Bakgrund: Bristande kommunikation är en faktor som påverkar patientsäkerheten negativt inom hälso- och sjukvården. Personlig skyddsutrustning som till exempel skyddsmask 90, används av intensivvårdssjuksköterskor under covid-19 pandemin. Personlig skyddsutrustning såsom skyddsmask 90 har visat sig dämpa ljudnivån på verbal kommunikation, samtidigt som kommunikation genom ansiktsuttryck försvinner helt. Syfte: Syftet med studien var att undersöka intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av kommunikation vid användning av skyddsmask 90 i vården av patienter med covid-19. Metod: Denna studie är en kvalitativ intervjustudie, där rekrytering av deltagare genomförts med ett ändamålsenligt urval. Analysen utfördes induktivt med en manifest ansats. Resultat: I resultatet framkom fyra huvudkategorier. Huvudkategorierna: Att kommunikationen försvåras, att skapa förutsättningar för en bättre kommunikation, att upprätthålla patientsäkerheten, att anpassa sig till arbete i skyddsmask 90. Faktorer som försvårar kommunikationen är att ljudnivån vid samtal blir lägre än normalt. För intensivvårdssjuksköterskorna blir det svårare att lugna och trösta patienterna, då de har svårare att höra och förstå vad som sägs när personalen använder skyddsmask 90. Det som främjar kommunikationen är närhet till patienten, samt en tydlig och strukturerad kommunikation. Patientsäkerheten kan upprätthållas genom att använda vedertagna kommunikationsmodeller vid samtal såsom closed-loop och SBAR, men även genom att fråga för att vara säker på att rätt saker uppfattades. Efter en tillvänjningstid i skyddsmask 90 är det möjligt att upprätthålla en adekvat kommunikation. Slutsatser: För att säkerställa en god kommunikation kan användare av skyddsmask 90 använda sig av kommunikationsverktyg, prata nära, tydligt och endast om relevanta saker. Genom att säkerställa en god kommunikation upprätthålls även en god patientsäkerhet.