Under senare år har såväl forskare som centralbanker observerat att sambandet mellan inflation och arbetslöshet förfaller försvagat. Två uppmärksammade förklaringar till det försvagade sambandet är att inflationsförväntningar blivit förankrade vid centralbankers inflationsmål samt att korttidsarbetslöshet har en större betydelse för lönebildning än total arbetslöshet. Ball och Mazumder (2014) kombinerar dessa förklaringar och finner att en Phillipskurva med förankrade inflationsförväntningar och korttidsarbetslöshet bättre förklarar inflationen i amerikansk ekonomi än en traditionell Phillipskurva mellan 2000K1-2014K3. På basis av data för viktad medianinflation från Riksbanken och arbetslöshet från Statistiska centralbyrån visar denna studie att Ball och Mazumders (2014) resultat inte kan replikeras på svensk ekonomi. Resultatet indikerar att inflationsförväntningarna i Sverige inte är helt förankrade samtidigt som gruppen korttidsarbetslösa endast har en marginellt större betydelse än total arbetslöshet för inflationen. Detta kan tänkas bero på att förtroendet för Riksbankens inflationsmål minskat och på att arbetsmarknadspolitiska åtgärder gör att även gruppen långtidsarbetslösa har betydelse för lönebildningen i Sverige.

En förutsägbar centralbank är en viktig del i teorin för ett väl fungerande inflationsmål med stabil prisstegringstakt på önskvärd nivå. Förutsägbarheten ämnar att styra marknadsagenternas förväntningar i linje med målet sådant att löner och priser sätts efter detta. Eftersom en högre förutsägbarhet delvis är synonymt med hur en centralbank inkorporerar systematik vad gäller förhållningssätt till förändringar i marknadsfaktorer torde därför också den förda räntepolitiken vara möjlig att till viss grad beskriva med en reaktionsfunktion. I den här studien testas de tre riksbankscheferna, Urban Bäckström, Lars Heikensten och Stefan Ingves förda räntepolitik mot ett antal variabler relevanta mot den teoretiska bakgrunden. Resultaten visar hur räntepolitiken förefaller ha blivit mer systematisk efter Urban Bäckströms tid som riksbankschef och hur systematiken verkar förändrats under Stefan Ingves tid. Riksbanken frångick marknadsförväntningar under finanskrisens ned- och uppgång och grundade beslut efter deras egen data i större utsträckning. Från 2014 förefaller Riksbanken tvärtom föra en politik i linje med marknadens förväntningar. Sammanfattningsvis kan Riksbanken idag beskrivas som mer ödmjuk om sin egen förmåga och hur denna för en politik därefter. Studien ger en inblick i vad som föranlett en förändrad reaktionsfunktion, och således också Riksbankens resonemang till en viss grad.