<p>Mitt examensarbete handlar om att pröva grupparbete som undervisningsform. Syftet är att studera hur eleverna löser en uppgift i grupp. Eftersom eleverna, i framtiden, kommer att konfronteras med arbetsuppgifter som, på ett eller annat sätt, kommer att innebära arbete i grupper eller arbetslag, ville jag få en överblick av elevernas sätt att lösa en uppgift tillsammans.</p><p>Eleverna fick som uppgift att konstruera och tillverka en produkt som skulle kasta en bandyboll 30 m.</p><p>Eleverna skulle själva stå för konstruktionen och genomförandet av uppgiften. Loggbok fördes varje dag, där eleverna skrev ned vad som gjorts och hur de tänkte. Själv fungerade jag mer som handledare eller ”coach”. Dokumentationen av arbetet genomfördes via fotografering, observationer, min egen och elevernas loggböcker samt enkätfrågor.</p><p>Resultatet av undersökningen visade att eleverna inte har de erfarenheter som krävs för att kunna lösa en gruppuppgift på ett effektivt sätt, vilket medför att större vikt borde läggas på att utbilda eleverna i hur man arbetar tillsammans, att lyssna på andras idéer, att våga uttrycka sina egna tankar, att kunna föra en dialog runt en uppgift osv.</p><p>Det framgick också av dom enkätsvar jag fick, att eleverna själva tyckte det var en intressant och lärorik undervisningsform, och att de gärna ser fler liknande uppgifter i framtiden.</p>

Mitt examensarbete handlar om att pröva grupparbete som undervisningsform. Syftet är att studera hur eleverna löser en uppgift i grupp. Eftersom eleverna, i framtiden, kommer att konfronteras med arbetsuppgifter som, på ett eller annat sätt, kommer att innebära arbete i grupper eller arbetslag, ville jag få en överblick av elevernas sätt att lösa en uppgift tillsammans. Eleverna fick som uppgift att konstruera och tillverka en produkt som skulle kasta en bandyboll 30 m. Eleverna skulle själva stå för konstruktionen och genomförandet av uppgiften. Loggbok fördes varje dag, där eleverna skrev ned vad som gjorts och hur de tänkte. Själv fungerade jag mer som handledare eller ”coach”. Dokumentationen av arbetet genomfördes via fotografering, observationer, min egen och elevernas loggböcker samt enkätfrågor. Resultatet av undersökningen visade att eleverna inte har de erfarenheter som krävs för att kunna lösa en gruppuppgift på ett effektivt sätt, vilket medför att större vikt borde läggas på att utbilda eleverna i hur man arbetar tillsammans, att lyssna på andras idéer, att våga uttrycka sina egna tankar, att kunna föra en dialog runt en uppgift osv. Det framgick också av dom enkätsvar jag fick, att eleverna själva tyckte det var en intressant och lärorik undervisningsform, och att de gärna ser fler liknande uppgifter i framtiden.

I uppsatsen analyseras Jack Kerouacs roman På väg utifrån fem grundteman; Att vara på väg; om resandets funktioner, Avvikelse från samhället, Idolisering och inflytande, Genus och kvinnosyn och Etnicitet. Analysen följs sedan av ett förslag på hur man i klassrummet kan behandla dessa delar av Kerouacs roman. Utöver detta innehåller uppsatsen ett avsnitt där litteraturens roll och funktion i skolan behandlas  och ett avsnitt som behandlar vikten av en dynamisk litteraturundervisning.

<p>I följande studie uppmärksammas arbetsformen och systemet bonuspoäng. Arbetsformen bygger på att elever tilldelas bonuspoäng vid korrekt utförande av vissa extra tilldelade arbetsuppgifter. Dessa extrapoäng tillgodoräknas till studentens förmån vid examination t.ex. vid en tentamen.</p><p>Denna pedagogiska arbetsform är idag stark präglad och vanligt förekommande inom universitet och högskolor, vilket noteras i denna undersökning. Arbetsformen är särskilt framträdande inom vetenskapsområdet för teknik och naturvetenskap (främst inom ämnesområdena matematik och data). Detta framgår genom analys av 300 webbsidor. Vidare framgår att Uppsala Universitet och Kungliga Tekniska Högskolan är de lärosäten som i störst utsträckning utövar arbetsformen.</p><p>Tidigare genomförd forskning, som förvisso är begränsad i sitt utbud, beskriver ofta att undervisningsmodellen har ett motiverande syfte, som skall motivera studenterna till en kontinuerlig arbetsinsats under en kurs. Vidare framgår av tidigare forskning att systemet uppfattas som positivt och fått bra gensvar bland de studerande. Dock har tidigare forskning sällan berört och undersökt arbetsformen utifrån de infallsvinklar förekommande i denna undersökning. Därmed är följande studie kompletterande mot tidigare forskning och fyller behovet av att undersöka och sammanställa en större utövargrupps förhållningssätt angående bonussystemets tillämpning. Syftet med denna studie är att undersöka vilka åsikter, förhållningssätt och ståndpunkter pedagogerna som tillämpar bonuspoängsystemet i undervisningen har kring användandet av detta system. Undersökningen har möjliggjorts med hjälp av en enkätundersökning riktad till 98 internetregistrerade utövare, varav 34 respondenter (de flesta med cirka 5-10 års erfarenhet av systemutövande) valde att deltag.</p><p>Undersökningen visar fall där arbetsmetoden har tillämpats i mer än 20 år. Vidare utövas arbetsformen främst av män vars namn är förekommande i den svenska ”kalendariska namnsystemet”. Undersökningen visar att arbetsformen oftast tillämpas då pedagogen ”önskar” aktivera studenterna tidigt under en kurs samtidigt som pedagogen eftersträvar att uppmuntra till aktiv, kontinuerligt och fortlöpande arbetsgång. Dock anser pedagogen (systemutövaren) att systemet kan bidra till en större arbetsbörda samtidigt som det föreliggande negativa ”säkerhetsaspekter” i form av risker med fusk och plagiat och svårkontrollerbara uppgifter. Vidare visar studien tendenser till positiva uppfattningar om eventuella tillämpningsmöjligheter på lägre studienivåer (grund- och gymnasieskolan).</p><p>Baserad på studiens erhållna resultat anses systemet involvera positiva egenskaper som gör denna till ett möjligt och kraftfull pedagogiskt verktyg.</p>

I följande studie uppmärksammas arbetsformen och systemet bonuspoäng. Arbetsformen bygger på att elever tilldelas bonuspoäng vid korrekt utförande av vissa extra tilldelade arbetsuppgifter. Dessa extrapoäng tillgodoräknas till studentens förmån vid examination t.ex. vid en tentamen. Denna pedagogiska arbetsform är idag stark präglad och vanligt förekommande inom universitet och högskolor, vilket noteras i denna undersökning. Arbetsformen är särskilt framträdande inom vetenskapsområdet för teknik och naturvetenskap (främst inom ämnesområdena matematik och data). Detta framgår genom analys av 300 webbsidor. Vidare framgår att Uppsala Universitet och Kungliga Tekniska Högskolan är de lärosäten som i störst utsträckning utövar arbetsformen. Tidigare genomförd forskning, som förvisso är begränsad i sitt utbud, beskriver ofta att undervisningsmodellen har ett motiverande syfte, som skall motivera studenterna till en kontinuerlig arbetsinsats under en kurs. Vidare framgår av tidigare forskning att systemet uppfattas som positivt och fått bra gensvar bland de studerande. Dock har tidigare forskning sällan berört och undersökt arbetsformen utifrån de infallsvinklar förekommande i denna undersökning. Därmed är följande studie kompletterande mot tidigare forskning och fyller behovet av att undersöka och sammanställa en större utövargrupps förhållningssätt angående bonussystemets tillämpning. Syftet med denna studie är att undersöka vilka åsikter, förhållningssätt och ståndpunkter pedagogerna som tillämpar bonuspoängsystemet i undervisningen har kring användandet av detta system. Undersökningen har möjliggjorts med hjälp av en enkätundersökning riktad till 98 internetregistrerade utövare, varav 34 respondenter (de flesta med cirka 5-10 års erfarenhet av systemutövande) valde att deltag. Undersökningen visar fall där arbetsmetoden har tillämpats i mer än 20 år. Vidare utövas arbetsformen främst av män vars namn är förekommande i den svenska ”kalendariska namnsystemet”. Undersökningen visar att arbetsformen oftast tillämpas då pedagogen ”önskar” aktivera studenterna tidigt under en kurs samtidigt som pedagogen eftersträvar att uppmuntra till aktiv, kontinuerligt och fortlöpande arbetsgång. Dock anser pedagogen (systemutövaren) att systemet kan bidra till en större arbetsbörda samtidigt som det föreliggande negativa ”säkerhetsaspekter” i form av risker med fusk och plagiat och svårkontrollerbara uppgifter. Vidare visar studien tendenser till positiva uppfattningar om eventuella tillämpningsmöjligheter på lägre studienivåer (grund- och gymnasieskolan). Baserad på studiens erhållna resultat anses systemet involvera positiva egenskaper som gör denna till ett möjligt och kraftfull pedagogiskt verktyg.

Utvecklandet av en förmåga att kunna programmera är beroende av många olika delar – lärarens förmåga att förklara, instruera och ge stöd, kursens begriplighet, programmeringsspråkets lättförståelighet, kamraters stöd och elevens inre motivation och intresse. Hur skall man kunna föra samman alla delar i undervisningen så att det kanske mer blir som den efterlängtade dansen på rosorna när det gäller att lära sig bemästra programmeringens underbara värld? Syftet med denna uppsats är att undersöka om det är möjligt att realisera de delar av ProgrammeringsFörmågans UtvecklingsModell, PFUM, som berör undervisning och lärarens roll, utvärdera modellen samt anpassa utvecklingsmodellen till en gymnasial nivå inom programmeringsundervisningen. Ursprunget till PFUM baseras på uppsatsförfattarna Carlsson och Mattin-Lasseis utredning kring något de kallar för programmeringsförmåga. Programmeringsförmågan består av mentala och kunskapsmässiga förutsättningar. Utvecklingsmodellen i sin tur består enligt upphovsmakarna Mattin-Lassei och Mudigonda av tre olika delar som samverkar – den yttre källan, den inre källan och resursers påverkan på dessa källor. Varje källa i PFUM innehåller i sin tur riktlinjesgrupper med regler som, om de efterföljs, teoretiskt skall kunna leda till ett utvecklande av programmeringsförmågan hos en student. Efter en genomförd termin och utvärderingen i denna uppsats anses PFUM möjlig att införa i en verklig undervisning på gymnasial nivå. Beroende på skolans ideologi och undervisningsform kanske större förändringar av modellen måste göras genom att riktlinjer och regler tas bort eller förändras. Det kan konstateras att ingen utvecklingsmodell kan eller är beständig och oförändrad. PFUM måste alltså förändras i sin modellutformning beroende på kurs/nivå i skol-världen (gymnasiet, högskolan, Komvux).

<p>Utvecklandet av en förmåga att kunna programmera är beroende av många olika delar – lärarens förmåga att förklara, instruera och ge stöd, kursens begriplighet, programmeringsspråkets lättförståelighet, kamraters stöd och elevens inre motivation och intresse. Hur skall man kunna föra samman alla delar i undervisningen så att det kanske mer blir som den efterlängtade dansen på rosorna när det gäller att lära sig bemästra programmeringens underbara värld?</p><p>Syftet med denna uppsats är att undersöka om det är möjligt att realisera de delar av ProgrammeringsFörmågans UtvecklingsModell, PFUM, som berör undervisning och lärarens roll, utvärdera modellen samt anpassa utvecklingsmodellen till en gymnasial nivå inom programmeringsundervisningen.</p><p>Ursprunget till PFUM baseras på uppsatsförfattarna Carlsson och Mattin-Lasseis utredning kring något de kallar för programmeringsförmåga. Programmeringsförmågan består av mentala och kunskapsmässiga förutsättningar. Utvecklingsmodellen i sin tur består enligt upphovsmakarna Mattin-Lassei och Mudigonda av tre olika delar som samverkar – den yttre källan, den inre källan och resursers påverkan på dessa källor. Varje källa i PFUM innehåller i sin tur riktlinjesgrupper med regler som, om de efterföljs, teoretiskt skall kunna leda till ett utvecklande av programmeringsförmågan hos en student.</p><p>Efter en genomförd termin och utvärderingen i denna uppsats anses PFUM möjlig att införa i en verklig undervisning på gymnasial nivå. Beroende på skolans ideologi och undervisningsform kanske större förändringar av modellen måste göras genom att riktlinjer och regler tas bort eller förändras. Det kan konstateras att ingen utvecklingsmodell kan eller är beständig och oförändrad. PFUM måste alltså förändras i sin modellutformning beroende på kurs/nivå i skol-världen (gymnasiet, högskolan, Komvux).</p>

Syftet med denna studie var att undersöka hur lärare i gymnasieskolans matematik bedriver sin undervisning med utgångspunkt i undervisningsmodellen det inverterade klassrummet. Videolektioner används för att frigöra tid för en aktiv inlärning under lektionstid. En frågeställning gäller hur lärarna arbetar för att fördjupa eleverna kunskaper från videolektionernas innehåll. Kvalitativa djupintervjuer genomfördes med fyra lärare, geografiskt spridda i Sverige. Resultatet visar att lärarna bedriver en varierad undervisning med så väl enskilt som gemensamt arbete. Det enskilda arbetet sker vanligen i läromedlet. Till det gemensamma arbetet hör både diskussioner, från begrepp till olika lösningar, och gruppövning, från övningar i läromedlet till problemlösning. Det förekommer också att eleverna undervisar varandra. Det gemensamma arbetet kan ske i par, i grupper och i helklass. Majoriteten av de aktiviteter som bedrivs i klassrummen finns även beskrivna i litteraturen.

No description available.

<p>Sammanfattning</p><p>Detta arbete behandlar olika undervisningsmodeller inom samhällsorienterande ämnen. Syftet med en sådan undersökning har varit att se vad som skiljer olika undervisningspraktiker från varandra och vad elever lär i respektive praktik. Undervisningen benämns som antingen fri eller traditionell. Studien tillämpas utifrån ett fenomenografiskt perspektiv och sker i form av observationer och intervjuer av lärare och elever. I och med att undersökningen fokuserar på olika sätt att undervisa, har undersökningen även inspirerats av metoden learning study. Texten väver på ett framträdande sätt samman teoretiskt och praktiskt perspektiv.</p><p>Den slutsats vi kan dra av undersökningen är att elever oavsett undervisningsmetod kan utveckla samma begåvningar. Det som däremot är avgörande för vad eleven lär, är beroende av hur undervisningsinnehållet presenteras.</p>