Bakgrund: Hjärt- och kärlsjukdomar är den vanligaste dödsorsaken för både män och kvinnor i Sverige. Trots att lika många kvinnor som män insjuknar förekommer stora skillnader vid insjuknande och behandling. Syfte: Att ur ett genusperspektiv beskriva likheter och skillnader i samband med insjuknande och vårdförlopp hos personer som drabbats av en hjärtinfarkt. Metod: Studien genomfördes som en allmän litteraturstudie. Utifrån en litteratursökning valdes 12 artiklar, som svarade mot syftet. Artiklarna granskades enligt Röda Korsets Granskningsmall. Resultat: Flertalet artiklar påvisade att det fanns skillnader i symptom för män och kvinnor som drabbats av en hjärtinfarkt och att män sökte vård tidigare än kvinnor. Tre studier visade dock inga skillnader i symptom. Vår studie visar att män och kvinnor inte får samma bemötande eller behandling. Diskussion: Skillnad i symtom, okunskap hos både patient och sjukvårdspersonal om sjukdomsbilden samt synen på manligt och kvinnligt beteende var faktorer som bidrog till skillnader vid vård av hjärtinfarkt. Sjukvården i allmänhet och sjuksköterskan i synnerhet behöver bli medveten om och hur genus påverkar omvårdnaden. Alla patienter är unika och ska behandlas utifrån sina behov och villkor. Slutsats: Forskning behövs för att omvårdnad och behandling vid hjärtinfarkt ska kunna ske evidensbaserat till alla oavsett kön. / Background: Cardio-vascular diseases are the main cause of death for both men and women in Sweden. Although as many women as men are diagnosed there are large differences in onset and treatment. Aim: The aim was to describe similarities and differences in onset, treatment and care of myocardial infarction from a gender perspective. Method: The study was performed as a literature study. Twelve articles that matched the aim for this study were chosen. The articles were analyzed according to the Red Cross analysis model. Result: The majority of the articles pointed out differences in indications for men and women who suffered a myocardial infarction. Men sought medical assistance at an earlier stage. Three studies, however, indicated that there were no gender differences in indications. Our study shows that men and women do not receive the same treatment. Discussion: Differences in indications, ignorance concerning symptoms in both patients and in nursing staff, and also preconceived ideas about male and female behaviour were elements that contributed to differences in treatment. The nursing staff generally need enhanced awareness of how gender affects care. Conclusion: More studies will be needed to ensure that both genders receive evidence-based care.