Syftet med denna studie var att analysera hur fritidshemsbarnet har konstruerats efter fritidshemmets samordning med skolan. För att söka svar på denna fråga har en diskursanalys gjorts av de statliga offentliga utredningar som föranlett de två senaste läroplanerna. De färdiga läroplanerna och allmänna råd för kvalitet i fritidshem har sedan använts som referens för att undersöka om intentionerna i utredningarna uppfyllts. I analysen av dessa texter har Foucaults teori om biopolitik brukats som komplement till den diskursanalytiska verktygslådan.   Resultaten visar att intentionerna i den SOU som föranledde Lpo 94 var att skapa ett nytt måldokument som skulle möjliggöra att förskoleklassen, skolan och fritidshemmet kunde skapa en gemensam syn på barnet och dess lärande. Men en jämförelse med den slutliga versionen av Lpo 94 samt de allmänna råden för kvalitet i fritidshem illustrerade att dessa intentioner inte fullföljdes fullt ut. Istället skapades det ett hierarkiskt förhållande där fritidshemmets barnsyn underordnades skolans. Den SOU som föranledde Lgr 11 och den färdiga Lgr 11 kan sägas ha spätt på denna utveckling. Detta genom att utredningen hade som huvudsyfte att förbättra mål - och uppföljningssystemet i Lpo 94 för att därigenom öka måluppfyllelsen. En verksamhet som fritidshemmet där det inte finns några uppnåendemål för barnen får i detta sammanhang inget eget värde. Dess enda möjlighet att tillerkännas något värde är genom att komplettera skolan med dess helhetssyn på barnets lärande och utveckling.   Konklusionen av detta är att fritidshemmets samordning med skolan lett till att såväl fritidshemmet som fritidshemsbarnet förlorat sitt egenvärde.

I uppsatsen undersöks hur genetiska grödor uppfattas i sammanhanget av dem som en lösning på hungerfrågan. Analysens material består av artiklar publicerade i svensk dagspress från januari 2008 till och med november 2011. De artiklar som ingått i studien har alla berört hungerfrågan och hur gentekniken kan påverka denna. I uppsatsen har analysmetoden kritisk diskursanalys använts, denna har kompletterats med biopolitiskt teori. Frågeställningar i uppsatsen var;Vilka diskurser finns i tal om GMO som lösning på hungerfrågan? Hur konstrueras dessa diskurser? Hur kan dessa diskursers effekter på samhället förstås ur ett biopolitiskt perspektiv?Analysen visar att det råder en motståndsdiskurs mot GMO som lösning på hungerfrågan och en förespråkande diskurs. Den förespråkande diskursen har konstruerats genom en mängd möjlighetsdiskurser om GMO. Motståndsdiskursen har konstruerats genom riskdiskurser, men även möjlighetsdiskurser i form av ekologiska diskurser och diskurser om välfärd. Ur ett biopolitiskt perspektiv framstår inte den genmodifierade grödans vara eller icke-varande som fullt så betydelsefull för hungerfrågan som låts påskina i texterna, istället framstår biomakten som avgörande för hungerfrågan. Då Foucault menar att orättvisor, ojämlikhet och segregation är en del av biomakten (2002:142) därigenom kan frågan ställas om existensen av GMO eller dess motstånd löser hungerfrågan.

Zugl.: Hamburg, Univ., Diss., 2006

No description available.

Denna kandidatuppsats har i syfte att granska de olika teknologierna för biomakt som gestaltas inom psykiatrivården i Sverige. Metoden som kommer att användas för analysen är fallstudier vilket kommer att användas tillsammans med teorier om biomakt. Den teoretiker som främst förekommer är Michel Foucault, men teorin kommer att kompletteras med fler filosofer och forskare. Analysen kommer att ha en avgränsning vid tre stycken diagnoser; schizofreni, bipolär sjukdom och borderline. I granskningen kommer teorierna och metoden användas för att identifiera vilka olika behandlingsformer som används för patienterna samt vilka teknologier för makt som förekommer i behandlingarna. Resultatet för analysen visar att de huvudsakliga behandlingsformerna för diagnoserna är läkemedel och kognitiv beteendeterapi vilka gestaltar två olika former av biomakt, både regulativ makt och disciplinär makt / The purpose of this bachelor thesis is to examine the different kinds of technologies of biopower that exist within the Swedish psychiatric institution. The method of use is case studies, that will be used in conjunction with theories about biopower. The theorist that is primarily used is Michel Foucault, however the theories about biopower will be further complemented by more philosophers and researchers. The analysis will be limited to three diagnoses; schizophrenia, bipolar disorder and borderline. The theories and methodology will be used in order to identify the different therapies used for the patients as well as the technologies of power that occur in the treatments. The result of the analysis shows that the main forms of treatment for the diagnoses are drugs and cognitive behavioral therapy which consist of two different forms of biopower, both regulatory power and disciplinary power.

Denna magisteruppsats bekräftar Mark Duffields teori om att liberala länder från västvärlden använder humanitärt bistånd som ett biopolitiskt verktyg. Detta gör de i syfte att kapsla in och kontrollera överflödsbefolkningar i den underutvecklade världen så att de inte kan utgöra ett hot mot den egna säkerheten. Uppsatsen är en teoribekräftande fallstudie som med analysdiskurs som metod undersöker Sidas egna strategirapporter på tio afrikanska länder, vilka är mottagare av det svenska biståndet. Studiens teoretiska ramverk bygger på nio begreppsdefinitioner, vilka även ligger till grund för Duffields egen forskning på det studerade fenomenet. Tillsammans med diskursanalysen bildar detta teoretiska ramverk ett kraftfullt analysinstrument som har fungerat väl i analysen av Sidas strategirapporter, vilka utgör studiens empiriska urval. Förutom att bekräfta Duffields teori, synliggörs även diskrepansen mellan Sidas implementeringar av demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet; och biståndsberoende befolkningarnas ovilja att adoptera värderingar som dikteras av andra än dem själva och som positionerar dem som subjekt åt västvärldens uppfostrande förmyndarskap. / This one-year master’s thesis is a theory-confirming case-study on strategy reports from the Swedish humanitarian aid organization Sida. Its aim is to test Professor Mark Duffield’s theory, which suggests that humanitarian aid is a biopolitical instrument that is used by Western liberal nations in order to contain and control populations in the under-developed world. The theoretical framework is built on Duffield’s nine theoretical statements that are also used as analysis instruments in this study. The method that is used is discourse analysis and it has worked well together with the theoretical tools that are used for the analysis. The main finding is that Sida in its practice is acting as the biopolitical instrument in such way that Duffield suggests. His theorizations are hence considered to be confirmed. My analysis shows that there are gaps between Sida’s strategy plans that are conducted in order to democratize the peoples of the under-developed countries, and the under-developed people’s own will to be represented as subjects to the Western World’s dominance and educative trusteeships.Keywords: Biopolitics, development, discourse, humanitarian aid, liberalism, security

This thesis explores the political and ethical response to the development of new medical technology in the 1980s through the governmental commission Utredningen om det ofödda barnet [the commission regarding the unborn child] and its final report Den gravida kvinnan och fostret – två individer: om fosterdiagnostik, om sena aborter: slutbetänkande av Utredningen om det ofödda barnet [The Pregnant Woman and the Foetus – two individuals. On prenatal diagnosis. On late abortions: final report on the commission on the unborn child]. This governmental commission, alongside the late 1980s more broadly, have been described as a conservative backlash and reaction to the feminist movement and the fight for women’s right to their bodies. However, a close reading of the report shows that though it draws controversial connections between abortion, prenatal diagnosis and ability variations, the governmental commission advocated an extension of the law, not a limitation of rights. Through a biopolitical perspective this thesis shows how power was distributed between the state, the society and the individual. Unlike previous research’s polarisation, this thesis’s take on medicalisation shows that medicalisation is not something that necessarily opposes moralisation, but that they can be used to legitimate each other. Finally it discusses what this means for our understanding of the political climate in Sweden during the 1980s and how this changes our perception of what makes a human being.

<p>Knut Wicksell var en briljant ekonom som främst visade på nya tillämpningar på andras ekonomiska teorier. Med min uppsats visar jag på en koppling mellan utilitarismen och nymalthusianismen, teorier som Wicksell var en stor anhängare av, som resulterar i en ekonomisk teori som går att koppla till det som den franske filosofen och idéhistorikern Michel Foucault kallar biopolitik. Statens roll bör enligt Wicksell vara att förädla individerna; att genom politiska åtgärder förbättra de enskilda individernas livskvalitet samt deras kvalité som producerande samhällsmedborgare.</p><p>På ett praktiskt plan handlar det om att medvetandegöra individernas möjlighet till kapitalbildning och därmed ge de möjligheter att lyfta sig själv upp ur fattigdom och misär. Vägen går genom kunskap och barnbegränsning; dessa två faktorer ger individen ett större värde inom samhället eftersom han inte lika lätt går att byta ut samtidigt som det ger staten en tydlig och viktig uppgift; staten ska skydda befolkningen från smärta och orätt. Dessa syften för stat och medborgare leder, tillsammans med en ökad kunskap, till kapitalutjämning inom samhället. Men enligt Wicksell är det viktigt att denna kapitalutjämning ska ske genom att individens arbete ger honom en rättmätig del av kapitalbildningen, något som staten bör garantera, men inte genom att man i onödan dränerar rika med hjälp av skatter på kapital, gåvor och arv.</p>

Knut Wicksell var en briljant ekonom som främst visade på nya tillämpningar på andras ekonomiska teorier. Med min uppsats visar jag på en koppling mellan utilitarismen och nymalthusianismen, teorier som Wicksell var en stor anhängare av, som resulterar i en ekonomisk teori som går att koppla till det som den franske filosofen och idéhistorikern Michel Foucault kallar biopolitik. Statens roll bör enligt Wicksell vara att förädla individerna; att genom politiska åtgärder förbättra de enskilda individernas livskvalitet samt deras kvalité som producerande samhällsmedborgare. På ett praktiskt plan handlar det om att medvetandegöra individernas möjlighet till kapitalbildning och därmed ge de möjligheter att lyfta sig själv upp ur fattigdom och misär. Vägen går genom kunskap och barnbegränsning; dessa två faktorer ger individen ett större värde inom samhället eftersom han inte lika lätt går att byta ut samtidigt som det ger staten en tydlig och viktig uppgift; staten ska skydda befolkningen från smärta och orätt. Dessa syften för stat och medborgare leder, tillsammans med en ökad kunskap, till kapitalutjämning inom samhället. Men enligt Wicksell är det viktigt att denna kapitalutjämning ska ske genom att individens arbete ger honom en rättmätig del av kapitalbildningen, något som staten bör garantera, men inte genom att man i onödan dränerar rika med hjälp av skatter på kapital, gåvor och arv.

Zugl.: Hamburg, Univ., Diss.