Syftet med denna studie är att formulera ny kunskap om analysens betydelse, till nytta för egen lärandeprocess. Första satsen ur Beethovens sjunde pianosonat står i fokus, där jag undersöker hur ett tvådelat analysverktyg utvecklar egen musikalisk gestaltning vid instrumentet; analys avdels notbild, dels en jämförande analys av fem olika inspelningar med erkända pianister. Urvalet inspelningar är baserat på variation i fråga om karaktär och inspelningsår, för att söka nå en vid syn på hur Beethovens sats interpreterats genom de senaste 75 åren. Analysen av notbild består av ackord- och funktionsanalys samt en beskrivning av satsens sonatform, vidare hur teman och motiv används i musiken. Den jämförande analysen utgörs av en studie utvalda takter ur olika delar av satsen, med fokus på fyra parametrar: tempo, rubato, artikulation och dynamik. Trots att jag inte är helt nöjd med min inspelning, menar jag att arbetets helhet ändå uppfyller uppsatsens syfte. Studiens resultat visar att analysen av notbild samt den efterföljande jämförande analysen, hjälper mig få en mångfacetterad syn på satsen, såväl avseende helheten som på detaljnivå. Den kontrasterande karaktären av de valda interpreternas ljuddokument, och deras olika förhållningssätt till musiken, ger mig ett brett spektrum av intryck och uttryck, från vilka jag kan hämta inspiration i egen lärandeprocess. För ännu bättre förståelse av denna musik, skriven för tidigare klaverinstrument än en modern konsertflygel, identifierar jag ett nödvändigt behov av att själv använda ett fortepiano vid musikalisk gestaltning av Beethovens tidiga pianomusik. Vid sådant instrument kan lärandeprocessen på ett än mer naturligt sätt ta sin utgångspunkt i uppförandepraxis, som instrumentet ger tekniska och klingande förutsättningar till. Själva instrumentet blir en pedagog. Inriktningen på mina stundande master-studier klarnar!