No description available.

Syftet med denna uppsats är att klargöra om bestämmelsen om befordringsfel i 32§ 2st. AvtL kan tillämpas på kommersiella avtal som sluts via e-post. Bestämmelsen tar enligt ordalydelsen sikte på när en viljeförklaring förvanskas till följd av telegrafering eller genom ett bud. Vid avtalsslut som sker via e-post anses parterna komma i direkt kontakt och då försvinner det som lagstiftaren ämnat, d.v.s. att felet inte berott på avsändaren själv. Av praxis framgår det att bestämmelsen om befordringsfel sällan åberopas för fel som uppkommer under befordran. Vid en jämförelse av telefax och e-post torde inte praxis ge för handen att mottagaren ska stå risken för försenade telefaxmeddelanden. Dessutom finns ingen tydlig riktning i praxis om hur problem av sådan natur ska tacklas och därmed förefaller det svårt att tillämpa befordringsbestämmelsen analogt. IT-utredningen, SOU 1996:40, ansåg att 32§ 2st. AvtL inte ska anses tillämplig eftersom det skulle leda till gränsdragningssvårigheter vid avgörandet om felet berott på mänskligt handlande eller p.g.a. maskinella åtgärder. Den dominerande uppfattningen inom svensk doktrin är att 32§ 2st. AvtL inte ska tillämpas vid befordringsfel som uppstår över internet. I och med att parterna anses vara i direkt kontakt och mottagaren sällan inte inser eller bort inse att en förvanskning skett, bör lämpligtvis 32§ 1st. AvtL tillämpas. Min sammantagna slutsats blir därmed att 32§ 2st. AvtL inte kan tillämpas enligt gällande rätt, när avtal sluts via e-post. / The purpose of this thesis is to clarify if the provision in 32 § 2st. AvtL can be applied to commercial agreements closed by e-mail. The provision takes by the light of wording refers to when an error in a declaration of intent occurs, due to a misstake in telegraphing or through a messenger. Agreements which is closed by e-mail assumes that the parties come into direct contact and that takes away what the legislature intended, i.e. the error has not been due to the sender himself. By case law, it is clear that the provision in 32§ 2st. AvtL rarely invokes for mistakes that occurs during transfer. In a comparison of fax and e-mail the case law will not give at hand that the addressee must be held responsible for the risk of delayed fax-messages. Furthermore, there is no clear direction in case law how problem of this nature should be handled and therefore it seems difficult to apply this provision analogously. The IT investigation, SOU 1996:40, found that 32§ 2st. AvtL should not be applicable because it would lead to difficulties in determining whether the error was due to human action or because of technical equipment. The dominant view within the swedish doctrine is that 32§ 2st. AvtL should not applicable to transmission errors that occurs over the internet. The fact that the parties assumes to be in direct contact and the addressee seldom fail to realize or should have realized that an error occurred, it´s more appropriate to apply 32§ 1st. AvtL. My overall conclusion is therefore that 32§ 2st. AvtL should not be applied under current law, when an agreement is closed by e-mail.

Med start 2002, och åter igen 2009, har Europeiska unionen antagit sekundärlagstiftning för att reglera användningen av http-baserade nätidentifikatorer, så kallade kakor. Lagstiftningen motiveras av syftet att skydda rätterna till privatliv och dataskydd för unionsmedborgare i alla medlemsstater.   Med användning av de rättsdogmatiska och europarättsliga juridiska metoderna undersöker författaren av denna uppsats implementeringen av denna lagstiftning i svensk rätt. Särskild vikt läggs vid frågan hur nationella förvaltningsmyndigheter omsatt – eller inte omsatt – denna lagregels stadganden i praktiken. Författaren finner att regleringen potentiellt utgör en illojal implementering av unionsrätten, och undersöker vidare huruvida antingen svensk grundlag eller Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna medför några konsekvenser för förvaltningsmyndigheternas underlåtenhet att tillämpa lagregeln i sin verksamhet. Efter att ha funnit att denna administrativa praxis bryter mot såväl regeringsformen som konventionen, går författaren vidare till att diskutera tänkbara lösningar på den problematik som uppstått.

I denna uppsats utreds varumärkesrättens tillämpning på domännamnstvister i USA och Norden. Frågan om denna tillämpning är enhetlig med den traditio-nella varumärkesrätten, och om denna traditionella rätt är tillräcklig eller lämp-lig för att hantera domännamnstvister, belyses. Det grundläggande syftet inom både nordisk och amerikansk varumärkesrätt är skyddandet av konsumenter genom förhindrandet av användning av förväx-lingsbart varumärke, och skyddandet av det upparbetade värdet i välkända va-rumärken. Trots rättsenhetlighet inom dessa två läror har USA också utvecklat en lära om initial intresseförväxling, vilket inte finner någon motsvarighet i Norden. Denna lära fokuserar på risken för en förväxling före köpet som skingras innan detta genomförs. Domännamn finnes vara lätta att registrera och ha en särskiljande funktion lik-nande varumärkens. Detta har lett till ett antal domännamnstvister i främst USA, men även Danmark har haft flertalet dylika tvister. I Norge och Sverige har domstolarna endast behandlat ett fåtal domännamnstvister. Kollisioner mellan domännamnsregistrerare och varumärkesinnehavare uppstår på grund av dessa båda företeelsers likhet i särskiljnings- och identifierings-funktion. Antalet tvister ökar då både varumärken och domännamn har en stor och ökande vikt i dagens samhälle både ekonomiskt och ideellt. I rättspraxis kring domännamnstvister har ofta varumärkesinnehavare tillmätts ett långtgående skydd vilket bör ses som en utvidgning av deras rätt jämfört med praxis i verkliga världen. Domstolarna har ibland bortsett från väsentliga krav uppställda i lagtexten samt från hur Internets flyktiga natur påverkar lämp-ligheten i tillämpningen av vissa läror. För att få en mer korrekt och lämplig praxis bör viss ny lagstiftning skapas, men viktigast är en korrekt tillämpning av traditionell varumärkesrätt. / In this paper it is investigated if the trade mark laws application on domain name disputes in the U.S. and Nordic correspond with the traditional trade mark law. The question if this doctrine is enough and suitable for domain name disputes are also illuminated. The fundamental purpose within both Nordic and American trade mark law is the protection of consumers by the prevention of use of confusing trade marks, and the protection of the worked up value in famous trade marks. De-spite a large unity in these two doctrines the U.S. has also developed an initial interest confusion doctrine which has no correspondence in the Nordic. This doctrine focuses on the risk of a pre-sale confusion dispelled before the pur-chase is conceived. Domain names are easy to register and has a distinctive function similar to trade marks function. This fact has led to an amount of domain name disputes in foremost the U.S., but Denmark has also faced several disputes of that kind. In Norway and Sweden the courts have been faced with only a few domain name disputes. Collisions between domain name registrars and trade mark holders come up due to these both phenomenons’ similarity in distinction and identification function. The amount of disputes concerning domain names are increasing be-cause both trade marks and domain names play an important and increasing role in today’s society both economically and idealistically. In the domain name case law the trade mark holder often has apportioned an extensive protection which should be considered as an expansion compared with their rights in the real world. The courts have occasionally disregarded es-sential requirements in the trade mark acts and how the volatile nature of Internet influences the appropriateness in the application of some doctrines. For a more correct and adequate praxis some new legislation need to be founded, but most important is to applicate the trade mark law correct.

<p>I denna uppsats utreds varumärkesrättens tillämpning på domännamnstvister i USA och Norden. Frågan om denna tillämpning är enhetlig med den traditio-nella varumärkesrätten, och om denna traditionella rätt är tillräcklig eller lämp-lig för att hantera domännamnstvister, belyses.</p><p>Det grundläggande syftet inom både nordisk och amerikansk varumärkesrätt är skyddandet av konsumenter genom förhindrandet av användning av förväx-lingsbart varumärke, och skyddandet av det upparbetade värdet i välkända va-rumärken. Trots rättsenhetlighet inom dessa två läror har USA också utvecklat en lära om initial intresseförväxling, vilket inte finner någon motsvarighet i Norden. Denna lära fokuserar på risken för en förväxling före köpet som skingras innan detta genomförs.</p><p>Domännamn finnes vara lätta att registrera och ha en särskiljande funktion lik-nande varumärkens. Detta har lett till ett antal domännamnstvister i främst USA, men även Danmark har haft flertalet dylika tvister. I Norge och Sverige har domstolarna endast behandlat ett fåtal domännamnstvister.</p><p>Kollisioner mellan domännamnsregistrerare och varumärkesinnehavare uppstår på grund av dessa båda företeelsers likhet i särskiljnings- och identifierings-funktion. Antalet tvister ökar då både varumärken och domännamn har en stor och ökande vikt i dagens samhälle både ekonomiskt och ideellt.</p><p>I rättspraxis kring domännamnstvister har ofta varumärkesinnehavare tillmätts ett långtgående skydd vilket bör ses som en utvidgning av deras rätt jämfört med praxis i verkliga världen. Domstolarna har ibland bortsett från väsentliga krav uppställda i lagtexten samt från hur Internets flyktiga natur påverkar lämp-ligheten i tillämpningen av vissa läror. För att få en mer korrekt och lämplig praxis bör viss ny lagstiftning skapas, men viktigast är en korrekt tillämpning av traditionell varumärkesrätt.</p> / <p>In this paper it is investigated if the trade mark laws application on domain name disputes in the U.S. and Nordic correspond with the traditional trade mark law. The question if this doctrine is enough and suitable for domain name disputes are also illuminated.</p><p>The fundamental purpose within both Nordic and American trade mark law is the protection of consumers by the prevention of use of confusing trade marks, and the protection of the worked up value in famous trade marks. De-spite a large unity in these two doctrines the U.S. has also developed an initial interest confusion doctrine which has no correspondence in the Nordic. This doctrine focuses on the risk of a pre-sale confusion dispelled before the pur-chase is conceived.</p><p>Domain names are easy to register and has a distinctive function similar to trade marks function. This fact has led to an amount of domain name disputes in foremost the U.S., but Denmark has also faced several disputes of that kind. In Norway and Sweden the courts have been faced with only a few domain name disputes.</p><p>Collisions between domain name registrars and trade mark holders come up due to these both phenomenons’ similarity in distinction and identification function. The amount of disputes concerning domain names are increasing be-cause both trade marks and domain names play an important and increasing role in today’s society both economically and idealistically.</p><p>In the domain name case law the trade mark holder often has apportioned an extensive protection which should be considered as an expansion compared with their rights in the real world. The courts have occasionally disregarded es-sential requirements in the trade mark acts and how the volatile nature of Internet influences the appropriateness in the application of some doctrines. For a more correct and adequate praxis some new legislation need to be founded, but most important is to applicate the trade mark law correct.</p>

<p>I uppsatsen diskuteras vem som kan anses bära ansvaret för känslig information och vid vilken tidpunkt detta ansvar kan anses gå över från en part till en annan när informationen skickas med e-post. I uppsatsen finns också en kort presentation av de Eg-rättsliga regler som finns på området samt en presentation av några tekniska metoder för att åstadkomma säkerhet för information som skickas med e-post.</p>

I uppsatsen diskuteras vem som kan anses bära ansvaret för känslig information och vid vilken tidpunkt detta ansvar kan anses gå över från en part till en annan när informationen skickas med e-post. I uppsatsen finns också en kort presentation av de Eg-rättsliga regler som finns på området samt en presentation av några tekniska metoder för att åstadkomma säkerhet för information som skickas med e-post.

The thesis hears content-error in relation to agreements closed by electronic means. The purpose of the thesis is to elucidate how the rules in 32 §(1) AvtL apply to agreements closed by such means and to evaluate its suitability. The elucidation is done on the basis of, the rules’ adequacy in relation to their objectives in collaboration with a comparative view on a selection of international legal framework under private law, such as DCFR, UNCITRAL Model Law, UNIDROIT Principles and CISG. Since Sweden lack a specific regulation for electronically closed agreements, all modern closing methods will be evaluated from the dated outlook of the Swedish Contract Act. In relation to entirely automated processes which results in the closing of an agreement, particular difficulty arise in correlation with prerequisites, which requires a human stance. How to determine a computer's will, trust or bad faith is possibly a trick question, the correct question may be, if intention, trust or bad faith can be attributed to a computer. The IT-investigation, SOU 1996:40, dismiss using the rule on error-in-content in association with automatically generated declaration of intention. The legal debate is relatively thin on this area and the vast majority of doctrine is out-of-date. The thesis’s conclusion can be summarized in that the subjective elements should be considered fulfilled with most electronically closed agreements but a legal reform in this area is to recommend in a mainly clarifying aim. A provision free from subjective elements – in unity with the stated international legislations’ line – is to advocate. Finally, the need of an alternative imposition of penalty has – in association with a content-error-mistake – been noticed, in the form of damage so as to put the other party in the same position in which it would have been if it had not concluded the contract.

Tekniken utvecklas ständigt och utvecklingen har bland annat lett till att det idag kan lagras och bearbetas mycket större mängder data än förr, vilket innebär att även behandlingen av personuppgifter är mer omfattande än tidigare. Den tekniska utvecklingen tillsammans med dess nya fenomen och förfaranden ställer krav på en förnyad lagstiftning. Inom EU nåddes under hösten 2015 en överenskommelse om en ny dataskyddslagstiftning vilken har resulterat i en dataskyddsreform innehållande två rättsakter: en förordning och ett direktiv. Förordning- en trädde ikraft den 24 maj 2016 och ska tillämpas från och med den 25 maj 2018. Uppsatsen kommer att behandla huruvida personuppgiftsskyddet vid internetanvändning för enskilda internetanvändare kommer att förändras genom införandet av den nya förordningens artikel 17. Artikeln lagstadgar en rätt till radering (”rätten att bli bortglömd”), och motsva- rande rättigheter finns i gällande rätt i 28 § personuppgiftslagen, i vilken möjligheten till rät- telse stadgas. Syftet med artikeln är att stärka internetanvändarnas kontroll över sina person- uppgifter. Genom införandet av artikel 17 i den allmänna dataskyddsförordningen kommer den enskilde internetanvändarens rätt att få uppgifter undanröjda att tillgängliggöras och förstärkas, genom lägre krav på tillämplighet i jämförelse med 28 § personuppgiftslagen. Möjligheterna till att erhålla fullständig information om vilka personuppgifter som kan påverka internetanvändaren är dessvärre nästintill obefintliga, varför dennes faktiska kontroll inte försäkras genom artikel 17. Trots att den enskilde internetananvändarens kontroll över sina personuppgifter förstärks, kommer syftet med artikel 17 inte nödvändigtvis säkerställas i praktiken genom införandet av den allmänna dataskyddsförordningen.

Upphovsrätten står inför kraftigt förändrade villkor till följd av den tekniska utveckling vilken möjliggjort enkel duplicering av många upphovsrättsligt skyddade verk. Fildelning via Internet ökar kraftigt och rättighetsinnehavare ser hur deras ensamrätter missbrukas. Dessa är problem som förutses bli allt mer påtagliga eftersom piratkopieringen och fildelning ökar i takt med att allt fler får snabba uppkopplingar mot Internet. Lagstiftningen har inte hängt med i denna utveckling utan har snarare reagerat i efterhand på de situationer som uppstått. Samtidigt har allmänheten hunnit vänja sig vid en tillgång till musik, film och bilder via Internet. Myndigheter och andra intressenter har inte tydligt markerat det orättfärdiga eller lagvidriga i detta beteende. Konsekvenser av detta är att allmänhetens subjektiva rättsuppfattning skiljer sig kraftigt från den objektiva rätten. Rättighetsinnehavare ser således sina immateriella rättigheter urvattnas samtidigt som myndigheter står utan effektiva eller realistiska motmedel. Från branschens sida kan agerandet förklaras med rädsla för den bad-will vilken skulle bli följden av att jaga enskilda piratkopierare. Förklaringarna till myndigheternas icke-agerande är troligtvis flera, men viktigast, vid sidan av det faktum att rättsläget inte är helt klart, kan vara svårigheten att övervaka och upptäcka de illegala förfarandena. Man har, från branschens och myndighetens sida, försatt sig i en relativt svår situation. I detta skede kommer nu ytterliggare ett EG-direktiv på upphovsrättens område. Syftet med direktivet är att klarlägga rättsläget dels genom att uppnå en hög likformighet mellan de nationella lagstiftningarna inom EUoch att samtidigt driva igenom de överenskommelser som är resultatet av 1996 års WIPO fördrag. I denna framställning analyserar och diskuterar författaren Per Edstam hur rättsläget synes komma att utvecklas till följd av direktivet, och hur väl denna utveckling stämmer överens med upphovsrättens syften.