out with questionnaires, aimed at both coaches and players. The questionnaires were Leadership Scale of Sports4, Coach Athlete Relationship Test – Questionnaire , and Sport Motivation Scale6. The survey was completed in the end of the season, and did only include the head coach and his players. Subjects in the investigation were required to have played at least six month under their head coach to ensure that coach and players had worked for some time together.</p><p>Results</p><p>The results showed that players preferred a coach to be fairly authoritarian in his leadership, and to often give positive feedback and instructions about game details to the players. The players did not perceive their coach-athlete relationship as perfect. The players’ average result for the coach-athlete relationship showed that they were more pessimistic to the relationship, than were their coach. The level of intrinsic motivation appeared to be higher than the level of external motivation and amotivation, among the players.</p><p>Discussion</p><p>The leadership tends to influence players’ motivation. No results indicated that the coach-athlete relationship had had similar effect on the players’ motivation. The subjects showed higher level of amotivation than previous studies on motivation among Swedish individual elite-athletes have shown. It is therefore proposed that a contributing cause that might have had an affect on the players’ amotivation is the authoritarian elements of the coach leadership and low self-determination among the players. Authoritarian and controlling behaviours tend to diminish the intrinsic motivation and increase the external motivation and amotivation, whereas behaviours that facilitate for players to use self-determination tend to increase the intrinsic motivation. How you initiate to increase the players intrinsic motivation should be a part of coaches’ education programs and similar.</p>