Meticillinresistena stafylockocker aureus (MRSA) är ett växande problem världen över. Patienter med MRSA behöver vårdas isolerat och detta har visat sig vara psykiskt påfrestande. För att motverka negativa upplevelser av isolerad vård är det viktigt att veta vad patienter med MRSA som vårdas isolerat upplever. Syftet är att belysa upplevelser av isolerad vård hos patienter som bär på MRSA. Studien gjordes som en litteraturstudie baserad på åtta vetenskapliga artiklar. I resultatet framkom fyra kategorier: upplevelser av att vara instängd och ensam, upplevelser av bristande information, upplevelser av att inte vårdas på lika villkor samt upplevelser av stigmatisering. Dessa upplevelser påverkar sjukhusvistelsen för patienter med MRSA och kan leda till ett vårdlidande. För att kunna motverka ett vårdlidande hos patienter med MRSA är det av stor betydelse att sjukvårdspersonal är medvetna om effekterna som isolerad vård kan leda till. Fortsatt forskning behövs för att belysa upplevelser av isolerad vård hos patienter som bär på MRSA eftersom det idag finns begränsad forskning inom området och patienter med MRSA som kräver isolering är ett ökande problem i världen. / Meticillinresistena stafylockocker aureus (MRSA) is a growing problem all over the world. Patients with MRSA needs to be cared for in isolation and this is known to be pschyologically challenging. To counteract the negative effects of isolation care, it is important to understand what patients with MRSA in isolation care are experiencing. The aim was to illuminate experiences of isolation care among patients with MRSA. The preformed studie was a litterature review based on eight scientific articles. The result showed four catagories: experiences of being lonely and trapped, experiences of lack of information, experiences of not being treated under equal conditions and experiences of stigma. These experiences affect the hospital stay and could lead to a suffering due to the hospital care. To counteract this among patients with MRSA it is important that hospitalstaff are aware of the effects that isolation care could lead to. Further research is needed in order to illuminate the experiences of isolation care among patients with MRSA as there is currently limited research in the area, and since patients with MRSA that demand isolation care is a growing problem all over the world.

Bakgrund: Isolering är en vanligt förekommande vårdform inom den somatiska slutenvården som tillämpas för att förhindra smittspridning av smittsamma sjukdomar. Patienter som isoleras vårdas på enkelsal och får inte vistas på gemensamma ytor. Speciella försiktighetsåtgärder och hygienrutiner tillämpas även för att minimera spridning av smitta. Vårdmiljön har visat sig ha en direkt inverkan på patienters tillfrisknande och vårdtid. Sjuksköterskor har vittnat om en sämre vårdkvalité för isolerade patienter på grund av vårdpersonalens brister i kunskap om och rädslor för smittsamma sjukdomar. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva patienters upplevelser av att vårdas under isolering inom somatisk slutenvård. Metod: En deskriptiv litteraturstudie med en tematisk dataanalysmetod. Resultatet grundar sig på tolv vetenskapliga artiklar av kvalitativ, kvantitativ och mixed-method ansats. Huvudresultat: Att vårdas under isolering resulterade i både positiva och negativa upplevelser. Ett huvudfynd var att patienterna upplevde sig fångna och kontrollerade på grund av restriktionerna. Avsaknaden av information samt dåligt bemötande från vårdpersonalen gjorde vistelsen påfrestande och bidrog till svåra känslor. Miljön på enkelsalen och möjlighet till aktivitet var viktiga faktorer för tillfrisknande och den totala upplevelsen av vården. Slutsats: Isoleringsvård för med sig starka känslor av ensamhet och lidande, detta kunde förhindras av ett gott bemötande och god information från sjuksköterskan samt en hemtrevlig miljö med något att distrahera sig med. Denna litteraturstudie kan inspirera sjuksköterskor i deras omvårdnadsarbete för att förbättra vårdkvalitén för isolerade patienter. / Background: Patient isolation is a common form of care in somatic inpatient care that is applied to prevent the spread of infectious diseases. Isolated patients are cared for in a single ward and may not stay in common areas. Special precautions and hygiene routines are also applied to minimize the spread of infection. The environment has a direct impact on patients recovery and length of stay. Nurses have testified to a poorer quality of care for isolated patients due to the healthcare staff's shortcomings in knowledge about and fear of infectious diseases. Aim: The purpose of this study was to describe patients experiences of patient isolation in somatic inpatient care. Method: A descriptive literature review with a thematic data analysis method. The result is based on twelve scientific articles with qualitative, quantitative and mixed-method approaches. Result: Isolation care resulted in both positive and negative experiences among patients. A major finding was that patients felt trapped and controlled due to the restrictions. The lack of information and poor treatment from the staff made the hospital stay stressful and contributed to difficult feelings. The environment in the single room and the possibility for activity were important factors for recovery and the overall experience of the care. Conclusion: Isolation care leads to strong feelings of loneliness and suffering, this could be prevented by a good attitude and information from the nurse as well as a homely environment with something to distract oneself with. This literature study can inspire nurses in their work to improve the quality of care for isolated patients.

Bakgrund: Att vårda inom isolering är att separera patienter från omgivningen. Dettahar historiskt använts för att förhindra spridning av infektionssjukdomar eller för att skydda patienter med infektionskänslighet. Patienter begränsas både fysiskt och psykiskt eftersom det leder till mindre sociala interaktioner och har på sistone varit aktuellt genom covid-19-pandemin. Syfte: Syftet var att beskriva patienters upplevelse av isoleringsvård. Metod: En allmän litteraturstudie genomfördes med induktiv ansats. Resultat: Studien baseras på åtta vetenskapliga artiklar. Utifrån resultatet framkom tre huvudkategorier; upplevelser av avskildhet, upplevelser avbemötande och upplevelser av begränsning. Konklusion: Isoleringsvård upplevdes av de flesta patienterna som ensamt vilket uppstod till följd av brist av sociala interaktioner och att deras behov försummades. Vårdpersonalens bemötande orsakade upplevelser av stigma. Bristande information rörande deras hälsotillstånd och orsaken till isolering kunde leda till känslor av oro bland patienterna. Brist på delaktighet kunde innebära ett lidande och påverka hur isoleringsvården uppfattades av patienterna. Patienter upplevde även isoleringsvården som en trygghet vilket även gav dem tid för återhämtning. / Background: Nursing care in isolation involves separating patients from the surroundings. This has historically been used to prevent the spread of infectious diseases or to protect patients with susceptibility to infection. Patients are restricted both physically and mentally as it leads to less social interactions and has been relevant through the COVID-19 pandemic. Purpose: The purpose was to describe patients’ experience of isolation care. Method: A general literature review was conducted with an inductive approach. Results: The study is based on eight scientific articles. Based on the results, three main categories emerged; experiences of seclusion, experiences of treatment and experiences of limitation. Conclusion: Isolation care was perceived by most patients as lonely which arose because lack of social interactions and that their needs were neglected. The treatment of healthcare professionals caused experiences of stigma. Lack of information regarding their health status and the cause of isolation could lead to feelings of anxiety among patients. Lack of participation could cause suffering and affect how isolation care wasperceived. Patients also experienced isolation care as a security, which also gave them time for recovery.

Bakgrund: Smittsamma sjukdomar är ett ökande problem för världen med ständig utveckling av bland annat antibiotikaresistenta bakterier, vilket kan göra att patienter med smittsam sjukdom blir komplicerade att vårda. För att minska smittspridning vårdas patienter i isolering, vilket kan medföra negativa upplevelser. Problem: När patienter vårdas i isolering blir de begränsade i sin livssituation. Deras möjlighet till att socialisera och interagera med andra människor försvåras, vilket kan ge upphov till ohälsa och eventuellt lidande. Isoleringsvård innebär även tillämpning av skydds- och försiktighetsåtgärder som orsakar ökad arbetsbelastning för sjukvårdspersonal, vilket kan leda till sämre omvårdnadskvalitet för patienter som vårdas i isolering. Syfte: Beskriva patienters upplevelser av isoleringsvård vid smittsam sjukdom. Metod: Kvalitativ systematisk litteraturstudie med beskrivande syntes, där tio analyserade vetenskapliga artiklar användes i resultatet. Resultat: Det framkom både negativa och positiva upplevelser hos patienter som vårdas i isolering. Dessa delades in i två övergripande teman; Vårdas i ensamhet med tre tillhörande subteman och Behov av att förstå med två tillhörande subteman. Slutsats: Sjukvårdspersonal behöver anpassa den vård som ges med hänsyn till patienters omvårdnadsbehov. Genom att sjukvårdspersonal får utökade kunskaper om patienters positiva och negativa upplevelser av isoleringsvård kan sjukvårdspersonal anpassa vårdandet. / Background: Communicable diseases is an increasing problem world-wide due to the ongoing increase of antibiotic-resistant bacteria, which makes the diseases hard to treat. Patients are forcibly being treated in isolation due to the risk of spreading the infection to other people, this can cause negative experiences for these patients. Problem: Patients who are being treated in isolation are forced into a limited situation in their lives. Their possibilities of socializing and interacting with other people are reduced which could cause unhealthiness and suffering. Isolation care means that healthcare professionals have to apply precautionary methods with protective equipment when treating these patients. This could cause an increased workload for healthcare professionals and lead to poor quality of care for patients in isolation. Aim: To describe patients’ experience of isolation care due to communicable diseases. Method: A systematic review with a descriptive synthesis, and ten articles were analyzed for the result. Result: Both negative and positive experiences were identified of patient treated in isolation. These experiences were divided into two major themes; To receive care in loneliness with three included sub-themes and The need to understand with two included sub-themes. Conclusion: Healthcare professionals have to adapt the care to the needs of the unique patient. If healthcare professionals had more knowledge of caring for patients in isolation some of the negative experiences could be eliminated and lead to better quality of care.