I denna studie undersöks hur vattenmiljön förändrades i ett område av västra Yoldiahavet, idag sjön Myssjaren i östra Mellansverige. Syftet med undersökningen har varit att återskapa hur vattnets salthalt förändrades i området genom att studera förekomsten av fossil från saltvattenkrävande bentisk kalkskalsfauna i lera från perioden. Fossil hittades från sju år, 10 395-10 388 lervarvsår BP, av den 31 år långa period, 10 410-10 379 lervarvsår BP, som har undersökts. Utifrån fossilförekomsten kunde det konstateras att vattnet var bräckt under dessa sju år. Eftersom att fossil inte hittades från tidigare och senare perioder Därför är det möjligt att vattnet var bräckt både före och efter denna period. Det som begränsade de undersökta arternas utbredning i området var halten suspenderat sediment i vattnet. Det var en konsekvens av att mycket sediment transporterades till området i och med att området befann sig mellan två större utlopp av glacialt smältvatten. Därför har denna studie, förutom att konstatera att vattnet var bräckt under den undersökta perioden, även visat en succession av arter i Yoldiahavet. I studien identifieras också en 4 år lång kallperiod som varade mellan 10 393-10 389 lervarvsår BP. Vid 10 387 lervarvsår BP börjar iskanten att avancera, troligen som ett resultat av denna kallperiod, vilket slutligen leder till att de undersökta arterna upphör att förekomma i leran.

As the world faces the effects of rapid climate change it is essential that we understand how the Earth’s climate has evolved in recent geological history. The island of Jersey harbours loess deposits which hold clues to recent climate change which have not been extensively studied. In this study, grain size analysis was employed on loess from the site of La Motte in order to shed light on climate change in the region during the last glacial. Several metrics such as the ratio of coarse to fine silt, the rate of deposition and the formation of ancient soils was used to assess the climate conditions during the time of deposition. The results show that the loess of La Motte is coarse compared to typical European loess but similar in grain size distribution to other sites along the English Channel, with relatively high amounts of sand and low amounts of clay. The relative coarseness of the deposits suggests a cold and dry depositional environment as well as proximity to the source of sediment and high wind intensities during the time of deposition. The fraction of coarse silt to fine silt, along with the rate of deposition and the occurrence of soil formation across the stratigraphy indicates that the climate slowly cooled from around 55 000 to 24 000 years ago when a sudden cooling event took place, then warmed until about 16 800 years ago where the climate suddenly cooled again. The timing of these rapid climatic shifts appears to correspond with Heinrich events 1 and 2 when large masses of ice were discharged from continental ice sheets. / Medan världen står inför effekterna av snabba klimatförändringar är det väsentligt att vi förstår hur jordens klimat har utvecklats under den senaste geologiska tiden. Ön Jersey hyser lössavlagringar som håller ledtrådar om den senaste tidens klimatförändringar och som inte studerats har studerats omfattande. I denna studie användes kornstorleksanalys på löss från lokaliteten La Motte med avsikt att utöka kunskapen om klimatförändringar i regionen under den senaste nedisningen. Ett flertal mått så som förhållandet mellan grov och fin silt, depositionshastigheten och bildningen av gamla jordar användes för att bedöma klimatförhållandena under avsättningstiden. Resultatet visar att La Mottes löss är grov jämfört med europeiska lössjordar, men i kornstorleksdistribution lik med andra lokaliteter längs med Engelska kanalen med relativt höga mängder sand och låga mängder lera. Avlagringarnas relativa grovhet tyder på en kall och torr avsättningsmiljö såväl som närhet till sedimentkällan och höga vindstyrkor under avsättningstiden. Förhållandet mellan grov och fin silt, tillsammans med depositionshastigheten och förekomsten av jordbildning genom stratigrafin tyder på att klimatet långsamt kyldes ner från omkring 55 000 år sedan till 24 000 år sedan då en plötslig nedkylning skedde. Klimatet värmdes sedan upp fram till omkring 16 800 år sedan då klimatet plötsligt kyldes ner igen. Tidpunkterna då dessa snabba avkylningar skedde verkar korrespondera med Heinrich-händelserna 1 och 2 då stora ismassor lossades från kontinentala istäcken ut i Nordatlanten.