Kändisar är vår tids kungligheter. Vi ser upp till dem såsom man in tidigare feodala samhällen såg upp till den härskande familjen. Oavsett om vi vill det eller inte är de våra förebilder och idoler. Tack vare internet och det ökande antalet möjligheter att publicera sig kan fler och fler kalla sig just kändisar. Men så har det inte varit. Tidigare krävdes det att ”man var någon” för att bli inbjuden till de semi-offentliga sammanhangen som bevakades av featurejournalister. Enligt sociologiprofessorn Ellis Cashmore som har studerat kändisar har de ett enda tydligt syfte: att sälja en produkt eller en idé. Med hjälp av kändisjournalisten Kid Severins texter i tidningen Vecko-Journalen studeras hur kända människor (re)producerar idén om genus. Texterna, som finns under vinjetten Post & Inrikes, är publicerade mellan 1953 och 1980, där Severin var redaktör och skribent. Som teoretiska utgångspunkter används hermeneutikern Paul Ricoeurs idéer om texten som diskurs och som bärare av kulturella föreställningar. Metoderna som används i analysen är två: dels har de adjektiv som beskriver kvinnor och män plockats ut ur texterna, dels har texterna närlästs med hjälp av en retorisk analys flera gånger och sedan ”satts ihop” igen för att fånga hela textens kontext. Texten har sedan tolkats utifrån den hermeneutiska cirkeln där delen och helheten står i fokus. Med hjälp av en retorisk textanalys är syftet att få fram vad texten vill förmedla till läsaren. Resultaten har sedan jämförts över tid. De visar att kvinnor i texterna genomgående beskrivs på två sätt: som fru eller som skönhetsobjekt. Det sker en förskjutning av synen på kvinnan på 70-talet, då kvinnor även kan beskrivas som yrkespersoner. Män beskrivs genomgående genom sina sociala identiteter, det vill säga via sina titlar. De kan exempelvis vara kungar, docenter eller professorer. Förskjutningen av mansrollen kommer något senare, på 80-talet, då män, förutom att vara sitt yrke, också beskrivs som pappor. Slutsatsen av studien är att framför allt är skribentens syn på manligt och kvinnligt som (re)produceras. Hennes idéer om genus är det som läsaren antas hålla med om. Läsarna antas vara en homogen grupp, en samling likasinnade som också tycker att det är eftersträvansvärt att kvinnor är vackra medan män ska ha makt samt vara fysiskt starka.

As our society moves into a more technical era, journalism and the reporting of culture have had to follow. But where has that left the cultural critique, and journalist/reviewers, in our local newspapers? This bachelor thesis will try to map and explain the change of the cultural presentation in the local newspapers from the day it was firstly introduced as a genre in the modern journalistic world until today – 1840 and onwards. Whether it has turned into complete tabloid journalism or if it's methods are used to expand the knowledge about the cultural object, it shall be discovered with the help of an analysis of the cultural sections in some newspapers – both from the last quarter of 2012 (October - December) and one date from two years prior to that. One of the answers provided by the analysis, and perhaps the most relevant to this thesis, is that by adding features of tabloid journalism in reports of cultural news, culture journalism can better adapt its contents according to academic and social preferences of what is considered important aspects of information in the news, as it positions itself according to the technological fields and the changes within the cultural area itself.