Vår hypotes om att Australien befinner sig i svensk medieskugga kom till under hösten då vi på C-kursen i journalistik gjorde en ministudie av länders förekomst i olika tidningar, och Australien/Oceanien hamnade på sista plats i den undersökningen. Med denna uppsats har vår avsikt varit att göra en mer omfattande undersökning för att ta reda på vad som kännetecknar bevakningen av Australien i viktiga svenska medier. För att få reda på hur mycket det rapporteras om Australien i ett urval av svenska medier har vi gjort en kvantitativ undersökning som inkluderar Dagens Nyheter (DN), Ekot och Rapport. Vi gjorde även en kvalitativ innehållsanalys av DN och engelska The Times för att jämföra och se vilka ämnen med anknytning till Australien som förkommer i de båda tidningarna. Resultaten av den kvantitativa och kvalitativa analysen visar att bevakningen av Australien i de undersökta svenska medierna är liten och tenderar att vara trivial. De tre största ämnena visade sig vara sport, naturkatastrofer och djur. Den kvalitativa analysen visade att engelska The Times hade betydligt fler artiklar om Australien 2008 och 2009 jämfört med Dagens Nyheter. Men även i The Times handlar det journalistiska materialet om Australien till största delen om sport, djur och naturkatastrofer. En möjlig förklaring till att Australien får lite utrymme i det undersökta materialet är det geografiska avståndet mellan Sverige och Australien samt avsaknaden av svenska korrespondenter.

The aim of this study is to examine how two Swedish newspapers, Dagens Nyheter and Svenska Dagbladet, described the US occupation of Iraq (2003) and the Russian annexation of Crimea (2014). The questions examined are: How did DN and SvD form their news report regarding the US occupation of Iraq and the Russian annexation of Crimea? How were the involved countries (The US, Russia, Iraq and Crimea (Ukraine) etc.) portrayed? What kind of ideological messages can be told from the articles?  Using the analysis method of Berglez (2019), as well as the method of critical discourse analysis (CDA) by Norman Fairclough (1995), ten news articles from each newspaper were analyzed. Theories used are the Gramscian theory of hegemony, the Bourdieu field theory and framing theory. The study shows that there are differences in how the two interventions were portrayed. The newspapers correspondents appeared to picture the conflicts in a way that may reflect the reporters own view of the conflict. Especially the SvD reporters appeared to be critical of the US war in Iraq. Both newspapers were prone to portraying Russia in a negative way as well as the US as a legitimate power. DN, to a greater extent than SvD, reproduced Russian stereotypes.

Tidigare forskning visar att utrikeskorrespondenter inom svensk public service inte rutinmässigt använder sociala medier i sitt arbete och att det ökade kravet på multikompetens kan gå ut över journalistiken (Bogar, 2011, Nygren & Hvitfelt, 2008a & 2008b). Denna studie undersöker just dessa två teman: kravet på multikompetens, och användandet av sociala medier för utrikeskorrespondenter på SVT och SR, samt hur dessa två teman påverkar arbetsrutiner, nyhetsvärdering och källkritik. Genom kvalitativa samtalsintervjuer med tio verksamma utrikeskorrespondenter på SVT och SR har vi kommit fram till att kravet på multikompetens ökar och att det, av journalisterna, förväntas öka även i framtiden i takt med att medieföretagen tvingas till ekonomiska nedskärningar. Utvecklingen upplevs ha negativa effekter för journalistiken och öka arbetsbelastningen för utrikeskorrespondenterna. Det råder ingen tydlig samstämmighet bland utrikeskorrespondenterna i frågan om hur de ställer sig till användandet av sociala medier i sitt arbete.De flesta korrespondenter vi pratat med upplever ett krav eller önskan från arbetsgivaren att vara aktiva i sociala medier, men än saknar de rutiner och metoder för att kunna använda det som ett effektivt verktyg i sitt arbete. De är också försiktiga med att uttrycka kontroversiella åsikter i sociala medier. Personliga intressen påverkar de tillfrågade korrespondenternas nyhetsvärderingen mer än vad sociala medier gör. De tillfrågade korrespondenterna upplever en förändring av yrkesrollen, med ökade krav på multikompetens, något de är skeptiska till eftersom de tycker att journalistiken drabbas negativt av det. Nyckelord: multikompetens, public service, sociala medier, utrikeskorrespondent.

Vår undersökning utgick från de vetenskapliga frågeställningarna ” Vad styr utrikeskorrespondenternas utformning av nyhetsnätet?” och ”Vilka konsekvenser har relationen till hemmaredaktionen för arbetsrutinerna och nyhetsnätet?” Vi stödjer oss på Gaye Tuchmans teori om news net, nyhetsnätet. Teorin går i korta ordalag ut på att man som journalist behöver en systematiserad nyhetsinsamling, ett nyhetsnät, för att på bästa sätt bedriva journalistiskt arbete. Varför är detta intressant? Bakgrunden till vår uppsats är att vi tror att utrikeskorrespondenter har ett för reportrar annorlunda arbetssätt till följd av deras förutsättningar (verksamma i ett annat land, samhälle etc.) Frågeställningen kring relationen till hemmaredaktionen är relevant eftersom utrikeskorrespondenten får antas ha ett kunskapsövertag gentemot hemmaredaktionen vad gäller det geografiska området korrespondenten är satt att bevaka. Vi har utfört kvalitativa forskningsintervjuer med ett urval av utrikeskorrespondenter som alla representerar europeisk tryckt press, och som alla är baserade i Stockholm. Resultatet av studien visar att rikstäckande tryckt press styr utformningen av utrikeskorrespondenternas nyhetsnät när de letar efter uppslag till artiklar. Ytterligare en central fråga var hur deras värdering av offentliga källor och kontakter kontra personliga såg ut. Den slutsats vi dragit är att det i stor utsträckning är den specifika uppdragsgivarens läsekrets och resurser som styr hur korrespondenterna värderar offentliga respektive personliga källor. Relationen till hemmaredaktionen visade sig bygga på en relativ balans där korrespondenten sågs som expertis på området och regionen. Detta gör i sin tur att det i första hand är korrespondenten som hör av sig till redaktionen, i och med att hen har ”exklusiv” kunskap om vad det är som är värt att skriva om.

I dagens globaliserade samhälle där nationella gränser spelar allt mindre roll är utrikeskorrespondenternas rapportering en viktig del för vår förståelse av omvärlden. Man kan säga att de fungerar som publikens fönster ut mot världen. Syftet med undersökningen är att belysa kvinnliga korrespondenter som rapporterar för svenska medier. I uppsatsen står kvinnornas berättelser och reflektioner i fokus för att ge en inblick i och förståelse för deras vardag. Genom kvalitativa intervjuer med tolv kvinnliga utrikeskorrespondenter undersöks hur de resonerar kring val av nyheter, vinklar och källor samt hur kvinnliga korrespondenter upplever sitt yrke och sin yrkesroll. Med ett genusperspektiv på dagordningsteorin undersöks även hur korrespondenterna tror att publiken kan påverkas av deras rapportering. Resultatet av de kvalitativa intervjuerna visar att de kvinnliga korrespondenterna gör många aktiva val i sin rapportering. Dessa val handlar många gånger om att lyfta kvinnofrågor, berätta kvinnors historier samt ge dem en röst i den dagliga nyhetsrapporteringen. Något de anser är viktigt för att ge en mer mångfacetterad bild av världen. De lyfter de ämnen som traditionellt ses som kvinnliga enligt teorin om mjuka och hårda frågor, men ifrågasätter uppdelningen och värderingen av mjukt och hårt. De vi intervjuat upplever både fördelar och nackdelar med att vara kvinna och korrespondent. Den största fördelen är att de som kvinnor har tillgång till miljöer och personer som inte deras manliga kollegor har tillgång till. De nackdelar som kvinnorna beskriver är alla knutna till sexism. De upplever att de ibland blir nedvärderade och klappade på huvudet eller utsätts för sexuella trakasserier och anspelningar på grund av sin könstillhörighet.

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur mediehusen arbetar för att motverka permanenta psykiska skador för utrikeskorrespondenter och utrikesmedarbetare som har befunnit sig i, och rapporterat från konfliktzoner eller oroliga områden. Uppsatsens utformning har sin grund i nio kvalitativa intervjuer med journalister och fotografer som befunnit sig i och rapporterat från oroliga områden och väpnade konflikter.   För att undersöka detta är studien uppdelad i tre delar. Del ett undersöker journalisters och fotografers förberedelser inför avfärd till ett konfliktområde. Del två, omhändertagandet och bearbetning av upplevelser som journalister och fotografer varit med om. Del tre belyser journalisters och fotografers egen medvetenhet kring mediehusens policys och stadgar.   Studien presenterar journalisters och fotografers egna upplevelser från såväl krig som vistelser i oroliga områden. De berättar om psykisk ohälsa, psykiskt påfrestande händelser och det journalistiska uppdraget i konfliktområden. Svaren som de intervjuade har givit har analyserats genom copingteorier och modulära emotionsteorin.   Undersökningen visar bland annat att journalister och fotografer behöver gömma sig bakom yrkesrollen för att klara av de psykiska påfrestningarna de utsätts för. Det visar sig även att det viktigaste för denna yrkesgrupp är att det finns ett syfte med att exponera sig för krig och farligheter. Vidare finns även en överhängande risk för skador av amygdala, den del av hjärnan som genererar den subjektiva känslan av rädsla. Vid allvarliga skador slutar personen att generera känslor kopplade till rädsla. Studien överlag sträcker sig, bortsett från en återblick av journalistiken i krig, från 2017 och fem år tillbaka i tiden.

<p>Det här är en studie om svenska utrikeskorrespondenter. Utrikeskorrespondenter ger kanske ofta den bästa rapporteringen men blir allt färre i takt med att medieföretagen sparar. Samtidigt borde behovet av utrikesnyheter öka i en globaliserad värld. Uppsatsens syfte är att få bättre kännedom kring hur de svenska reportrar som arbetar utomlands själva ser på sitt arbete och genom en skissartad undersökning se hur utrikesnyheterna förändrats under en novembervecka 1975, 1985, 1995 och 2005. Jag har gjort kvalitativa intervjuer med fyra svenska utrikeskorrespondenter och en kvantitativ skissundersökning av utrikesnyheterna i Aftonbladet, Expressen, Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter.</p><p>Resultatet av de kvalitativa intervjuerna visar att de utrikeskorrespondenter som deltog i studien tycker att det finns mycket att vinna med deras arbete; större självständighet i nyhetsvärdering, högre textmässig kvalitet och personligt berättande är några exempel. Samtidigt visar det kvantitativa stickprovet att de egna utrikesnyheterna och korrespondenterna blir färre. I kvällspressen består utrikesnyheterna i dag nästan bara av omskrivna och översatta utländska artiklar och i dagspressen har antalet utrikesnyheter minskat till följd av omläggningen till tabloid-format. En av slutsatserna i arbetet är att begreppet utrikeskorrespondent kan vidgas och innefatta många olika källor som ger upphov till utrikesnyheter.</p>

Det här är en studie om svenska utrikeskorrespondenter. Utrikeskorrespondenter ger kanske ofta den bästa rapporteringen men blir allt färre i takt med att medieföretagen sparar. Samtidigt borde behovet av utrikesnyheter öka i en globaliserad värld. Uppsatsens syfte är att få bättre kännedom kring hur de svenska reportrar som arbetar utomlands själva ser på sitt arbete och genom en skissartad undersökning se hur utrikesnyheterna förändrats under en novembervecka 1975, 1985, 1995 och 2005. Jag har gjort kvalitativa intervjuer med fyra svenska utrikeskorrespondenter och en kvantitativ skissundersökning av utrikesnyheterna i Aftonbladet, Expressen, Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter. Resultatet av de kvalitativa intervjuerna visar att de utrikeskorrespondenter som deltog i studien tycker att det finns mycket att vinna med deras arbete; större självständighet i nyhetsvärdering, högre textmässig kvalitet och personligt berättande är några exempel. Samtidigt visar det kvantitativa stickprovet att de egna utrikesnyheterna och korrespondenterna blir färre. I kvällspressen består utrikesnyheterna i dag nästan bara av omskrivna och översatta utländska artiklar och i dagspressen har antalet utrikesnyheter minskat till följd av omläggningen till tabloid-format. En av slutsatserna i arbetet är att begreppet utrikeskorrespondent kan vidgas och innefatta många olika källor som ger upphov till utrikesnyheter.

The work produced by war correspondents can be affected by traumatic and stressful situations, both short and long term (Lazarus &amp; Folkman, 1984). Can readers trust journalists to write objectively and not to fill articles with emotions? As readers, it is relevant to know that information. The study will consist of seven qualitative interviews of war correspondents, because they experience traumatic and stressful situations on assigment to a greater extent than a "normal" journalist would do (Smith, Drevo &amp; Newman, 2018). This allows the study to gain a more comprehensive understanding of how trauma and stress can affect psychological well-being and journalistic work. The study will not be able to generalize the findings as the sample used does not cover to conclude that all war correspondents are affected in the same way. The study will highlight how cultures of silence in newsrooms have affected psychological well-being and how traumaand stress can have negative effects if not managed properly. The main focus is to find out how a person's psychological state can affect the journalistic work that is supposed to be objective. There is a limited amount of previous research but the study consists largely of what has been found. The research is mostly based on the findings of the interviews. The expected result is that war correspondents are psychologically affected by reporting from war-affected areas and that their journalistic work may be affected by trauma, emotions, stress, ethical and moral dilemmas.

<p><p>Den här undersökningen syftar till att ta reda på om det fanns skillnader i svenska,</p><p>rikstäckande tidningars val av källor under krigsrapporteringen från Georgienkrisens tio</p><p>inledande dagar.</p><p>För att få svar på frågorna analyserades artiklar från Sveriges fyra största tidningar,</p><p>Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet.</p><p>Resultaten visade att det finns både likheter och skillnader mellan hur tidningarna</p><p>rapporterade, sett utifrån vilka källor de prioriterar och låter komma till tals. Officiella och</p><p>civila källor används till exempel i ungefär samma utsträckning av tidningarna.</p><p>Uppdelat i nationaliteter är källorna inte lika jämnt fördelade, då georgiska källor dominerar över de övriga parterna i konflikten.</p><p>Morgontidningarna är mer balanserade i sin rapportering i den mening att de använder fler källor än kvällstidningarna i så gott som varje kategori.</p><p>Ett annat mönster är att kvällstidningarna fokuserat mer på att använda civila georgiska källor i såväl text som bild än morgontidningarna.</p><p>Ingen av tidningarna, vare sig i text eller bild, använde civila abchazer som källa, trots att konflikten även pågick i det området.</p></p>