<p>Mattias Gardell hävdade att Tossavainens rapport <em>Det förnekade hatet</em> var byggd på ovetenskapliga grunder och därför inte skulle klara en källkritisk granskning. Bland annat menade han att rapporten tappade i trovärdighet eftersom den saknade förstahandskällor och istället bara innehöll intervjuer med lärare och föreläsare som arbetar på invandrartäta skolor i några svenska storstadsförorter.</p><p>Mikael Tossavainen och flera med honom menade att det i dagens Sverige är svårt, för att inte säga omöjligt, att prata öppet om judefientlighet. Speciellt gäller detta den nya form av antisemitism som Tossavainen menar växer fram bland grupper av arabiska och muslimska invandrare i Sverige. Samtidigt som Gardell pekade på rapportens brister, det vill säga avsaknaden av förstahandskällor, verkade han under inga som helst omständigheter vilja inse att antisemitism kan existera i de utpekade grupperna. Meningsskiljaktigheterna mellan Mattias Gardell och Mikael Tossavainen gav upphov till en tämligen oreflekterad diskurs.</p><p>Syftet med denna uppsats är att skildra den diskurs som följde Mikael Tossavainens rapport och att försöka reda ut huruvida antisemitism existerar bland araber och muslimer i dagens Sverige.</p>

Mattias Gardell hävdade att Tossavainens rapport Det förnekade hatet var byggd på ovetenskapliga grunder och därför inte skulle klara en källkritisk granskning. Bland annat menade han att rapporten tappade i trovärdighet eftersom den saknade förstahandskällor och istället bara innehöll intervjuer med lärare och föreläsare som arbetar på invandrartäta skolor i några svenska storstadsförorter. Mikael Tossavainen och flera med honom menade att det i dagens Sverige är svårt, för att inte säga omöjligt, att prata öppet om judefientlighet. Speciellt gäller detta den nya form av antisemitism som Tossavainen menar växer fram bland grupper av arabiska och muslimska invandrare i Sverige. Samtidigt som Gardell pekade på rapportens brister, det vill säga avsaknaden av förstahandskällor, verkade han under inga som helst omständigheter vilja inse att antisemitism kan existera i de utpekade grupperna. Meningsskiljaktigheterna mellan Mattias Gardell och Mikael Tossavainen gav upphov till en tämligen oreflekterad diskurs. Syftet med denna uppsats är att skildra den diskurs som följde Mikael Tossavainens rapport och att försöka reda ut huruvida antisemitism existerar bland araber och muslimer i dagens Sverige.

This Master’s (60 credits) dissertation paper examines how three Swedish newspapers describe the political ideology called anti–Semitism in Germany, from the day it was born in end of October 1879 until January 1882 after the campaigns of persecution of Jews in Russia and Germany.Politically, the 1880s were formative years in Swedish history. A party system emerged slowly andseveral new political ideologies found their way into Swedish political life. Many of those wereinfluences from Germany: socialism, nationalism, political conservatism. But also anti–Semitism.This paper is a comparative study between the newspapers Dagens Nyheter (liberal), Nya DagligtAllehanda (conservative) and Stockholms Dagblad (conservative) and describe how the anti–Semitic political movement in Germany, and the ongoing atrocities against Jews in Russia andGermany, were being portrayed in the Swedish media. The survey in the essay shows that the newspapers describe the political ideology anti-Semitismvery differently. Liberal Dagens Nyheter was highly critical against the political form of hatredagainst the Jews, but so was also conservative Stockholms Dagblad, although the latter had a higherdegree of a neutral type of reporting than the former. Stockholms Dagblad leaned towards supportof a Bismarckian type of conservatism, (which at this time had not yet embraced hatred againstJews as an official policy). The newspaper of the three with the strongest support of the anti-Semitic political movement inGermany was the daily Nya Dagligt Allehanda, which very often expressed and reproduced anti-Semitic constructions and derogatory and racist views on Jews.However, the newspaper Nya Dagligt Allehanda did not embrace the most extreme and violent formof anti-Semitism which were being advocated by some German politicians in the 1880s, whichincluded the deportation or even mass murder of Jews.