Kometprogrammet är ett svenskt utbildningsprogram som utvecklades för att kunna hjälpa barn med beteendeproblem där fokus ligger vid att förbättra kommunikationen mellan den vuxne och barnet. I metoden används belöning, positiv förstärkning samt ignorering av negativa beteenden som verktyg för att nå detta mål.     Syftet med denna uppsats var att ta reda på vilka beteenden som pedagogerna ville förändra hos eleverna med hjälp av Kometprogrammet samt ta del av deras erfarenheter och upplevelser av metoden. För att besvara mina frågeställningar använde jag mig av kvalitativa intervjuer och tolkande analyser av detta då mitt syfte var att försöka förstå pedagogernas subjektiva upplevelsevärld. Min undersökningsgrupp bestod av fyra pedagoger med olika uppfattningar om Kometprogrammet, detta för att få ett så många olika tankar och upplevelser om Kometprogrammet som möjligt.   Resultatet av intervjuerna visade på att anledningen till att pedagogerna började använda sig av Kometprogrammet var i stort sett detsamma. De hade alla börjat arbeta med Kometprogrammet i syftet att hjälpa enskilda elever som de ansåg hade beteendeproblem såsom koncentrationssvårigheter eller utåtagerande beteende. Tre av de intervjuade pedagogerna hade även använt sig av Kometprogrammet i helklass. I intervjuerna av pedagogerna framkom det att positiv förstärkning och belöningssystemet hade varit lyckosamma metoder i deras arbete med enskilda elever. Metoderna hade även hjälp i arbetet i helklass, framförallt vid användningen av ett gemensamt belöningssystem i klassen då pedagoger upplevde att barnens beteenden förändrades till det positiva. Vid intervjuerna framkom dock att ignorering av negativa beteenden var svårt och inte alltid lönsamma. Pedagogerna upplevde även att Kometprogrammet inte alltid hade gett samma positiva resultat då de ansåg att alla metoder inte passar för alla elever.

Syftet med studien är att undersöka förskolepedagogers uppfattning om användningen av tillrättavisning av barn i förskolan. Studien undersöker även de strategier förskolepedagoger upplever sig ha för att bemöta barn som ignorerar tllrättavisningar. För att besvara syftet har två frågeställningar formulerats. Hur uppfattar förskolepedagoger att tillrättavisningar används i förskolans verksamhet? Vilka strategier upplever sig förskolepedagoger ha för att bemöta barn som ignorerar tillrättavisningar? Den metod som används för att svara på syfte och frågeställningar är ett enkätformulär som skickats till pedagoger inom en sydskånsk storstad. Materialet från enkäten analyseras utifrån Foucaults maktperspektiv och centrala begrepp för att påvisa ett resultat. Resultatet presenteras utifrån fyra olika teman. Dessa är säkerhet, dialog och förståelse, makt och ordning samt tålamod och upprepning. Studiens resultat visar att tillrättavisningar uppfattas användas i förskolan med olika avsikter, i olika former och i olika situationer. De situationer där tillrättavisning huvudsakligen används i är när barn är våldsamma, uttrycker sig elakt, bryter förskolans regler, har ett felaktigt beteende eller är högljudda och stör ordningen. Resultatet visar även att det finns ett antal varianter av tillrättavisningar som pedagoger anser är kränkande behandling av barn samt att ett stort antal av pedagogerna har upplevt tillfällen när tillrättavisningar riskerat att resultera i kränkande behandling av barn. Studien visar att pedagoger upplever sig använda tålamod, upprepning och dialog som strategier när barn ignorerar tillrättavisningar i förskolan. Det finns även de pedagoger som anser att en strategi för att bemöta barn som ignorerar tillrättavisningar är att ignorera barnet tillbaka. De slutsatser som dragits är att pedagoger och dess förhållningssätt styrs av normer som är etablerade utifrån vad ett rätt och fel beteende är. Dessa normer finns i förskolans struktur och efterlevs genom ordningen som upprätthålls utifrån pedagogers handlande. Avvikelser från ett normalt beteende blir därmed tillrättavisat på olika vis.