Syftet med studien är att ta reda på barns och pedagogers upplevelser av tillrättavisning i förskolan samt finna tillvägagångssätt för pedagoger att visa barn tillrätta, sätt som minskar risken att kränka individen. Vi har genom kvalitativ intervjumetod lyft barns perspektiv för att ta reda på deras upplevelser samt hur de föredrar att bli visade tillrätta. Vi har med samma metod tagit reda på pedagogers upplevelser av att visa barn tillrätta samt deras förslag på framgångsrika tillvägagångssätt. Det flerdefinierade begreppet makt ligger som teoretisk utgångspunkt i studien. Vi har antagit Foucaults perspektiv på makt som relationell samt Baes syn på vuxnas definitionsmakt.  Resultatet visar att både barn och pedagoger i studien föredrar att uppkomna konflikter löses lugnt och sansat. Studiens resultat visar även att barn tycker det är okej att pedagoger blir arga men att de vill att pedagoger antar ett mjukare förhållningssätt när de visar tillrätta. Ett öppet kommunikationsmönster som innebär öppna dialoger och respekt för barns avsikter, skapar goda relationer och förutsättningar för goda samtal. Pedagogers agerande och förhållningssätt avspeglas därför på barngruppen i förskolan. Vår studie har visat att barn mer än gärna diskuterar kring pedagogers agerande i konfliktsituationer. Dock visar studiens resultat att ingen av de intervjuade pedagogerna frågat barnen hur de vill bli bemötta i konfliktsituationer. Pedagoger i förskolans verksamhet kan ha stor behållning av att lyfta barns perspektiv angående pedagogers bemötande i konfliktsituationer.

<p>Syftet med denna studie är att undersöka olikheten i lärares sätt att tillrättavisa pojkar och flickor. Hur gränser sätts för de båda könen, om lärarens kön spelar någon roll i disciplineringen, varför pojkar och flickor bemöts och behandlas olika av läraren samt vilka åtgärder man kan vidta för att motverka den olika behandlingen undersöks. </p><p>Undersökningen består endast av tidigare forskning. Det rör sig alltså om en litteraturstudie. Den tidigare forskningen har utförts med hjälp av klassrumsobservationer och intervjuer av både elever och lärare. </p><p>Studiens resultat visar att det förekommer olikheter mellan pojkars och flickors sätt att disciplineras. Pojkar får fler tillsägelser, medan lärarna har mer överseende med flickorna som begår normbrott. ärarens egna kön spelar inte någon avgörande roll. Det finns ett antal orsaker till varför disciplineringen sker olika, bl. a. spelar beteendeskillnader mellan könen och lärarens förväntningar och föreställningar om rådande könsmönster en stor roll i klassrumsinteraktionen. Flickor och pojkar får lära sig olika könsmönster, som de förväntas passa in i. Flickor ska traditionellt sett vara mer passiva, medan pojkar är mer aktiva. När individens beteende inte stämmer in i mönstren blir vi tveksamma. Det finns olika åtgärder att vidta. En av dessa är särundervisning, som provats på olika håll i världen. Denna metod har dock uppvisat blandat resultat. Viktigt är dock att man som lärare ser eleverna som individer och att man är medveten om att eleverna har olika villkor i klassrummet.</p>

Syftet med denna studie är att undersöka olikheten i lärares sätt att tillrättavisa pojkar och flickor. Hur gränser sätts för de båda könen, om lärarens kön spelar någon roll i disciplineringen, varför pojkar och flickor bemöts och behandlas olika av läraren samt vilka åtgärder man kan vidta för att motverka den olika behandlingen undersöks. Undersökningen består endast av tidigare forskning. Det rör sig alltså om en litteraturstudie. Den tidigare forskningen har utförts med hjälp av klassrumsobservationer och intervjuer av både elever och lärare. Studiens resultat visar att det förekommer olikheter mellan pojkars och flickors sätt att disciplineras. Pojkar får fler tillsägelser, medan lärarna har mer överseende med flickorna som begår normbrott. ärarens egna kön spelar inte någon avgörande roll. Det finns ett antal orsaker till varför disciplineringen sker olika, bl. a. spelar beteendeskillnader mellan könen och lärarens förväntningar och föreställningar om rådande könsmönster en stor roll i klassrumsinteraktionen. Flickor och pojkar får lära sig olika könsmönster, som de förväntas passa in i. Flickor ska traditionellt sett vara mer passiva, medan pojkar är mer aktiva. När individens beteende inte stämmer in i mönstren blir vi tveksamma. Det finns olika åtgärder att vidta. En av dessa är särundervisning, som provats på olika håll i världen. Denna metod har dock uppvisat blandat resultat. Viktigt är dock att man som lärare ser eleverna som individer och att man är medveten om att eleverna har olika villkor i klassrummet.

Syftet med studien är att undersöka förskolepedagogers uppfattning om användningen av tillrättavisning av barn i förskolan. Studien undersöker även de strategier förskolepedagoger upplever sig ha för att bemöta barn som ignorerar tllrättavisningar. För att besvara syftet har två frågeställningar formulerats. Hur uppfattar förskolepedagoger att tillrättavisningar används i förskolans verksamhet? Vilka strategier upplever sig förskolepedagoger ha för att bemöta barn som ignorerar tillrättavisningar? Den metod som används för att svara på syfte och frågeställningar är ett enkätformulär som skickats till pedagoger inom en sydskånsk storstad. Materialet från enkäten analyseras utifrån Foucaults maktperspektiv och centrala begrepp för att påvisa ett resultat. Resultatet presenteras utifrån fyra olika teman. Dessa är säkerhet, dialog och förståelse, makt och ordning samt tålamod och upprepning. Studiens resultat visar att tillrättavisningar uppfattas användas i förskolan med olika avsikter, i olika former och i olika situationer. De situationer där tillrättavisning huvudsakligen används i är när barn är våldsamma, uttrycker sig elakt, bryter förskolans regler, har ett felaktigt beteende eller är högljudda och stör ordningen. Resultatet visar även att det finns ett antal varianter av tillrättavisningar som pedagoger anser är kränkande behandling av barn samt att ett stort antal av pedagogerna har upplevt tillfällen när tillrättavisningar riskerat att resultera i kränkande behandling av barn. Studien visar att pedagoger upplever sig använda tålamod, upprepning och dialog som strategier när barn ignorerar tillrättavisningar i förskolan. Det finns även de pedagoger som anser att en strategi för att bemöta barn som ignorerar tillrättavisningar är att ignorera barnet tillbaka. De slutsatser som dragits är att pedagoger och dess förhållningssätt styrs av normer som är etablerade utifrån vad ett rätt och fel beteende är. Dessa normer finns i förskolans struktur och efterlevs genom ordningen som upprätthålls utifrån pedagogers handlande. Avvikelser från ett normalt beteende blir därmed tillrättavisat på olika vis.

Tidigare forskning visade att användandet av för många diciplinerande tillrättavisningar kan hämma barns möjligheter till utveckling och lärande samt vikten av att ha gemensamt förhållningsätt hos förskollärare. Syftet med studien är att bidra med kunskap om fenomenet tillrättavisningar i förskolans utbildning och hur tillrättavisningar används och motiveras av verksamma förskollärare. I en kvalitativ studie deltog åtta förskollärae från olika förskolor och under olika huvudmannaskap. Åtta individuella semistrukturerade intervjuer genomfördes,samtliga intervjuer ljudinspelades och transkriberades. Resultatet analyserades utifrån Michel Foucaults maktteori. Resultatet svarar på studiens tre forskningsfrågor; Vad ses som en tillrättavisning i förskolan? I vilka sammanhang används tillrättavisningar i utbildningen? samt vilka konsekvenser användandet av tillrättavisningar kan ge i förskolan? I resultatet framkom olika former av tillrättavisningar. Det framkom även att tillrättavisningar var kontextbundna och att "rätt" tillrättavisning skulle användas i "rätt" sammanhang eller situation. Genom att använda tillrättavisningen "rätt" kan konsekvensen av tillrättavisningen bli olika: Förslag på vidare forskning skulle kunna vara att undersöka hur barnet själv upplever en tillrättavisningur barnets eget perspektiv.

Syftet med denna studie är att undersöka hur lärare bemöter icke önskvärda beteenden hos lågstadieelever, samt att studera om pojkar gör fler normöverträdelser och därför får fler tillsägelser än flickor. Detta är en pilotstudie som också har som mål att undersöka om den valda forskningsmetoden kan leda till djupare förståelse av klassrumsinteraktionen mellan lärare och elever. Två metoder användes för att få svar på frågorna, först gjordes klassrumsobservationer i två klasser när dessa ägnade sig åt enskilt arbete. Efter observationerna gjordes semistrukturerade intervjuer med de två undervisande lärarna. Studien har ett beteendevetenskapligt perspektiv och resultatet visar att forskningsmetoderna är lämpliga att använda vid studier av klassrumsbeteenden och interaktion mellan elever och lärare. Observationerna visade att lärarna använde sig av både verbala och av icke-verbala metoder för att bemöta icke önskvärda beteenden. Majoriteten av alla bemötanden är riktade mot pojkarna i klassen, vilket resulteras i att dessa får mer uppmärksamhet än flickorna. En slutsats som dras från detta är att det beror på att pojkarna hörs mest, något som också bekräftas av tidigare forskning.

The purpose of this study was to examine how preschool teachers use scolding towards children based on Michael Foucault's theories of power and Erik Sigsgaards studies in scolding. The study also intended to investigate and analyze teachers' perceptions about scolding and how their actions compare to scientific studies about the subject of scolding and its consequences. In this way, our study intends to contribute to educational development by making scolding visible as a phenomenon. Ten teachers at three preschools in different municipalities participated in the study through observations and interviews. The result showed three main categories of scolding: as a disciplinary exercise of power, as a practice and as an educational opportunity. The result also showed that most of the teachers consider the use of scolding against children as an effective and acceptable practice, while scientific studies highlight the opposite. Thereby, the use of scolding becomes a complex and ambiguous method for the preschool's pedagogical assignment.

Admonition in preschool, super damaging or the dream! - A qualitative study about conflict management amongst preschool teachers har undersökt vilken uppfattning förskollärare har gällande tillrättavisning vid konflikthantering samt vilka strategier som används i de situationer då tillrättavisning erfordras. Grundat i en kvalitativ metod genomfördes semistrukturerade intervjuer, vilka kopplades till den medvetenhet förskollärare har om konflikthantering vid olika tillrättavisningssituationer. Valet av intervjumodell landade på personliga intervjuer. Detta för att lyfta fram individuella upplevelser och tolkningar. En intervjuguide togs i förväg fram och utformades i syfte att ge respondenterna utrymme för egen reflektion. Intervjuerna understöddes av etiska ställningstaganden. Urvalet bestod av förskollärare från tre olika förskolor. Intervjusvar analyserades och kategoriserades baserat på respondenternas uppfattning om tillrättavisning som begrepp men även baserat på förskollärares kompetens. Erhållet resultat visade att strategier som verbal tillsägning, samspel och åsidosättning förekommer hos urvalet av förskollärare. Det visades också att den strategi som respondenterna strävar efter att nyttja är samspel, men att det inte är möjligt i alla situationer. Konflikter som kan leda till fara eller skada bör hanteras snabbt och då är det mest tillgängligt att använda verbal tillsägning som strategi. Vidare betonades kompetens som en betydande faktor vid val av strategi, där respondenterna syftade till förskollärares förhållningssätt, förskollärares erfarenhet och betydelsen av utbildning. Även relationen mellan lärare-barn lyftes fram som en del inom kompetens.

Syftet med studien är att belysa hyschandets praktik i förskolans verksamhet. Med utgångspunkt från två centrala frågeställningar har vi undersökt pedagogers inställning kring hyschandets praktik, såväl som vad pedagoger använder för alternativ pedagogik för att uppnå samma resultat som när de hyschar barn. För att få en djupare förståelse för hyschandets praktik i verksamheten valde vi att utföra fem kvalitativa intervjuer med pedagoger från två kommuner i södra Sverige. Resultatet analyserades genom att betrakta hyschandet som en kommunikationshandling. De två teoretiska ramverken som ligger till grund för analysen är Meads teori om interaktionismen och Foucaults teori kring makt. Interaktionismen utgår från det sociokulturella perspektivet, vilket centrerar kring hur människor förstår och tolkar budskap vid kommunikation medan Foucaults belyser hur makt kan ta form genom språkets olika kommunikationshandlingar. I studien framgår det att pedagogerna främst anser att hyschandet är en form av maktutövning med en negativ innebörd då de själva upplevt sig bli kränkta när någon hyschat mot dem. Trots detta hyschade majoriteten av pedagogerna till barnen på förskolan. Tre av fem pedagoger uppgav att de använde hyschandet som en metod för att få barnens uppmärksamhet och intresse. Alternativa metoder till hyschandet som pedagogerna använde sig av för att påverka ljudnivån i barngruppen var till exempel färgkort som visades upp för barnen. Färgen avgjorde om barnen skulle prata med normal samtalston, viska eller försöka vara tysta. Vårt syfte med denna studie är att den ska bidra till reflektion samt diskussion kring hyschandets praktik om huruvida det är en användbar pedagogik. Ambitionen är även att studien ska bidra med alternativa metoder för yrkesverksamma inom förskolan. / The study focus on the act of shushing from the perspective of preschool teachers, exploring their attitude towards using shushing as a method for educational, including, fostering, attentional purpose och as a use of power. A secondary purpose was to explore alternative strategies used by preschool teachers instead of shushing.