I The Pirate Bay-målet dömdes de tilltalade för medverkan till upphovsrättsintrång. De ansågs genom tillhandahållandet av internetleverantörstjänsten The Pirate Bay ha främjat brott. För att kunna aktualisera påföljder även för medverkansgärningar hänvisade HovR under målet till det medverkansansvar som enligt 23 kapitlet 4 § BrB kan åläggas den som inte anses som gärningsman men som främjat brottslig gärning med råd eller dåd. Domstolen uttrycker i målet att denna paragraf kan få orimliga konsekvenser vid en strikt ordalydelsetolkning, ändå synes det vara en liknande tolkning domstolen i slutänden använder sig utav vid aktualiserandet av medverkansansvar. Vid den bedömning domstolen gör av uppsåt för de tilltalades gärningar, framkommer det att uppsåt av svag karaktär, ett så kallat likgiltighetsuppsåt är tillräckligt. Vidare förs diskussioner från domstolens sida som framhäver att en tjänsts sociala adekvans är av betydelse för om leverantören av sidan bör anses som medhjälpare till brott. Var gränsen för en internetleverantörs ansvar egentligen går framstår onekligen som oklar, i slutänden verkar det helt vara en avvägning av den tillhandahållna tjänstens sociala adekvans i förhållande till vidtagna försiktighetsåtgärder. En sådan argumentation kan inte anses ge vidare vägledning för vad som egentligen krävs av internetleverantörer. HovR:s dom överklagades, HD beviljade dock inte prövningstillstånd för målet. HovR:s dom blev på så vis prejudicerande inför framtida mål inom ämnet. Det kan anses beklagligt att målet inte togs upp av HD då det lämnar vissa frågetecken kring vart gränsen för medhjälp till upphovsrättsintrång går. Det förekommer svårigheter att utifrån domen utreda gällande rätt och vad som faktiskt kan krävas av en internetleverantör för att denne ska kunna undgå att åläggas ett medverkansansvar. / In the Pirate Bay Case, the defendants were convicted of complicity in copyright infringement. By providing the Internet service The Pirate Bay, they were considered conducive of crime. In order to bring penalties for participation deeds to the fore, the Court referred the case to the participation responsibilities under Section 23 Chapter 4 § BrB, which states that Penal Code may be imposed on those who are not considered offenders but promoting criminal activity by advice or deed. The Court expresses that the goal of this section may have a disproportionate impact if literally interpreted, yet it seems to be such an interpretation the Court ultimately used in the actual case, by judging involvement responsibilities. At the Court’s judgement of the defendants’ intent, it appears that a weak character of intent, a so-called indifference-intent, is sufficient. Furthermore, discussions of the Court highlights that a service's social adequacy is relevant when judging accessories to crimes by the provider of the web page. The limit of liability of an Internet service provider, is undeniably ambiguous, at the end it seems solely to be a question of balance between the social adequacy of the service provided and precautions taken. Such argumentation cannot be considered providing additional guidance for Internet Service Providers. Courts judgement was appealed, but not granted leave of appeal by the Supreme Court. Thus the Courts judgment will be precedent for future cases of this subject. It is to be considered unfortunate that the case was rejected by the Supreme Court, as it leaves some question marks on where the limit of action to copyright infringement goes. There are difficulties on the basis of this verdict to interpret current law and what is actually required of an Internet Service Provider to avoid being subject of a participation liability.

Dataskyddsförordningen trädde i kraft år 2018 och har medfört ett starkare och bredare skydd för fysiska personers personuppgifter. Syftet med denna uppsats är att utreda hur tjänsteleverantörers ansvar påverkas av dataskyddsförordningen. Tjänsteleverantörer av informationssamhällets tjänster definieras som tillhandahållare av tjänster som vanligtvis utförs mot ersättning på distans, på elektronisk väg och på individuell begäran av en tjänstemottagare. Exempel på tjänsteleverantörer är internetåtkomstleverantörer eller tillhandahållare av onlineplattformar såsom t.ex. Facebook, YouTube eller Airbnb. Även om tjänsteleverantörer vidtar olika typer av åtgärder för att kunna tillhandahålla sina tjänster har de alla gemensamt att de behandlar personuppgifter, om än i olika omfattning, vilket innebär att de faller inom dataskyddsförordningens tillämpningsområde. Tjänsteleverantörer som enbart tillhandahåller de ”bakomliggande” tjänsterna, såsom internetåtkomst, behandlar personuppgifter i begränsad omfattning och har därför ett begränsat ansvar för personuppgifter som de överför och tillfälligt lagrar. Tjänsteleverantörer som tillhandahåller onlineplattformar kan dock ha dubbla roller med anledning av att olika typer av onlinetjänster erbjuds inom ramen för samma plattform. Dessa tjänsteleverantörer kan därför behandla personuppgifter för flera olika ändamål och med olika medel vilket medför att deras ansvar för personuppgifterna är mer omfattande än de förstnämnda tjänsteleverantörerna. Alla typer av tjänsteleverantörer måste dock åtminstone vidta tekniska och organisatoriska åtgärder för att skydda de personuppgifter som förekommer i deras tjänster. Vid tillhandahållande av onlineplattformar kan även externa organisationer behandla personuppgifter genom onlinetjänster på plattformar. Personuppgiftsansvaret, dvs. ansvaret att säkerställa att behandlingen av personuppgifterna följer dataskyddsförordningen, kan i sådana fall vara gemensamt. Den eller de som bestämmer ändamålen med och medlen för behandlingen av personuppgifter är enligt huvudregeln personuppgiftsansvarig. En aktör som enbart har möjlighet att initiera eller avsluta en behandling samt har ett ekonomiskt intresse i att behandlingen utförs anses dock också ha sådant inflytande att den kan bli gemensamt personuppgiftsansvarig med den aktör som har beslutat om det specifika ändamålet och medlen. Sammanfattningsvis kan tjänsteleverantörer som tillhandahåller onlineplattformar bli gemensamt personuppgiftsansvariga med externa aktörer som behandlar personuppgifter på deras plattformar, dock enbart i den utsträckning som de är delaktiga. Vidare har tjänsteleverantörer av informationssamhällets tjänster under vissa förutsättningar en möjlighet att åtnjuta ansvarsfrihet avseende den information som användare publicerar eller skickar via deras tjänster enligt bestämmelser i e-handelsdirektivet. Till följd av att e-handelsdirektivet föreskriver att det inte ska tillämpas på frågor som omfattas av dataskyddsförordningen och dataskyddsförordningen hänvisar tillbaka och anger att förordningen inte ska påverka tillämpningen av ansvarsfrihetsgrunderna i e-handelsdirektivet har oklarhet förelegat avseende förhållandet mellan regelverken. Efter analys av såväl förarbeten till dataskyddsförordningen som doktrin och praktiska exempel tycks förhållandet föreligga så att de två regelverken kan tillämpas parallellt utan att begränsa varandra. Sammanfattningsvis är tjänsteleverantörer personuppgiftsansvariga för de uppgifter som förekommer i deras tjänster i den utsträckning de bestämmer ändamålen med och medlen för den behandling de utför. Personuppgiftsansvaret för med sig olika omfattande skyldigheter beroende på hur omfattande behandlingen är. Tjänsteleverantörers personuppgiftsansvar påverkar dock inte deras möjligheter att åtnjuta ansvarsfrihet i förhållande till eventuellt olagligt innehåll som användare publicerar eller skickar inom ramen för deras tjänster.

Internettjänsten The Pirate Bay fälldes av Svea hovrätt den 26 november 2010 för medhjälp till brott mot URL med motiveringen att denna tjänst främjat fildelning av upphovsrättsligt skyddat material utan upphovsmännens samtycke. Bestämmelsen i 23 kap 4 § 2 st. BrB lyder, ”ansvar som i denna balk är föreskrivet för viss gärning skall ådömas inte bara den som utfört gärningen utan även annan som främjat denna med råd eller dåd. Detsamma skall gälla beträffande i annan lag eller författning straffbelagd gärning, för vilken fängelse är föreskrivet.” I dagsläget finns ett flertal tjänster av liknande karaktär såsom söktjänsten Google och videotjänsten Youtube. Dessa har inte prövats av svensk rätt men åtnjuter skydd av E-handelslagen trots att de i praktiken kan anses fungera som The Pirate Bay. Skillnaden är att dessa aktivt handlar för att förebygga förekomsten av upphovsrättsligt skyddat material utan upphovsmännens samtycke. Trots detta förekommer en betydande mängd upphovsrättsligt skyddat material som med stor sannolikhet inte gjorts tillgängligt för allmänheten med upphovsmännens samtycke. Dessa aktörer kan teoretiskt sätt upprätta en policy mot spridning av olovligt material som är tillräcklig för att väga upp den skadan som tillförs upphovsmännen, på så sätt åtnjuter de titeln informationssamhällets tjänst, de vill säga samhällsnyttan väger över den tillförda skadan enligt E-handelslagen. Hovrättens deldom i Pirate Bay-målet är nu en milstolpe för dessa aktörer avseende tolkningen av medhjälpsbegreppet i BrB, men det är ändock av vikt att HD samt EU-domstolen klargör den diffusa gränsen mellan definitionen informationssamhällets tjänst och tolkningen av ordalydelsen i 23 kap 4 § 2 st. BrB (medhjälpsbegreppet). / The Pirate Bay was convicted by the Svea Court of Appeals in November 26, 2010 for aiding in crime against Swedish Copyright Law on the grounds that this service promoted the sharing of copyright material without the authors’ consent. The wording in chapter 23, paragraph 4, part 2 of the Swedish Criminal Code reads, "responsibilities in this section are prescribed for a specific act, it shall be imposed not only on those who carried out the deed, but also the one that facilitated this by giving advice or carrying out deeds. The same shall apply in relation to another law or constitutional criminal offense for which imprisonment is prescribed." Nowadays there are several services of similar nature such as the search engine Google and the video streaming service Youtube. These services have not been tested by Swedish law, since they are protected by the Swedish E-Commerce Law. Google and Youtube actively take actions to prevent the occurrence of copyrighted material without the authors' consent. However, there is a considerable amount of copyright material, which most probably has been made available to the public without the authors' consent. These companies can in theory establish a policy against the proliferation of unauthorized materials in an amount sufficient to offset the damage which affects the copyright owners, but still enjoy the title of information society services in the E-Commerce Law, since the social benefits are larger than the caused injury. The Swedish Court of Appeal's judgement is now a landmark for similar services when it comes to the interpretation of aiding crime against the Swedish copyright law. It is nevertheless important that the Supreme Court of Sweden and the EU-court defines the cloudy boundary between the definition information society services and the interpretation of the wording in the 23 chapter 4 § 2 part, Swedish penal code.