Interaktiv konst är ett samlingsbegrepp för konstverk som är datorbaserade och där en interaktion äger rum mellan systemet och dess användare. Området har beröringspunkter med interaktionsdesign bland annat beträffande utformandet av gränssnitt. Inom interaktionsdesign finns formulerade kvalitetskriterier, men motsvarande saknas inom interaktiv konst. Sådana kriterier kan på sikt leda till att utbildning och arbetsmetoder utvecklas och förbättras. Syftet med denna studie var att undersöka vad som kännetecknar god kvalitet inom interaktiv konst enligt konstnärer verksamma i Estland. Valet av land motiverades av att studien utgjorde en del i ett Östersjöprojekt där värderingar och tillvägagångssätt hos personer som skapade produktioner inom medieteknik i denna region undersöktes. Intervjuer gjordes med åtta konstnärer. Resultatet av studien visar att god kvalitet inom interaktiv konst kan delas in i följande kategorier: material, form, syfte och process. De tre första utgör produktkvaliteter, den sista en processkvalitet. Vidare framkom att det hos konstnärerna förekommer olika uppfattningar om syftet med interaktiv konst. För vissa är det underhållning för andra reflektion. Detta talar för att det inte är önskvärt att ett enda verk uppfyller samtliga kvalitetsaspekter. Vid utformandet av ett verk bör konstnären istället fundera över vilka kvalitetsaspekter som är viktiga i det specifika fallet. / Digitala kreatörers värderingspraktik

Studien undersöker åskådarens relation till en interaktiv installation och hur interaktivitet påverkar denna upplevelse. En problematisering av detta sker för att utforska hur relationen mellan åskådare och verk ser ut och gör ett försök på att besvara hur denna upplevelse kan definieras och beskrivas. Metodvalet var av två sorter, research through design och fokusgruppsdiskussion. Studiens avsnitt om tidigare forskning och teori innehåller en historisk bild av interaktivitet och interaktiv konst inom olika fält och ett avsnitt om sinnestillståndet Flow. Studiens resultat visar på att relationen mellan åskådare och interaktivt verk är en kommunikativ process där utforskande och nyfikenhet ligger i fokus, flera av deltagarna upplevde även sinnestillståndet Flow. Om teknologibaserad konst var främst tekniskt imponerande ansåg deltagarna vara baserat på åskådarens erfarenhet inom området. Studien ämnar bidra med en djupare förståelse för framtida aktörer som vill använda sig av interaktiva medel och förstå dess relation med åskådaren i allt från konst till design. Diskussionen lyfter fram att området föreslås utforskas djupare med en mer upplevelsebaserad inriktning med fokus på sinnestillstånd som immersion och trans. Det föreslås även att studien skulle gynnas av reproduktion med olika sorters interaktiva installationer av olika konstnärer.

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur relationen mellan interaktiv och generativ konst ser ut samt att försöka utreda om de kan förstås samexistera och definieras som ett utpräglat konstnärligt uttryck eller koncept. Detta i och med deras historiska och estetiska sammankoppling trots sina tillsynes paradoxala egenskaper. Generativ konst definieras ofta som konst skapad av ett autonomt system, till exempel ett datorprogram eller en maskin, vilket utifrån vissa givna regler självständigt utformar delar av eller ett fullständigt konstverk. Frånvaron av mänskligt inflytande, vare sig det rör sig om konstnären själv eller åskådare, blir alltså en tongivande avgränsning. Interaktiv konst är å andra sidan, som namnet indikerar, helt beroende av mänskligt handlande och deltagande och åskådaren eller användaren blir avgörande för verkets design och utförande. Undersökningen består i en analys av Peter Beyls konstverk Petri och Ernest verk-serie Shaping Form (and Space) ur vilken en diskussion kring gemensamma och definierande beröringspunkter görs. Undersökningen bekräftar tidigare studier som visar på att hybridformer mellan interaktiv och generativ konst existerar. Dessa innehar klart identifierbara aspekter av båda koncepten. Möjligt definierande och särskiljande element i form av bland annat ett fokus på ömsesidig påverkan eller influens mellan åskådare och generativa system eller människa och maskin identifieras också.

<p>The paper discusses the problems contemporary Swedish art criticism faces when judging performance art and interactive art. Problems include among others that performance art is collectively ignored in Swedish newspaper art criticism. This prevents art critics from fair contextualising of contemporary performance art. Down in the rabbit hole, performance by Tris Vonna-Michell and its reception exemplifies these problems. Performance and interactive art seems to be disturbing art critics. Works of art which demands the viewer to take active part in its realisation makes it hard – not to say impossible - to maintain an objective point of wiew. Objectivity has been a condition to be able to judge a work of art since Kant’s theories 1791. In order to isolate all the problems concerning performance art and interactive art, the conditions of contemporary Swedish newspaper art criticism are described. To show that the general conditions and its problems have been discussed earlier, the paper also includes the latest big debate about Swedish art criticism. The paper shows that the problem for art critics to remain objective and independent from the work of art presented is not exclusive for performance and interactive art. It is an emblematic problem for Swedish art criticism 2006. This problem includes economic and careerist opportunities witch makes it hard for Swedish art critics to remain independent.</p>

The paper discusses the problems contemporary Swedish art criticism faces when judging performance art and interactive art. Problems include among others that performance art is collectively ignored in Swedish newspaper art criticism. This prevents art critics from fair contextualising of contemporary performance art. Down in the rabbit hole, performance by Tris Vonna-Michell and its reception exemplifies these problems. Performance and interactive art seems to be disturbing art critics. Works of art which demands the viewer to take active part in its realisation makes it hard – not to say impossible - to maintain an objective point of wiew. Objectivity has been a condition to be able to judge a work of art since Kant’s theories 1791. In order to isolate all the problems concerning performance art and interactive art, the conditions of contemporary Swedish newspaper art criticism are described. To show that the general conditions and its problems have been discussed earlier, the paper also includes the latest big debate about Swedish art criticism. The paper shows that the problem for art critics to remain objective and independent from the work of art presented is not exclusive for performance and interactive art. It is an emblematic problem for Swedish art criticism 2006. This problem includes economic and careerist opportunities witch makes it hard for Swedish art critics to remain independent.

The aim of this thesis is to examine interactivity in the context of performance-based interactive art. The questions asked are: what are the conditions of interactivity, how interactivity happens, and what artistic results it may yield. The method is an analysis based on close studies of three performance-based interactive artworks by applying theories of interactivity, audience participation, and collaboration. First, current theories are outlined, after which, the three artworks are introduced in detail. Next, the artworks are examined, thematically rather than individually, expanding on parameters such as the degree of artistic direction of the artwork, the degree of agency allowed to the spectator in their interaction with the work, and the idea of the “passive” spectator as being “activated” by interactive art. It is shown that the actualization of the interactive gesture inscribed within the work depends on the spectator’s subjectivity and obedience to said gesture. Thus, the conditions of the interaction are not decided by the work/artist alone, but also and equally, by the spectator. Consequently, the actualized interactivity may not immediately correspond with the (possible) authorial intent and may even be unexpected or "infelicitous." The problematic of the thesis falls within the scope of current discourse concerning the striving for interactivity between the work of art and its spectator/audience. While that discourse has often been focused on authorial intent or has implied an ideal spectator, this thesis points to the significance of subjectivity with regards to interactivity and thereby adds increased complexity to the concept of interactivity.

This is a multidisciplinary project, at the intersection between interaction design, software development and media art. Human-Powered Interactions (HPI) is a field of Human-Computer Interactions (HCI) interested in self-sustainable systems in which power generation and the user interaction are simultaneous, unlike, for example, dynamo torches which have rechargeable batteries. Commonly found on electronic readers, Electronic Paper (e-paper) screens are ultra-low powered and do not require electricity for images to stay displayed, only to refresh them. This project explores these technologies through the prism of art, by designing and building The Human-Powered Generative Art Machine, an interactive hand-crank-powered generative art frame with an e-paper display. Through an interview with a researcher working in the field, a series of hands-on workshops and the construction of the machine, I delve into several questions around HPI, e-paper and generative art. The research uncovers new opportunities around programming and creative practices, to understand the constraints of these technologies and how to work around them. / Det här är ett tvärvetenskapligt projekt i skärningspunkten mellan interaktionsdesign, mjukvaruutveckling och mediekonst. Människodrivna Interaktioner är ett område inom Människa–DatorInteraktion som intresserar sig för självförsörjande system där kraftgenerering och användarinteraktion sker samtidigt, till skillnad från t.ex. dynamoficklampor som har uppladdningsbara batterier. Elektroniska pappersskärmar, som är vanliga i elektroniska läsplattor, har extremt låg energiförbrukning och kräver inte elektricitet för att bilderna ska visas, utan endast för att uppdatera dem. I detta projekt undersöktes dessa tekniker genom konstens prisma genom att utforma och bygga The Human-Powered Generative Art Machine, en interaktiv, handkrankdriven, generativ konstram med en e-papper-skärm. Genom en intervju med en forskare som arbetar på området, en serie praktiska workshops och en materialutforskning fördjupar jag mig i flera frågor kring Människodrivna Interaktioner, e-papper och generativ konst. Forskningen avslöjar nya möjligheter i fråga om programmering och kreativa metoder för att förstå begränsningarna i denna teknik och hur man kan arbeta runt dem.