Syftet med denna uppsats är att undersöka hur mediehusen arbetar för att motverka permanenta psykiska skador för utrikeskorrespondenter och utrikesmedarbetare som har befunnit sig i, och rapporterat från konfliktzoner eller oroliga områden. Uppsatsens utformning har sin grund i nio kvalitativa intervjuer med journalister och fotografer som befunnit sig i och rapporterat från oroliga områden och väpnade konflikter.   För att undersöka detta är studien uppdelad i tre delar. Del ett undersöker journalisters och fotografers förberedelser inför avfärd till ett konfliktområde. Del två, omhändertagandet och bearbetning av upplevelser som journalister och fotografer varit med om. Del tre belyser journalisters och fotografers egen medvetenhet kring mediehusens policys och stadgar.   Studien presenterar journalisters och fotografers egna upplevelser från såväl krig som vistelser i oroliga områden. De berättar om psykisk ohälsa, psykiskt påfrestande händelser och det journalistiska uppdraget i konfliktområden. Svaren som de intervjuade har givit har analyserats genom copingteorier och modulära emotionsteorin.   Undersökningen visar bland annat att journalister och fotografer behöver gömma sig bakom yrkesrollen för att klara av de psykiska påfrestningarna de utsätts för. Det visar sig även att det viktigaste för denna yrkesgrupp är att det finns ett syfte med att exponera sig för krig och farligheter. Vidare finns även en överhängande risk för skador av amygdala, den del av hjärnan som genererar den subjektiva känslan av rädsla. Vid allvarliga skador slutar personen att generera känslor kopplade till rädsla. Studien överlag sträcker sig, bortsett från en återblick av journalistiken i krig, från 2017 och fem år tillbaka i tiden.

Problemformulering: Mediediskurs kring ett specifikt ämne kan ha stor inverkan på ett samhälle. Hur media gestaltar händelser, länder, politiska personer och frågor kan enligt gestaltningsteorin och dagordningsteorin påverka vad mediekonsumenter tänker och tycker om dessa. Kriget i Ukraina är en mycket omskriven händelse som legat till grund för säkerhetspolitiska val i Sverige, och med anledning av det är det högstaktuellt att genomföra en studie om hur kriget omskrivits i stora svenska medier. Metod och material: En kvalitativ diskursanalys av 28 publiceringar i Aftonbladet och Dagens Nyheter om kriget i Ukraina. Huvudresultat: Diskursen i de analyserade artiklarna karaktäriserades till stor del av skildringar av krigshändelser, och stor representation av olika elitaktörer. Civilaaktörer och deras situation förekom också, men hamnade sett till det sammantagna resultatet i andra hand. I undersökningen gick det även att se återkommande inspel av svenska experter som spekulerade kring olika potentiella utvecklingar i kriget. Aftonbladet använde sig av mer dramatiserande språk än vad Dagens Nyheter gjorde. En annan synlig skillnad mellan de båda tidningarna var att Aftonbladet hade ett större fokus på hur händelseförloppet påverkade civilbefolkningen, i synnerhet under krigets första vecka. I övrigt var det mycket som var likt mellan de båda tidningarna. När det kom till skillnader mellan de olika tidsperioderna var det också förhållandevis likt. Både Aftonbladet och Dagens Nyheter skiftade emellertid i vad som var det huvudsakliga temat i rapporteringen. Genomgående användes krigsjournalistik i de artiklar som analyserades i studien.

Detta är en kombinerad kvantitativ och kvalitativ studie om hur Libyenkriget framställts i tre svenska nyhetsmedier: DN, Rapport och Ekot. Dessa tre medier har valts för att ge en så heltäckande bild som möjligt av den svenska nyhetsrapporteringen kring kriget och de inblandade aktörerna under åren 2010, 2011 och 2012. I den kvantitativa delen har 171 analysenheter kodats och i den kvalitativa delen har 6 analysenheter närstuderats. Studiens teoretiska utgångspunkter är gestaltningsteori (framing) samt indexing. Kodschemat som använts vid den kvantitativa undersökningen består av 14 variabler. För att identifiera tolkningsramar i det undersökta materialet har några variabler utvecklats utifrån Entmans samt Pan och Kosickis begreppsapparater för framinganalys. Andra variabler har inspirerats av tidigare studier om krig och journalistik samt utvecklats med syftet att belysa eventuella indexing-effekter. Den kvalitativa undersökningen har baserats på Lakoffs teorier om hur krig i medierna ofta tolkas utifrån metaforen ”kriget som en saga”, samt på Pan och Kosickis metoder för innehållsanalys. Resultaten visar på att rebellernas och västerländska elitkällors problembeskrivning av konflikten beretts störst utrymme i rapporteringen. Khaddafi har under kriget skildrats som en grym diktator, civilbefolkningen som offer och rebellerna samt Nato som hjältar. Det svenska  deltagandet i Natoinsatsen har skildrats på ett odelat positivt sätt i vårt analyserade urval. Bilden av Khaddafi har förändrats, från att vara mer neutral innan kriget till att bli mer ensidigt negativ under och efter kriget.

The aim with this study is to compare the American newspaper The New York Times and the Swedish newspaper Dagens Nyheter and its framing of the organization the Islamic State. The study uses a selection of articles during the period when Barack Obama ordered airstrikes against the Islamic State. The period is 2014/07/27-2014/08/14 and it gave 107 articles to the analysis. The study undertakes a methodology based on the quantitative content analysis. The study leans on the theory of framing and theories of war journalism which is a common and well suitable theory for the study’s aim. The result shows both differences and similarities between the two newspapers frame. The most notable difference between the newspapers' articles were the appellation of the Islamic State and also how the newspapers used sources and statements. The Swedish newspaper had a more religious orientation in the appellation of IS, while the American newspaper had a military orientation in the appellation of IS.

<p>Syftet med denna studie var att undersöka svenska pressfotografers upplevelser av arbetsvillkoren i krig och konflikter, för att därigenom nå en ökad förståelse för den problematik som medier ställs inför i bevakningen i krig. Studien är baserad på kvalitativa intervjuer med tre svenska pressfotografer, samtliga med flerårig erfarenhet av arbete i oroshärdar. Resultatet visade att arbetssituationen omgärdas av en rad komplexa och samverkande villkor på olika nivåer. Förkunskaper och erfarenhet framhölls som viktiga faktorer i det dagliga arbetet, liksom betydelsen av goda relationer till kollegor och lokala kontakter. Arbetet sker vanligtvis i team tillsammans med en reporter, vilket av samtliga fotografer beskrevs som positivt, inte minst säkerhetsmässigt. Att kunna arbeta självständigt kan dock vara problematiskt. Dels på grund av att uppdragsgivaren i vissa fall har ett stort intresse av att styra arbetet på plats, vilket i synnerhet gäller kvällspressen. Dels genom att militären många gånger försöker styra och kontrollera deras arbete. Den begränsade rörelsefriheten beskrivs vara ett av de allra största hindren. De stora riskerna är det ständigt överhängande problemet och det tydliga mönstret är att säkerheten alltid prioriteras. Säkerhetsmässigt spelar utseende och journalisternas nationella tillhörighet en avgörande betydelse. Lokala journalister anses vara den mest utsatta gruppen, trots att det i många områden är extremt farligt att arbeta som västerländsk fotograf. Intervjuerna beskrev även att gränsen mellan engagemang och distans kan vara svår samt att det är viktigt att de som fotografer är varsamma med hur de agerar med kameran, dels av respekt för människorna på plats och dels för att undvika provokation. En av studiens slutsatser är att det rör sig om en komplex arbetssituation som samtidigt är väldigt kontextbunden. Olika tidpunkter, olika platser och olika konflikter erbjuder helt skilda villkor.</p>

In the 2011th Swedish football league three games were suspended because ofbangers that exploded on the terraces. The first suspended match was played by Syrianska and AIK. We have performed an image analysis of two of Sweden’s biggest newspapers, Aftonbladet and Dagens Nyheter, to see how they reported fromthat incident. The reports from the first incident are important because the mediareporting from the first incident might have determined the attitude of the press and the Swedish football association (SvFF) towards the supporters for the remainder of the season. We have analyzed all the articles with photographs in these newspapers sports section the first, the second and the third day after the incident. We have usedimage analysis as the method for our work, which include analyzing the context likethe title of the articles, opening paragraph and the image text. We found that the reporting from this incident was very similar to what socialscientist Johan Galtung refers as war journalism. The reports were not trying to find solutions instead it intended to point fingers at the persons who they thought was guilty of the incident - sheep goats. It also focused on the conflict and the fight. The reports from the incident were dramatic, and especially in Aftonbladet, which dramatized it with big headlines in capital letters. In both newspapers the supporters were marginalized. Not a single supporter was interviewed in Aftonbladet or DagensNyheter. Our conclusion is that there is a tendency in sports journalism where metaphors andidentities which emphasize conflict and violence return more frequently.

Syftet med denna studie var att undersöka svenska pressfotografers upplevelser av arbetsvillkoren i krig och konflikter, för att därigenom nå en ökad förståelse för den problematik som medier ställs inför i bevakningen i krig. Studien är baserad på kvalitativa intervjuer med tre svenska pressfotografer, samtliga med flerårig erfarenhet av arbete i oroshärdar. Resultatet visade att arbetssituationen omgärdas av en rad komplexa och samverkande villkor på olika nivåer. Förkunskaper och erfarenhet framhölls som viktiga faktorer i det dagliga arbetet, liksom betydelsen av goda relationer till kollegor och lokala kontakter. Arbetet sker vanligtvis i team tillsammans med en reporter, vilket av samtliga fotografer beskrevs som positivt, inte minst säkerhetsmässigt. Att kunna arbeta självständigt kan dock vara problematiskt. Dels på grund av att uppdragsgivaren i vissa fall har ett stort intresse av att styra arbetet på plats, vilket i synnerhet gäller kvällspressen. Dels genom att militären många gånger försöker styra och kontrollera deras arbete. Den begränsade rörelsefriheten beskrivs vara ett av de allra största hindren. De stora riskerna är det ständigt överhängande problemet och det tydliga mönstret är att säkerheten alltid prioriteras. Säkerhetsmässigt spelar utseende och journalisternas nationella tillhörighet en avgörande betydelse. Lokala journalister anses vara den mest utsatta gruppen, trots att det i många områden är extremt farligt att arbeta som västerländsk fotograf. Intervjuerna beskrev även att gränsen mellan engagemang och distans kan vara svår samt att det är viktigt att de som fotografer är varsamma med hur de agerar med kameran, dels av respekt för människorna på plats och dels för att undvika provokation. En av studiens slutsatser är att det rör sig om en komplex arbetssituation som samtidigt är väldigt kontextbunden. Olika tidpunkter, olika platser och olika konflikter erbjuder helt skilda villkor.

<p>Syfte: Syftet är att se om det finns likheter och skillnader mellan Oslobodjenjes, DN:s och New York Times rapportering om massakern som inträffade den 5 februari 1994 på Markalemarknaden i centrala Sarajevo. Syftet är också att se hur journalister från de tre tidningarna förhåller sig till händelsen och de inblandade aktörerna. Avsikten är dessutom att upptäcka om vilken typ av journalistik det handlar om i rapporteringen om den utvalda krigssituationen, samt att se av vilka metoder som tidningarna använder sig av för att uppnå och förmedla ett visst budskap om situationen till sina läsare.</p><p>Metod: kritisk diskursanalys</p><p>Material:</p><p>Oslobodjenje (11-18 februari 1994), Sarajevo/Ljubljana. Europeisk utgåva. Nr. 48</p><p>Dagens Nyheter (6-7 februari 1994)</p><p>New York Times (6-7 februari 1994)</p><p>Huvudresultat:</p><p>Det har visats existera både likheter och skillnader mellan de utvalda tidningarnas rapportering om Markalemassakern. Tidningarna har på ett likadant sätt definierat massakern, samt offer. Dock finns det skillnader mellan tidningarnas förhållningssätt till de inblandade parterna i konflikten, samt till de internationella aktörerna. När det handlar om typen av journalistiken i rapporteringen om Markalemassakern, har det visats existera sida vid sida olika typer av journalistiken. Resultaten har också visat att tidningarna, i produceringen av en bestämd kunskap om situationen, använt sig av nästan likadana metoder. Dessa metoder har även lett till insikten om att tidningarna strävat efter att visa och bevisa existensen av den ”objektiva” nyhetsförmedlingen. Dock har enbart New York Times lyckats bekräfta sin profil som ”oberoende” och ”objektiv” förmedlare av situationen på Markalemarknaden. Hos andra två tidningar har det varit svårt att bekräfta en sådan status, då Oslobodjenjes rapportering visade följa en bosnisk politisk linje, medan det hos Dagens Nyheter uppenbarades ett NATO-perspektiv.</p>

Syfte: Syftet är att se om det finns likheter och skillnader mellan Oslobodjenjes, DN:s och New York Times rapportering om massakern som inträffade den 5 februari 1994 på Markalemarknaden i centrala Sarajevo. Syftet är också att se hur journalister från de tre tidningarna förhåller sig till händelsen och de inblandade aktörerna. Avsikten är dessutom att upptäcka om vilken typ av journalistik det handlar om i rapporteringen om den utvalda krigssituationen, samt att se av vilka metoder som tidningarna använder sig av för att uppnå och förmedla ett visst budskap om situationen till sina läsare. Metod: kritisk diskursanalys Material: Oslobodjenje (11-18 februari 1994), Sarajevo/Ljubljana. Europeisk utgåva. Nr. 48 Dagens Nyheter (6-7 februari 1994) New York Times (6-7 februari 1994) Huvudresultat: Det har visats existera både likheter och skillnader mellan de utvalda tidningarnas rapportering om Markalemassakern. Tidningarna har på ett likadant sätt definierat massakern, samt offer. Dock finns det skillnader mellan tidningarnas förhållningssätt till de inblandade parterna i konflikten, samt till de internationella aktörerna. När det handlar om typen av journalistiken i rapporteringen om Markalemassakern, har det visats existera sida vid sida olika typer av journalistiken. Resultaten har också visat att tidningarna, i produceringen av en bestämd kunskap om situationen, använt sig av nästan likadana metoder. Dessa metoder har även lett till insikten om att tidningarna strävat efter att visa och bevisa existensen av den ”objektiva” nyhetsförmedlingen. Dock har enbart New York Times lyckats bekräfta sin profil som ”oberoende” och ”objektiv” förmedlare av situationen på Markalemarknaden. Hos andra två tidningar har det varit svårt att bekräfta en sådan status, då Oslobodjenjes rapportering visade följa en bosnisk politisk linje, medan det hos Dagens Nyheter uppenbarades ett NATO-perspektiv.

The purpose of this essay is to examine how peace journalism was expressed in Swedish newspapers´ reporting on the war in Georgia 2008. We did this by analyzing whether the reporting was elite- or people-orientated depending on how suffering was expressed and how the war players were described. The method we used was Critical Discourse Analysis (CDA). It was applied on news articles from four Swedish newspapers that covered three different happenings in the war in Georgia. We found out that the reporting was mainly elite-orientated, both when it comes to how suffering was expressed, as well as how the war players were described. The newspapers tended to focus on only one party’s suffering and one party as evil-doer, which is elite-orientated reporting and also an indication of war journalism rather than peace journalism.