Inflationsmålets historia sträcker sig drygt 30 år tillbaka i tiden. En förutsägbar centralbank skapar möjligheter för marknadsaktörerna att sätta upp inflationsförväntningar i linje med det uppsatta målet som bidrar till att prisstegringstakten följer den önskade nivån. I dag har en stor majoritet av de mest ekonomiskt utvecklade länderna valt att införa ett inflationsmål som ett riktmärke för landets centralbank att rikta penningpolitiken mot. Samtidigt som inflationsnivåerna har sjunkit har också stora delar av länderna idag låga räntenivåer. Det innebär att centralbankens ammunition kan vara förbrukad ifall inflationen skulle behövas tryckas upp om inflationsnivån är under sitt mål. Syftet är att försöka förklara om inflationsmålet har haft någon betydelse avseende att minska inflationsvariansen samt om det även har haft en påverkan på BNP-gapet. För att undersöka inflationsmålets betydelse har vi undersökt flera ekonomiskt välutvecklade länder från inflationsmålets introduktion fram tills nu. Relevansen och legitimiteten i studien grundas på ett flertal tidigare studier. Studien ger en historisk överblick över inflationsnivån och dess stabilitet för länderna sedan 80-talet. Resultaten visar en stadig nedgång samt stabilisering på inflationen för samtliga länder. Däremot finner vi inga stöd för att det enbart skulle vara inflationsmålets förtjänst. Vi kan inte heller observera någon skillnad för BNP-gapet med eller utan inflationsmål. Även om vi inte kan hitta bevis på skillnader av att ha ett inflationsmål eller inte, så tror vi att det har haft en betydelse för de stabiliseringar som inflationen fått tack vare att aktörer lättare kan anpassa sina förväntningar mot målet. / The inflation target's history stretches back over 30 years. A predictable central bank creates opportunities for the market participants to set inflation expectations in line with what is set to be made at the price increase that follows the desired level. Today, a large majority of the most economically well-developed countries have chosen to introduce an inflation target as a benchmark for the country's central bank to target its monetary policy. At the same time as inflation levels have fallen, large proportion of the countries today also have low interest rates. This means that the central bank's ammunition can’t be used in case a rise of inflation is needed if the level of inflation is below its target. The purpose of the thesis is to explain whether the inflation target has had any significance in reducing the inflation variance and whether it has had an impact on the output-gap. To investigate the significance of the inflation target, we have examined several economically well-developed countries from the introduction of the inflation target until now. The relevance and legitimacy of the study is based on a number of previous studies in the field of inflation targeting. The study provides a historical overview of inflation levels and stability for countries since the 1980s. The results show a steady decline and stabilization of inflation for all countries. We find no support for it being solely the merit of the inflation target. Nor can we observe any difference for the GDP gap with or without inflation targets. Although we cannot find evidence of differences in having an inflation target or not, we believe that it has had an impact on the stabilizations that inflation has gained due to the fact that actors can more easily adjust their expectations to the target.

En förutsägbar centralbank är en viktig del i teorin för ett väl fungerande inflationsmål med stabil prisstegringstakt på önskvärd nivå. Förutsägbarheten ämnar att styra marknadsagenternas förväntningar i linje med målet sådant att löner och priser sätts efter detta. Eftersom en högre förutsägbarhet delvis är synonymt med hur en centralbank inkorporerar systematik vad gäller förhållningssätt till förändringar i marknadsfaktorer torde därför också den förda räntepolitiken vara möjlig att till viss grad beskriva med en reaktionsfunktion. I den här studien testas de tre riksbankscheferna, Urban Bäckström, Lars Heikensten och Stefan Ingves förda räntepolitik mot ett antal variabler relevanta mot den teoretiska bakgrunden. Resultaten visar hur räntepolitiken förefaller ha blivit mer systematisk efter Urban Bäckströms tid som riksbankschef och hur systematiken verkar förändrats under Stefan Ingves tid. Riksbanken frångick marknadsförväntningar under finanskrisens ned- och uppgång och grundade beslut efter deras egen data i större utsträckning. Från 2014 förefaller Riksbanken tvärtom föra en politik i linje med marknadens förväntningar. Sammanfattningsvis kan Riksbanken idag beskrivas som mer ödmjuk om sin egen förmåga och hur denna för en politik därefter. Studien ger en inblick i vad som föranlett en förändrad reaktionsfunktion, och således också Riksbankens resonemang till en viss grad.