No description available.

I det här arbetet har statsstödsrätt, framförallt i form av krisstöd, till jordbrukare efter naturkatastrof samt händelse som kan likställas naturkatastrof behandlats. Syftet med denna uppsats har varit att identifiera och undersöka de rättsliga förutsättningarna, i svensk rätt samt EU-rätt, för jordbrukare att erhålla statligt stöd för att avhjälpa skador orsakade av naturkatastrof eller annan händelse som kan likställas med naturkatastrof, även kallat krisstöd. Syftet har även varit att undersöka om den nuvarande regleringen ger tillräckligt med stöd till svenska bönder. En kort presentation av vad statsstöd är för något har genomförts och under vilka förutsättningar man kan erhålla statsstöd för andra typer av händelser har utretts. De olika rättskällorna för olika typer av krisstöd har identifierats i EU-rätt samt svensk rätt. För att identifiera de rekvisit som behöver uppfyllas för att kunna erhålla krisstöd har den EU-rättsliga metoden samt den rättsdogmatiska metoden använts. Med dessa metoder har det redogjorts för vilka typer av naturkatastrofer samt händelser som kan likställas med naturkatastrof som behöver inträffa för att kunna erhålla stöd för skador som uppstått som en direkt följd av händelsen. Det har även redogjort för vilka förutsättningar i övrigt som måste vara uppfyllda för att krisstöd ska kunna erhållas av jordbrukare. Slutligen har den komparativa metoden använts för att jämföra svensk rätt med EU-rätt för att kunna avgöra om det krävs en utfyllnad i svensk lagstiftning. Resultatet visar att för att kunna ge jordbrukarna det extra stöd som behövs undantas jordbrukarna från konkurrensreglerna i FEUF. Konkurrensreglerna är endast tillämpliga i den mån rådet och parlamentet beslutar om det. Detta visar den särskilda utsatthet jordbrukare runt om Europa befinner sig i. Undersökningen som utförts visar även att möjligheterna till att erhålla krisstöd för jordbrukare är större enligt EU-rätten än enligt den svenska rätten. I och med att förordning (2019:201) om stöd till lantbrukare som drabbats utav torkan 2018 antogs visar att Sverige har tagit ett steg i rätt riktning. Förordningen tillfredsställer dock inte det behov som finns hos svenska lantbrukare på grund av att det ges olika förutsättningar och krav för att kunna erhålla stöd och lantbrukare kan därmed gå miste om ersättning.

I svensk rätt regleras idag bestämmelser om faderskap i Föräldrabalken (1949:381). Av 1 kap. framkommer det att fastställandet av faderskap sker på olika sätt beroende på om modern är gift respektive ogift vid barnets födelse. Några särskilda åtgärder behöver inte vidtas om modern är gift för att fastställa faderskapet, utan då presumeras – antas – den äkta mannen vara barnets far. Denna bestämmelse har sitt ursprung i principen pater est quem nuptiae demonstrant vilket är latin för ”fader är den som giftermålet utpekar” och uttrycks i 1 kap 1 § FB. Eftersom det genom lagstiftning år 2009 blev möjligt i svensk rätt med samkönade äktenskap har det ansetts vara nödvändigt att betona att presumtionen om faderskap endast gäller om modern är gift med en man vid barnets födelse. Presumtionen är alltså inte tillämplig när båda makarna är kvinnor. Den är inte heller tillämplig i samboförhållanden, oavsett om dessa är olik- eller samkönande. I dessa fall fastställs idag faderskap eller föräldraskap på annat sätt. Syftet med faderskapspresumtionen, pater est-regeln, har varit att undvika faderskapstvister och på så sätt även stärka familjebanden. Fram till år 1969 hade presumtionen ett samband med arvsrätten eftersom man skilde på barn som var födda inom respektive utom äktenskapet. Trots att den arvsrättsliga skillnaden mellan barn som var födda inom respektive utom äktenskap togs bort valde riksdagen ändå att behålla pater est-regeln som ett sätt att fastställa faderskap. Denna uppsats har till syfte att redogöra för hur faderskapspresumtionen fungerar i dagens samhälle och på vilka rättsliga grunder som domstolar under 1990-talet och, framför allt, 2000-talet dömt i ett antal fall som direkt eller indirekt rör faderskap. Analysen av de svenska rättsfallen visar att faderskapspresumtionen fungerar problemfritt när maken till en gift kvinna genetiskt är far till det barn som hustrun föder och accepterar rollen som rättslig far. Faderspresumtionen medför problem vid skilsmässa eller omgifte före barnets födelse och den genetiska fadern automatiskt förlorar sin ställning som barnets rättslige far. Presumtionen kan också innebära juridiska problem vid könskorrigeringar, surrogatmödraskap, insemination och individers önskemål om faderskapsutredningar. Tillägg och förändringar i lagstiftningen har anpassats till samhälleliga förändringar, men rättsfallen belyser att bedömningarna sker på olika grunder, såsom barnets bästa, samhällets behov och respekt för den vuxna individens integritet.

Frågorna om när en omsättning anses ha skett av en tjänst och om en tjänst kan anses utgöra ett eller flera tillhandahållanden är ofta återkommande i rättspraxis då lagtexten på området till viss del är vag. Det handlar om frågor som många gånger är beroende av de exakta omständigheterna i varje enskilt fall. Syftet med uppsatsen är att klargöra dessa frågor i förhållande till hur prispengar i travtävlingar bör ses. Efter ett nyligen avgjort mål i EU-domstolen klargjordes att prispengar till en hästägare i en kapplöpningstävling inte är en omsättning i mervärdesskattehänseende. Detta eftersom det inte ansågs föreligga en direkt ersättning för tjänsten då slumpen avgjorde om det utgick prispengar eller inte. Om det skulle utgå en startpeng, där alla får en garanterad summa pengar, skulle detta kunna göra att en omsättning anses ha skett. Svensk Travsport har infört en garanterad prispeng till alla som deltar i en travtävling och menar således att det är ett sammansatt tillhandahållande. Skatteverket menar att det kan ses som en konstlad transaktion skapad endast för att uppnå en skattefördel. Skatterättsnämnden vill också dela upp tillhandahållandena att starta och att tävla i två separata tillhandahållanden där endast den garanterade prissumman ska ingå i beskattningsunderlaget. Följande frågeställningar besvaras i uppsatsen med hjälp av en rättsdogmatisk metod. Föreligger det en omsättning när en hästägare ställer sin häst till förfogande i en travtävling? Utgör det ett eller flera tillhandahållanden när en häst startar i en travtävling och vilka beskattningskonsekvenser får det om det ses som ett alternativt flera tillhandahållanden? Den fråga som uppkommer på travsportens område skiljer sig från det mål som EU- domstolen behandlade. Domstolen behandlade inte frågan om det utgår mer prispengar än den summa som är förutbestämd och huruvida den i så fall ska ingå i beskattningsunderlaget. Eftersom varken EU-domstolen eller svensk domstol ännu prövat hur detta ska hanteras ur ett mervärdesskatterättsligt perspektiv ges både Skatteverkets och Svensk Travsports fördelar respektive nackdelar vid en eventuell framtida tvist plats i uppsatsen. Svar ges slutligen på de frågor som ställts och den första frågan ges ett jakande svar. Det föreligger en omsättning när en hästägare ställer sin häst till förfogande i en travtävling. Det under förutsättning att en garanterad prispeng delas ut till alla som deltar. Svaret på den andra frågan är att det utgör ett sammansatt tillhandahållande när en häst startar i en travtävling. Beskattningsunderlaget kan i dessa fall inte delas upp utan om en del är undantagen från skatt måste även den delen tas med i beskattningsunderlaget. Således bör det sammansatta tillhandahållandet när en hästägare ställer sin häst till förfogande i en travtävling fullt ut bli föremål för mervärdesskatt.

Uppsatsens syfte har främst varit att redogöra för vem som har rätt till personlig assistans i Sverige. Sedan LSS och insatsen personlig assistans tillkomst år 1994 har reformer ständigt varit i fokus gällande kostnadsutvecklingen på området. Kostnaderna för personlig assistans har ökat stadigt för varje år som gått och med utredningar och besparingskrav från regeringen som följd. Med tiden har detta lett till strängare bedömningar gällande rätten till personlig assistans, vilket skapat oro hos brukarna. En huvudfråga i uppsatsen har därför varit huruvida det är möjligt att sänka kostnaderna för denna insats och fortfarande uppfylla lagstiftningens syfte. För att besvara frågan har den rättsdogmatiska metoden använts, det vill säga de olika rättskällorna lagstiftning, praxis och förarbeten har studerats för att hitta svar på frågan. Undersökningen visar att LSS, som är en rättighetslag, på ett sätt är mycket tydlig i sina mål och syften, men samtidigt lämnar stort utrymme för individuella bedömningar i varje enskilt fall. Vid bedömningar av rätten till personlig assistans och i vilken utsträckning, används i första hand lagstiftning. De närmare bestämmelser som legat till grund för utredningarna har dock i stor utsträckning utvecklats genom praxis. Den stora mängd praxis på området har lett till att lagstiftningen flera gånger har behövt förtydligats. När det gäller möjligheterna att sänka kostnaderna visar uppsatsen att det blir svårt att göra stora besparingar utan att sänka levnadsstandarden för de funktionsnedsatta.

Kvinnans förutsättningar inom familj och arbetsliv har genomgått stora förändringar genom historien. Uppsatsen har skrivits med utgångspunkt från kvinnans rättigheter och skyldigheter inom föräldraskapets område både som moder och som medförälder. Genom en historisk tillbakablick och genomgång fram till aktuell reglering visar uppsatsen hur lagar som omfattat kvinnan i stort, samt kvinnan i rollen som mor, har haft en särskild position i svensk lagstiftning. Utvecklingen ifrån att alla kvinnor var omyndiga till att kvinnan omyndigförklarades i samband med giftermål och slutligen fram till gällande rätt där två kvinnor kan gifta sig och åtnjuta samma rättigheter och skyldigheter som olikkönade par inom äktenskapets område. Äktenskapsbalkens och Föräldrabalkens regleringar har genom åren påverkat varandra vilket visar hur samhället förhållit sig till personer i olika samlevnadsformers möjligheter till föräldraskap. Den 1 januari 2019 ändrades lagstiftningen som rör assisterad befruktning. Uppsatsen syftar till att utreda om den nu aktuella regleringen är jämställd för alla par. Arbetet har genomförts med en rättsdogmatisk metod och med normkritiskt synsätt för att analysera de normer som legat som underlag för de regleringar som funnits. Slutligen har förslaget om att införa en föräldraskapspresumtion utretts och satts i förhållande till den sen länge gällande faderskapspresumtionen.

Som ett svar på en pågående globalisering och de miljörelaterade, sociala och ekonomiska kriser som delvis uppstått på grund av denna har ett ökat fokus på hållbarhet tillkommit. Aktiebolagens eventuella hållbarhets- och sociala ansvar har trätt in i samhällsdebatten gestaltat under begreppet Corporate Social Responsibility (CSR). Debatten är emellertid splittrad och åsikter av skilda slag har framförts kring huruvida bolagen och dess styrelser kan åläggas att i större utsträckning ta ansvar för samhället och miljön. Principen om vinstmaximering, som i huvudsak går ut på att företagens enda uppgift är att verka för maximal vinstgenerering, står mot en alltmer framträdande intressentteori i vilken vikten av andra värden än just vinst betonas och tillåts styra verksamheten. I sammanhanget har det lyfts frågor såsom vilket handlingsutrymme bolagets styrelse ska anses ha mot bakgrund av etiska och moraliska överväganden. Vidare har frågor kring CSR-konceptets rättsliga förankring och behovet av lagstiftningsåtgärder tillkommit. Utgångspunkt för dessa frågor är i huvudsak den vinstsyftespresumtion som framgår indirekt av 3 kap. 3 §  aktiebolagslagen (2005:551) (ABL). Vinstsyftespresumtionen innebär att ett aktiebolag, vid avsaknad av ett uttryckligen föreskrivet undantag i bolagsordningen, ska ha som syfte att bereda aktieägarna vinst. Agerande i strid med vinstsyftet är inte tillåtet och således fungerar bestämmelsen som en skyddsregel för ägarna som försäkras om att styrelsen agerar i linje med deras intresse av maximal vinst. Det presumerade vinstsyftet utgör en handlingsram som styrelsen har att förhålla sig till vid bolagsförvaltningen. Rättsliga konsekvenser kan komma att aktualiseras för de fall styrelsen fattar beslut som inte på något sätt förväntas generera mervärde för bolaget och som således är att anse som vinstsyftesstridiga ageranden. Trots att ABL tydligt präglas av vinstsyftespresumtionen och att viss risk är förknippad med ageranden i strid med vinstsyftet har lagstiftaren genom ett antal rättsliga konstruktioner möjliggjort för en helt eller delvis avvikande syftesbild. Mot bakgrund av ett tämligen brett formulerat vinstsyfte i vilket en långsiktig vinstmaximering kan bejakas och med hänsyn tagen till de verktyg som finns att tillgå, där  bl.a. gåvoregeln är värd att nämna, tycks styrelsen ha ett betydande utrymme att inom ramen för ABL verka för hållbart företagande. Även om rådande reglering inte direkt kan sägas uppmana bolagets styrelse till ett ökat ansvarstagande, kan den heller inte anses motarbeta hållbart företagande. Lagstiftningsåtgärder tycks därför inte påkallade för att CSR-hänsyn ska kunna tas inom ramen för ABL.

Genom att konsumentkrediter får nya former, snabblånen och krediter med höga avgifter ökar riskerar konsumenter att bli överskuldsatta. Krediter med påträngande marknadsföring riktas inte allt för sällan mot individer med redan sämre ekonomiska förutsättningar. Individer beviljas även krediter som de egentligen inte har råd att betala tillbaka. Vilket kan vara resultatet av bristfälliga kreditprövningar från kreditgivare. När individer hamnar i en ond cirkel och inte har förmågan att betala avgifter eller amortera på krediter finns risken att de till slut blir överskuldsatta. Emellertid syns inte enbart konsekvenserna av detta på individnivå, då det visats att överskuldsatta personer ofta drabbas av både psykisk och fysiks ohälsa. Utan det syns även på samhällsnivå, med potentiellt lägre arbetsutbud och ett lägre BNP. Dessutom kan de drabbade individernas anhöriga påverkas av problemet. Kravet om kreditprövning vid beviljade av krediter till konsumenter finns i 12 § konsumentkreditlagen. Denna reglering omfattar samtliga kommersiella kreditgivare och syftar till att skydda konsumenter från att ingå mindre lämpliga kreditavtal. Bestämmelsen har vidaretill syfte att skydda konsumenter mot överskuldsättning. Emellertid har inte kreditprövningskravet alltid funnits i konsumentkreditlagen, utan det dröjde till 2004 innan bestämmelsen implementerades i lag. Kravet om kreditprövning finns även i lagen om bank- och finansieringsrörelse. När kreditgivare beviljar krediter till konsumenter är det dock konsumentkreditlagen som ska tas i beaktning. Som komplement till den aktuella lagstiftningen har Konsumentverket och Finansinspektionen utfärdat allmänna råd. I dessa allmänna råd preciserar myndigheterna vilka krav som ställs på kreditgivarna avseende en fullgod kreditprövning. Konsumentverket och Finansinspektionen är de myndigheter som har tillsynsansvaret på kreditmarknaden och ska se till att aktörerna på marknaden efterlever den aktuella lagstiftningen. Myndigheterna har emellertid tillsyn för olika typer av krediter och det har konstaterats att det förekommer vissa skillnader i hur Konsumentverket och Finansinspektionen utför tillsynen. Orsaken till detta kan bland annat beror på att Finansinspektionen och Konsumentverket har instruktioner och regleringsbrev som ser olika ut. Det finns även skillnader i myndigheterna allmänna råd om kreditprövningar. Särskilt angående begreppet ”tillräckliga uppgifter” som uttrycks i 12 § konsumentkreditlagen. Att införa en civilrättslig sanktionsregel som åtgärd vid bristande kreditprövning har under flera år diskuterats. Emellertid har någon sådan bestämmelse aldrig stadgats i lag. Detta då det ständigt argumenterats att en sådan bestämmelse är allt för svårtillämpad och oförutsebar. I SOU 2016:68 diskuteras de fördelar och nackdelar som finns med bestämmelsen. Det har vidare redogjorts för att en civilrättslig sanktionsregel kan ha ett starkt konsumentskydd mot överskuldsättning. De slutsatser som presenteras är att det finns skillnader i hur KOV och FI ställer krav på kreditgivarna under deras tillsyn vid kreditprövningskravet jämfört med kravet som stadgas i lag, särskilt när det gäller begreppet ”tillräckliga uppgifter”. Vidare framgår det att det även finns skillnader i hur tillsynen utförs på kreditmarknaden, där uppfattningen är att det främst finns nackdelar med detta. Slutligen redogörs för att införa en civilrättslig sanktionsregel möjligen skulle kunna minska överskuldsättningen hos konsumenter.

En konsument kan anlita en näringsidkare som utför en tjänst i konsumentens hem, dessa tjänster är entreprenadtjänster och kommer berörs i uppsatsen. Vid entreprenader hos konsumenter ska arbetet utföras på ett fackmässigt sätt. Det som sker om tjänsten inte är utförd på ett fackmässigt sätt anses tjänsten vara felaktig. Begreppet “fackmässighet” kan vara diffust och otydligt hur man bestämmer begreppets innebörd. Begreppet bygger primärt på kunskap hos näringsidkaren, sedvänjor och branschpraxis. Dessutom genomsyrar kravet på att tjänsten är fackmässigt utförd hela arbetsprocessen, inte enbart resultatet, utan även val av material och planering. I uppsatsen kommer begreppet att förtydligas inom entreprenader och se till vad det är som bestämmer vad en fackmässigt utförd tjänst är. Om tjänsten inte är utförd på ett fackmässigt sätt anses tjänsten som felaktig. Fel i tjänsten kan även bero på andra faktorer, såsom okunskap eller bristande kommunikation. Konsumenten har i dessa fall rätt till reklamation. Det som reglerar påföljderna av reklamationer är konsumenttjänstlagen (1990:932) och i vissa fall standardavtalet AB04. Konsumenttjänstlagen har som syfte att säkerställa konsumentens position på service och entreprenadmarknaden. Lagen är gällande på tjänster utförda på fast eller lös egendom, inte levande djur. Lagen är tvingande till förmån till konsumenterna och entreprenader faller in under lagens tillämpningsområde.Standardavtalet AB04 är uppbyggt på allmänna civilrättsliga regler och branschpraxis. AB04 har vuxit fram och blivit normbildande då det finns en avsaknad av en specifik lagstiftning om entreprenader. Vidare bygger AB04 på att det ska finnas en balans mellan rättigheter och skyldigheter mellan konsument och entreprenör. Standardavtalets tillämpningsområde omfattar delad entreprenad där förhållandet mellan entreprenör och beställare är direkt dock gäller AB04 även entreprenader där en ensam entreprenör svarar för hela arbetet inför beställaren. De alternativ som kan bli aktuella vid reklamation av konsumenttjänster är avhjälpande, prisavdrag och hävning av avtalet. Åtgärderna följer en viss turordning att avhjälpande ska ske i första hand och prisavdrag i andra hand och så lågt som möjligt undgå hävning. En till faktor som är gemensam mellan åtgärderna är att de är av en ekonomisk natur. De är utformade så att vid reklamation görs så små ingrepp som möjligt i parternas respektive ekonomi. Man vill undgå onödiga kostnader i så lång utsträckning som möjligt.

No description available.