<p>Syftet med arbetet är att undersöka om DN:s och SVT:s medierapportering kring den väpnade konflikten som ägde rum mellan Georgien och Ryssland över utbrytarregionerna Abchazien och Sydossetien i augusti 2008, har uppfyllt de krav på mångsidighet och objektivitet som förväntas av svenska medier utifrån de åtagangen som medierna har tagit. </p><p>Vår studie baseras på kvalitativa metoder i form av en kritisk diskursanalys av fem artiklar i DN och fem nyhetsinslag från SVT:s Aktuellt utifrån mistankens hermeneutik. </p><p>Våra analyser visade att medierapportering har i många fall inte uppfyllt de krav på mångsidighet som exempelvis SVT åläggs att förmedla genom Tillståndet att sända television. Även DN har i många fall utmålat Ryssland som den enda parten ansvarig för konflikten och dess resultat. Individen har i den här frågan inte fått all den in formation som behövs för att själv skapa sig en egen uppfattning om konflikten.</p>

Syftet med arbetet är att undersöka om DN:s och SVT:s medierapportering kring den väpnade konflikten som ägde rum mellan Georgien och Ryssland över utbrytarregionerna Abchazien och Sydossetien i augusti 2008, har uppfyllt de krav på mångsidighet och objektivitet som förväntas av svenska medier utifrån de åtagangen som medierna har tagit. Vår studie baseras på kvalitativa metoder i form av en kritisk diskursanalys av fem artiklar i DN och fem nyhetsinslag från SVT:s Aktuellt utifrån mistankens hermeneutik. Våra analyser visade att medierapportering har i många fall inte uppfyllt de krav på mångsidighet som exempelvis SVT åläggs att förmedla genom Tillståndet att sända television. Även DN har i många fall utmålat Ryssland som den enda parten ansvarig för konflikten och dess resultat. Individen har i den här frågan inte fått all den in formation som behövs för att själv skapa sig en egen uppfattning om konflikten.

I detta arbete har jag försökt utröna vilken bild av Ryssland som kommer till uttryck i de fyra största svenska dagstidningarnas (Aftonbladet, Expressen, Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter) rapportering av konflikten i Georgien sommaren 2008. Med utgångspunkt i Sture Nilssons Rysskräcken i Sverige – Fördomar och verklighet  har jag konstruerat en idealtyp, bestående av begreppen fientlighet, rädsla och misstro . Med detta som analysverktyg har jag studerat den rapportering som skedde mellan 2008-08-08 – 2008-08-12, dvs. under den väpnade delen av konflikten. I denna rapportering har idealtypens begrepp med stor tydlighet varit representerade i både ledare och allmän rapportering, dock inte med alla aspekter som ingick i definitionen för fientlighet. Begreppet rädsla  har endast yttrats otvetydigt under den sista dagens rapportering. Rapporteringen har varit liknande i alla fyra tidningar till innehållet, dock med något starkare tendenser i lösnummerpressen (Aftonbladet och Expressen) och med större volym i Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet. / In this essay I have attempted to determine what image of Russia was expressed in the largest newspapers in Sweden (Aftonbladet, Expressen, Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter), during the conflict in Georgia in the summer of 2008. Starting with the image presented by Sture Nilsson in Rysskräcken i Sverige – Fördomar och verklighet, I have constructed an ideal consisting of the terms hostility, fear, and mistrust. These factors have then been used to analyse the reports between 2008-08-08 – 2008-08-12, which was the armed part of the conflict. I have found that the factors composing the ideal have been expressed clearly, in editorials as well as in news articles, with the exception of some of the factors that define hostility. The term fear  has only been expressed unequivocally in the last day’s reports. Reports have shown little variation between the different newspapers, although the tabloid press (Aftonbladet and Expressen) have expressed these tendencies slightly stronger, and the volume of reports have been noticeably larger in Svenska Dagbladet and Dagens Nyheter.

<p><p>Den här undersökningen syftar till att ta reda på om det fanns skillnader i svenska,</p><p>rikstäckande tidningars val av källor under krigsrapporteringen från Georgienkrisens tio</p><p>inledande dagar.</p><p>För att få svar på frågorna analyserades artiklar från Sveriges fyra största tidningar,</p><p>Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet.</p><p>Resultaten visade att det finns både likheter och skillnader mellan hur tidningarna</p><p>rapporterade, sett utifrån vilka källor de prioriterar och låter komma till tals. Officiella och</p><p>civila källor används till exempel i ungefär samma utsträckning av tidningarna.</p><p>Uppdelat i nationaliteter är källorna inte lika jämnt fördelade, då georgiska källor dominerar över de övriga parterna i konflikten.</p><p>Morgontidningarna är mer balanserade i sin rapportering i den mening att de använder fler källor än kvällstidningarna i så gott som varje kategori.</p><p>Ett annat mönster är att kvällstidningarna fokuserat mer på att använda civila georgiska källor i såväl text som bild än morgontidningarna.</p><p>Ingen av tidningarna, vare sig i text eller bild, använde civila abchazer som källa, trots att konflikten även pågick i det området.</p></p>

Den här undersökningen syftar till att ta reda på om det fanns skillnader i svenska, rikstäckande tidningars val av källor under krigsrapporteringen från Georgienkrisens tio inledande dagar. För att få svar på frågorna analyserades artiklar från Sveriges fyra största tidningar, Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet. Resultaten visade att det finns både likheter och skillnader mellan hur tidningarna rapporterade, sett utifrån vilka källor de prioriterar och låter komma till tals. Officiella och civila källor används till exempel i ungefär samma utsträckning av tidningarna. Uppdelat i nationaliteter är källorna inte lika jämnt fördelade, då georgiska källor dominerar över de övriga parterna i konflikten. Morgontidningarna är mer balanserade i sin rapportering i den mening att de använder fler källor än kvällstidningarna i så gott som varje kategori. Ett annat mönster är att kvällstidningarna fokuserat mer på att använda civila georgiska källor i såväl text som bild än morgontidningarna. Ingen av tidningarna, vare sig i text eller bild, använde civila abchazer som källa, trots att konflikten även pågick i det området.

The aim this thesis is to analyse whether or not Georgia can be considered to have had legitimate reasons for involvement in the five-day war in South Ossetia in August of 2008. This topic is relevant today for two predominant reasons one being that August of 2018 marks the 10th anniversary of the outbreak of the war between Georgian, Russian and South Ossetian forces. Who’s to blame for the outbreak of the war has, in the last decade, been widely discussed and analysed from different standpoints. This thesis’ main intention is to evaluate the Georgian point of view and find out Georgia’s responsibility for the conflict. This analysis is based on the theoretical framework called “Just War Theory”, an ancient tradition which, through centuries, have set up guidelines over how a war should be initiated, conducted and handled after ceasefire and thereafter. In this theoretical framework there is 6 criteria which establish moral, ethical and legitimate reasons for a state to wage war called “Jus ad bellum”. These 6 criteria are used as the factual theoretical base for the analysis.The condition of the chosen theoretical framework requires that all the criteria needs to be fulfilled in order for a state to be considered to have lawful reasons to wage war against another. Based on this framework, it is concluded in this thesis that Georgia did not have rightful reasons to engage in the five-day war in August 2008.