I den här uppsatsen undersöks den ortografiska variationen under svenskt 1600-tal, vilket faller under den äldre nysvenska perioden, med fokus på den intratextuella variationen och hur stavningen förhåller sig till stavningen i Gustav Vasas bibel (1541). Undersökningen utgår från tidigare forskning om stavning under den äldre nysvenska perioden som generellt har kategoriserats, av både nu- och dåtida författare, som oenhetlig. Materialet består av utdrag ur tio verk av profan prosa, med fokus på texter med informerande syfte, vilket har transkriberats – sammanlagt ca 30 000 ord. Religiös prosa har inte inkluderats. I materialet har sedan fyra variabler undersökts: markering av vokalkvantitet, stavning av /j/ i initial och medial position, /v/ i medial och final position samt bruk av digraferna <dh> och <gh>. Resultatet visar på att variablerna i materialet efterföljer den officiella normen i GVB 1541 i olika hög grad. Den intratextuella variationen i markering av vokalkvantitet och bruk av digraferna <dh> och <gh> är relativt hög i det undersökta materialet, men stavningen av /v/ och /j/ i de valda positionerna är övervägande mer enhetlig. Intratextuell ortografisk enhetlighet har eftersträvats i samtliga verk.