Bakgrund: I Sverige rekommenderas induktion i vecka 42+0, detta för att undvika överburenhet. Förlossningsvården i Sverige är i ständig förändring och sedan 1994 ses det en ökning av induktioner. En trolig orsak till det är att förlossningskliniker väljer att inducera förlossningar redan innan 42 fullgångna graviditetsveckor uppnåtts. Syfte: Att beskriva förlossningsbarnmorskors uppfattning om induktion i graviditetsvecka 41 respektive graviditetsvecka 42 vid normal okomplicerad graviditet.Metod: En kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats baserad på åtta semistrukturerade intervjuer - analyserade - med innehållsanalys. Resultat: Analysen genererade - fyra huvudkategorier: kroppen är inte redo, barnmorskeprofessionen hotas, otydlighet i samhället kring induktioner och bristande evidens. Barnmorskorna uppfattar risker och konsekvenser med en omogen cervix vid en induktion. De uppfattar att det normala försvinner i förlossningsvården och blir mer läkarstyrd vård som leder till ökad arbetsbelastning. Barnmorskorna uppfattar även bristande evidens och okunskap i samhället gällande induktioner. Slutsats: Induktion är bra när behovet finns och när det finns medicinska indikationer för det, men barnmorskorna anser och önskar att kvinnohälsovården ska ta ett steg tillbaka och börja våga lita på kvinnokroppen igen. / Background: In Sweden today, there is recommended induction in week 42+0, in order to avoid overbearing. Maternity care in Sweden is constantly changing and since 1994 there has been an increase in inductions. A probable reason for this is that maternity clinics choose to induce childbirth even before 42 full weeks of pregnancy have been reached. Aim: To describe the delivery midwifes perception of induction in pregnancy week 41 and pregnancy week 42, during a normal uncomplicated pregnancy.Method: A qualitative interview study with an inductive approach based on eight semi-structured interviews - analyzed - with content analysis. Results: The analysis generated in four main categories: the body is not ready, the midwifery profession is threatened, ambiguity in society about inductions and lack of evidence. Midwives perceive risks and consequences with an immature cervix during induction. They perceive that the normal disappears in maternity care and becomes more physician-directed care that leads to an increased workload. Midwives also perceive a lack of evidence and ignorance in society regarding inductions. Conclusion: Induction is good when needed and when there are medical indications for it, but the midwifes believe and want the women’s healthcare to take a step back and start daring to trust the female body again.

Bakgrund: Antalet induktioner ökar ständigt och i dagsläget sker de vanligen på sjukhus. På senare tid har intresset ökat för att induceras i hemmet, vilket flera andra länder har som etablerat arbetssätt. Flera kliniker i Sverige kan idag erbjuda kvinnor heminduktion. Detta är ett relativt nytt arbetssätt för barnmorskor i Sverige, där begränsat med kunskap om deras erfarenheter och inställning till heminduktioner saknas. Syfte: Att beskriva barnmorskors erfarenhet och inställning till heminduktion. Metod: Kvalitativ design med induktiv ansats baserad på nio enskilda intervjuer. En kvalitativ innehållsanalys valdes som analysmetod. Resultat: Analysen frambringade fyra kategorier med tre till fyra underkategorier vardera. Kategorierna är; Framgångsfaktorer vid heminduktion, Främja det normala vid heminduktion, Barnmorskors erfarenhet av hur heminduktion kan gynna den födande kvinnan och Utmaningar med heminduktion. Resultatet visade att barnmorskorna ansåg att heminduktion bör erbjudas som standardmetod vid normal graviditet då det kan främja det normala. Heminduktioner kan bidra till färre interventioner än vid induktion på sjukhus och stärker kvinnors egenmakt. Barnmorskorna menar att ett nytt arbetssätt kan vara utmanande, men att erfarenhet ger trygghet på sikt. Slutsats: När en kvinna med lågriskgraviditet behöver induceras är heminduktion, i samråd med kvinnan, att föredra. Genom heminduktion kan det normala bevaras med kvinnocentrerad vård i fokus. Det nya arbetssättet är samtidigt en utmaning där det skapar osäkerhet och kan vara en påfrestning organisatoriskt. Heminduktion kan vara bra för flera, men inte för alla. / Background: The number of inductions is constantly increasing and nowadays they usually take place in hospitals. In recent times interest has increased in being induced at home, which several other countries have as an established working method. Several clinics in Sweden can today offer women outpatient induction of labour, which is a relatively new way of working for midwives in Sweden and there is a lack of sufficient knowledge about their experiences and attitudes towards outpatient induction of labour. Purpose: To describe midwives' experience and attitude towards outpatient induction of labour. Method: A qualitative design with an inductive approach based on nine interviews. A qualitative content analysis was chosen as the analysis method. Result: The analysis produced four categories with three to four subcategories each. The categories are; Success factors in outpatient induction of labour, Promoting normality in home induction, Midwives' experience of how outpatient induction of labour can benefit the laboring woman and Challenges in outpatient induction of labour. The results of the study showed that the midwives believed that outpatient induction of labour should be offered as a standard method in normal pregnancy because it can promote the normal. Outpatient induction of labour can contribute to fewer interventions and strengthen women's empowerment. Midwives believe that a new way of working can create challenges, but that experience provides security in the long term. Conclusion: When a woman with a low-risk pregnancy needs to be induced, outpatient induction of labour is preferred, in consultation with the woman. Through outpatient induction of labour, the normal can be preserved with women-centered care in focus. At the same time, the new way of working is a challenge as it creates uncertainty and can be an organizational strain. Outpatient induction of labour is good for some, but not for all.