Syftet med denna studie var att undersöka hur lärare i gymnasieskolans matematik bedriver sin undervisning med utgångspunkt i undervisningsmodellen det inverterade klassrummet. Videolektioner används för att frigöra tid för en aktiv inlärning under lektionstid. En frågeställning gäller hur lärarna arbetar för att fördjupa eleverna kunskaper från videolektionernas innehåll. Kvalitativa djupintervjuer genomfördes med fyra lärare, geografiskt spridda i Sverige. Resultatet visar att lärarna bedriver en varierad undervisning med så väl enskilt som gemensamt arbete. Det enskilda arbetet sker vanligen i läromedlet. Till det gemensamma arbetet hör både diskussioner, från begrepp till olika lösningar, och gruppövning, från övningar i läromedlet till problemlösning. Det förekommer också att eleverna undervisar varandra. Det gemensamma arbetet kan ske i par, i grupper och i helklass. Majoriteten av de aktiviteter som bedrivs i klassrummen finns även beskrivna i litteraturen.

Denna uppsats har som syfte att undersöka om, och i så fall hur, matematiklärare upplever att interaktionen mellan dem och deras elever förändras då de övergår till att arbeta med det inverterade klassrummet som undervisningsmodell i grundskolans senare år och i gymnasiet. Det empiriska materialet har samlats in genom semistrukturella, kvalitativa intervjuer med fem lärare. Utifrån tidigare litteratur kring denna undervisningsform, Deweys tankar kring det demokratiska klassrummet samt en sociokulturell syn på lärande, analyseras dessa fem lärares uppfattningar kring interaktioner i det inverterade klassrummet, möjligheter att skapa fler samtal i klassrummet, elevcentrerad undervisning och ett mer jämlikt och demokratiskt klassrum. Resultatet visar att tankarna kring vad denna undervisningsmodell kan bidra med är vitt skilda hos studiens informanter. Vissa ser modellen endast som ett sätt att organisera sin undervisning medan andra ser modellen som en möjlighet att påverka långtgående relationella maktstrukturer.