This is an examination that investigates how parental guidebooks advise parents on how to solve conflicts between them and their children. The main purpose of this essay is to examine what these parental guidebooks say about rebuke. The following four questions will help to answer the main investigation. These questions are: What do different parental guidebooks write about rebuke? What do parental guidebooks consider to be the goal of rebuke? Which are the consequences of rebuke according to the parental guidebooks? Are there any clear patterns and connections that can be shown? To find an answer to these four questions, I have used eight parental guidebooks. The earliest is from 1959 and the latest is from 2008. These eight parental guidebooks I used content analysis. The theories used to help interpret the analysis are a simplification of the hermeneutic view and the sociocultural perspective. I have used the concepts of development and preunderstanding. Three important keywords are preunderstanding (förförståelse), development (utveckling) and rebuke (tillrättavisningar). My conclusions in this examination are that all the parental guidebooks agree that physical punishment is not the solution. They all agree also that rebuke should result in strong and confident children. What the exact solution should be is something that they do not agree about.

Elever är olika och skolans styrdokument säger att de därför ska bemötas utifrån sina specifika behov och förutsättningar. Vissa elever har svårare än andra att passa in i ett klassrum och leva upp till skolans krav på ordning och reda. Vi har utifrån ett sociokulturellt perspektiv valt att belysa hur elever upplever lärares tillrättavisningar i skolan. Vi har gjort en fallstudie där vi använt oss av enkäter och kvalitativa intervjuer för att belysa detta fenomen utifrån ett elevperspektiv. Vi har intervjuat fem elever, såväl med som utan koncentrationssvårigheter. Resultatet från enkäterna och intervjuerna visar att eleverna upplever att lärare har olika metoder då de tillrättavisar dem, men att de oftast tillrättavisar verbalt genom att peka ut elever inför hela klassen. Det framkom inga tydliga skillnader mellan hur elever med och elever utan koncentrationssvårigheter upplever lärares tillrättavisningar. Eleverna anser att det är bra med ordning och reda i klassrummet men att det å andra sidan ofta upplevs jobbigt och orättvist att bli tillrättavisad på de sätt som lärarna gör. Eleverna önskar istället att bli tillrättavisade på ett lugnt och tydligt sätt, enskilt med läraren.

Syftet med denna studie var att ta del av barns beskrivningar av tillrättavisningar när pedagoger fostrar barn i förskolan till demokratiska medborgare. Studien utgår från det socialkonstruktionistiska perspektivet tillsammans med Foucaults maktteorier och bygger på den kvalitativa ansatsen där den kvalitativa forskningsintervjun användes som metod. En gruppintervju genomfördes med 3 barn i 5-årsåldern på en förskola i en medelstor norrländsk kommun. Resultat visade att barnen beskriver att tillrättavisningar förekommer i förskolan och att det är nödvändigt att pedagoger korrigerar beteenden och förmedlar hur man ska bete sig för att barnen ska lära sig. Det väsentliga var inte huruvida pedagoger ska eller inte ska tillrättavisa barn utan snarare att tillvägagångssättet hade betydelse. Barnen beskrev att de föredrog att pedagoger tillrättavisar med ett normalt tonläge och på ett trevligare sätt än att skrika. Resultatet visar därmed att barnen beskriver att pedagoger fostrar barn till demokratiska medborgare genom att via tillrättavisningar konstruera vad som är en normalitet och därmed producerar ”sanningar” som i sin tur konstruerar normen om ett önskvärt beteende.

Syftet med vår undersökning var att beskriva pedagogers uppfattning om utomhuspedagogikens möjligheter och begränsningar samt hur utomhuspedagogiken påverkar barns fria lek i förskolan. Utomhuspedagogik är ett förhållningssätt som syftar till lärande i växelspel mellan upplevelse och reflexion, grundat på konkreta erfarenheter i autentiska situationer. Förhållningsättet bygger på sinnlig erfarenhet som knyter an till ett förhållningssätt vilket borde vara ursprungligt för människan. Lek och lekfullhet är betydelsefullt i allt lärande och i barns värld och inom förskolans pedagogik är det svårt att skilja lek från lärande. I leken utforskar barnen sin omvärld, bearbetar intryck och erfarenheter och kommunicerar med andra. Genom leken utvecklas barn socialt, känslomässigt, motoriskt och intellektuellt. Leken är även viktig i barns upptäckande av sina förmågor och intressen. Studien bygger på kvalitativa intervjuer av fyra verksamma pedagoger med utomhuspedagogik som inriktning. Utomhuspedagogik innebär för alla pedagoger i studien att inte bara gå till skogen en gång i veckan utan att man medvetet tar med verksamheten ut. Vi ser att pedagogernas uppfattning av utomhuspedagogikens möjligheter är att det blir färre konflikter mellan barnen, färre tillrättavisningar från pedagogerna, barnen får möjlighet till bättre motorik och kunskap om naturen. Utomhuspedagogiken begränsas enligt pedagogerna av barns ålder, utrustning, miljö och personaltäthet. Pedagogerna anser att utomhuspedagogiken påverkar den fria leken både inomhus och utomhus. Leken inomhus påverkas negativt när barnen har svårt att sitta stilla och inte vara högljudda vilket de tillåts när de vistas ute i naturen. Det leder till många tillrättavisningar från pedagogerna när barnen vistas inomhus. För att utomhuspedagogik ska kunna bedrivas i naturen krävs att barnen är vana och känner trygghet.