Uppsatsen handlar om hur fyra judiska personer upplever antisemitism i Sverige. De har svarat på frågor som rör två teman, antisemitism och Israelkritik/antisionism. Informanterna har inte personligen utsatts för antisemitism i stor utsträckning, däremot upplever de att antisemitismen finns mer utbrett på andra platser i Sverige. Israelkritik upplever de enbart som antisemitism när den är obalanserad och när media anklagar judar kollektivt för vad som sker i Israel/Palestina. Sionism ser de dock ingen anledning till att kritisera eftersom den handlar om ett judisk självbestämmande. Ett par av informanterna anser att sionism är så starkt förknippat med judisk tradition att antisionism per automatik blir judefientlig. / The essay is about how four Jewish people experience anti-Semitism in Sweden. They answered questions related to two themes, anti-Semitism and Israel Criticism / anti-Zionism. The informants have not personally been subjected to anti-Semitism widely, but they feel that anti-Semitism is more prevalent in other parts of Sweden. Criticism of Israel is experienced as anti-Semitism when it is unbalanced and when the media blames Jews collectively for what is happening in Israel / Palestine. They see no reason to criticize Zionism because it is about a Jewish self-determination. A couple of respondents believe that Zionism is so strongly associated with Jewish tradition that anti-Zionism automatically becomes hostile towards Jews.

<p>Mattias Gardell hävdade att Tossavainens rapport <em>Det förnekade hatet</em> var byggd på ovetenskapliga grunder och därför inte skulle klara en källkritisk granskning. Bland annat menade han att rapporten tappade i trovärdighet eftersom den saknade förstahandskällor och istället bara innehöll intervjuer med lärare och föreläsare som arbetar på invandrartäta skolor i några svenska storstadsförorter.</p><p>Mikael Tossavainen och flera med honom menade att det i dagens Sverige är svårt, för att inte säga omöjligt, att prata öppet om judefientlighet. Speciellt gäller detta den nya form av antisemitism som Tossavainen menar växer fram bland grupper av arabiska och muslimska invandrare i Sverige. Samtidigt som Gardell pekade på rapportens brister, det vill säga avsaknaden av förstahandskällor, verkade han under inga som helst omständigheter vilja inse att antisemitism kan existera i de utpekade grupperna. Meningsskiljaktigheterna mellan Mattias Gardell och Mikael Tossavainen gav upphov till en tämligen oreflekterad diskurs.</p><p>Syftet med denna uppsats är att skildra den diskurs som följde Mikael Tossavainens rapport och att försöka reda ut huruvida antisemitism existerar bland araber och muslimer i dagens Sverige.</p>

Mattias Gardell hävdade att Tossavainens rapport Det förnekade hatet var byggd på ovetenskapliga grunder och därför inte skulle klara en källkritisk granskning. Bland annat menade han att rapporten tappade i trovärdighet eftersom den saknade förstahandskällor och istället bara innehöll intervjuer med lärare och föreläsare som arbetar på invandrartäta skolor i några svenska storstadsförorter. Mikael Tossavainen och flera med honom menade att det i dagens Sverige är svårt, för att inte säga omöjligt, att prata öppet om judefientlighet. Speciellt gäller detta den nya form av antisemitism som Tossavainen menar växer fram bland grupper av arabiska och muslimska invandrare i Sverige. Samtidigt som Gardell pekade på rapportens brister, det vill säga avsaknaden av förstahandskällor, verkade han under inga som helst omständigheter vilja inse att antisemitism kan existera i de utpekade grupperna. Meningsskiljaktigheterna mellan Mattias Gardell och Mikael Tossavainen gav upphov till en tämligen oreflekterad diskurs. Syftet med denna uppsats är att skildra den diskurs som följde Mikael Tossavainens rapport och att försöka reda ut huruvida antisemitism existerar bland araber och muslimer i dagens Sverige.