Studien ämnar undersöka vilka retoriska verktyg som talarna i poddprogrammen Alex och Sigges podcast och Pillowtalk med Peg och Penny använder sig av för att diskutera och gestalta COVID-19. Det studeras även hur respektive podcast förhåller sig till spridandet av fake news och desinformation. Båda poddprogrammen har en stor räckvidd och har därmed möjlighet att påverka ett stort antal människor. Det är viktigt att korrekt information sprids, speciellt i en hälsokris som denna. Studien belyser därmed problematiken som kan finnas i informationsspridning och överskott av information i samband med coronaviruset.  Genom en retorisk analys analyseras innehållet i två avsnitt från mars 2020, i vilka pandemin diskuteras. Resultatet visar att talarna i båda avsnitten har en hög etos i och med deras kända namn och relation med sina lyssnare. Däremot återfinns flera svaga logos-argument, då den fakta som delges inte stöds med några källor. Detta gör att lyssnarna inte kan verifiera informationen som talarna för fram. Patos används främst genom att visa sin sympati och oro för människors hälsa och hur samhället ska klara sig i krisen. Även känslor som rädsla och irritation framkom för att framhäva situationens allvar.  Talarnas egna råd jämförs sedan med Folkhälsomyndighetens, vilka överensstämde. Ingen av poddsändningarna kan sägas sprida desinformation, däremot kan det vara en vinklad version utifrån hur talarna ser på pandemin. Detta syns i sista delen, där det diskuteras hur talarna gestaltar COVID-19. De har som gemensamt att de gestaltar pandemin på ett negativt sätt och genom rädsla. Detta skulle i sin tur kunna leda till ökad oro och panik.

This thesis makes use of biopolitical theory to examine the governmental and organizational response to the covid-19-infodemic. It aims to answer the puzzling research question as to why the infodemic – whose inherent problem is an overabundance of information – is responded to and met with even greater amounts of information by governments and health organizations, and what implications these measures may have on the population. The analysis finds that the question can partly be answered by derivation to previous research within the field of crisis communication: the most efficient way to respond to mis- and disinformation is to respond with correct information and with counter arguments. To answer the question in full an analysis of the subject of security is conducted where what can be interpreted from the material, following a modified version of Carol Lee Bacchi’s “What’s the Problem Represented to be?” method, is that the human judgement can be understood as the subject of security. The idea is that by securing the human judgment through improving people’s health literacy, people can be taught to act in a manner which is coherent with the state’s biopolitical goals, i.e. to secure the survival of the population. The analysis also shows that while these measures are made in an effort to secure the population, the measures themselves risk becoming a threat to the very population it is supposed to protect.