Syftet med denna uppsats är att nå en ökad förståelse för hur lärare upplever att formativ bedömning kommer till uttryck i deras undervisningspraktik efter en kompetensutvecklingsinsats kring formativ bedömning samt hur denna kompetensutvecklingsinsats gett dem stöd i arbetet med formativ bedömning. Utifrån forskningen kan några gemensamma drag skönjas: att det är något som sker under lärandet, att det handlar om att anpassa undervisningen för att möta elevernas behov på ett bättre sätt samt att förbättra lärandet. I studien, som har en hermeneutisk ansats, genomfördes semistrukturerade intervjuer med nio lärare. Empirin bearbetades sedan med hjälp av kontextuell analys. Utifrån utsagorna i intervjuerna kunde tre huvudkategorier kopplade till formativ bedömning identifieras, där de första två vara lärarens roll och elevens roll. I lärarens roll är närhet till elevernas lärandeprocess, skapande av en gynnsam lärmiljö samt den reflekterande läraren viktiga delar. Elevens roll kännetecknas av att eleven ska kunna äga sitt lärande och att eleverna ska kunna agera som läranderesurser för varandra. För att dessa båda roller ska kunna utvecklas krävs att den tredje huvudkategorin, kontinuerligt lärande, är förhanden. Om kontinuerligt lärande ska kunna ske, krävs att lärarna får stöd i processen i form av kollegialt lärande kopplat till sin dagliga praktik och att tid avsätts, såväl tillräckligt med tid vid varje lärtillfälle samt att dessa lärtillfällen pågår över tid.