No description available.

Syftet med denna uppsats har varit att utröna hur förtäckta rättshandlingar klassificeras utifrån ett civilrättsligt och skatterättsligt perspektiv samt om klassificeringen sker utifrån en civilrättslig eller ekonomisk grund. Med förtäckt rättshandling avses ett avtal som åsätts en annan juridisk beteckning än vad som motsvarar dess verkliga innehåll. Detta kan ske medvetet (för att kringgå tvingande lagstiftning) eller omedvetet. Orsaken till de omedvetna beror på att vissa civilrättsliga begrepps innebörd kan variera både i civil- och skatterättsliga sammanhang, att olika rättsområden överlappar varandra samt att lagstiftning saknas. Domstolen kan företa omklassificering av sådana rättshandlingar men till skillnad mot i civilrätten finns ett uppenbarhetsrekvisit uppställt i skatterätten. Innan detta sker måste domstolen företa en klassificering där adekvat tolkningsdata såsom avtalet, partsavsikten samt den ekonomiska aspekten beaktas. Därefter sker en rättslig kvalificering av denna data genom olika tolkningsverksamheter såsom tydning, omtolkning, intolkning, borttolkning samt subsumtion under avtalsbestämmelse eller rättsregel. Uppsatsen visar att enighet råder avseende den civilrättsliga klassificeringen av förtäckta rättshandlingar. På det skatterättsliga området förekommer dock oenighet om vad som menas med ”verklig innebörd”, vilka rekvisit som ska användas samt hur dessa ska bedömas. Som svar på uppsatsens frågeställning går det nog inte att klassificera endast från det ena eller andra rättsområde, utan båda måste användas för att få en omfattande och rättssäker bedömning. Troligtvis kommer en lagreglering framöver att behöva vidtas då människors köpvanor förändras vilket genererar fler avtal varmed risken för förtäckta rättshandlingar ökar. Den tyska lagen BGB  117 § som reglerar detta kan eventuellt ligga till grund för hur denna reglering kan ske. / The purpose of this essay has been to study how sham transactions are classified in a civil law and tax law perspective and if the classification is based on a civil or economic basis. A sham transaction occurs when a contract is assigned a different legal label than its actual content is corresponding to. This can be done deliberately (to circumvent mandatory legislation) or unconsciously. The reason for the unconscious are that, some civil law concepts meaning may vary both in civil- and tax law context, that different areas of law overlap each other, and also because legislative is missing. The court may conduct a reclassification of such acts, but unlike to civil law the sham transaction must be of obvious character in tax law. Before a reclassification is taken the court must undertake a classification for which adequate interpretation data such as the contract, intent of the parties as well as the economic aspect are taken into account. Thereafter a legal classification of these data is made through various interpretation activities such as decipher, reinterpretation, subsumption under contractual provision or rule of law. The essay reveals a consensus regarding the civil law area regarding classification of sham transaction. On the tax law area, there is however a disagreement about what is meant by “the real meaning “, which criterion that should be used and how they should be assessed. In response to the question, an adequate classification cannot be made if one does not take into account all the facts that are relevant. For the interpretation, I believe that both the civil law aspects and the economic character must be considered. Most likely, a statutory regulation will be needed, going forward, due to changes in people's buying habits. The German Law BGB section 117 may be an example of how this could be instituted in Swedish law.

Syftet med uppsatsen har varit att utreda varför det förstärkta laglottskyddet i 7 kap. 4§ Ärvdabalken kom till, vad bestämmelsen innebär och hur den tillämpas i praktiken. För att uppnå syftet har en rättsdogmatisk metod använts som innebär att man utreder gällande rätt utifrån rättskällorna såsom lagstiftning, förarbeten, rättspraxis och doktrin. I svensk rätt har en bröstarvinge alltid rätt till något som kallas för laglott vid fördelningen av kvarlåtenskapen efter sin förälders frånfälle. Laglotten är något som inte kan testamenteras bort av en arvlåtare. Det har därför förekommit fall där arvlåtaren istället gett bort delar av sin egendom för att på så sätt kunna styra fördelningen av sin kvarlåtenskap. Just därför tillkom det förstärkta laglottsskyddet, som utgör ett ytterligare skydd för bröstarvingars rätt till laglott genom att även innefatta gåvor som en arvlåtare bortgivit i ett syfte som kan likställas med testamente. Att syftet med gåvan kan likställas med testamente innebär att arvlåtaren ska ha haft samma syfte som med ett testamente, vilket är att ordna med sin arvsföljd före sin död. Ett testamente är gjort för dödsfall skull, vilket betyder att även gåvor som bortgivits för dödsfalls skull kan komma att återbäras på grund av det förstärkta laglottsskyddet.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.