Sammanfattning Denna studie handlar om att ta reda på hur klassrumsinteraktionen i matematikundervisningen är ur ett genusperspektiv i Sverige jämfört med Bosnien och Hercegovina. Det muntliga samspelet mellan lärare och elev beroende på om eleven är flicka eller pojke undersöks i studien. Genus är den teoretiska utgångspunkten som används i undersökningen. Metoden som används är observationer av sex olika lärare med varsin klass i Bosnien och Hercegovina och Sverige. Informanterna observerades under matematiklektionerna. Därefter genomfördes en jämförelse mellan Bosnien och Hercegovina och Sverige. Frågeställningar studien behandlar är följande: Vem får mest talutrymme i matematikundervisningen, flickor eller pojkar? Vem talar mest, lärare eller elev? Skiljer sig interaktionen mellan lärare och elev åt i Sverige och Bosnien och Hercegovina? Tidigare forskning visar på att pojkar främst får mest talutrymme i olika klassrum. Studierna har olika syften men behandlar liknande aspekter och går att koppla till vår studie. Resultatet från observationerna i Bosnien och Hercegovina var att talutrymmet var jämnt fördelat mellan pojkarna och flickorna, men det fanns mest utrymme för lärarna att tala. I Sverige blev resultatet att pojkarna fick mer talutrymme än flickorna. I Bosnien och Hercegovina var eleverna mer aktiva för att visa den kunskap de bar på genom att räcka upp handen och ta plats i klassrummet. I Sverige hade pojkarna mer talutrymme för att majoriteten av eleverna var pojkar, och det visade sig att de fick ordet flest gånger i samtliga klasser. Resultatet från skolorna diskuteras som avslutning i studien.