Denna studie undersöker identitetskonstruktionen gällande den arbetande föräldern inom kommunal verksamhet. Studien syftar till att diskursivt belysa identitetskonstruktionen med en teoretisk utgångspunkt inom kritisk diskursanalys (CDA) enligt Fairclough. Den metodologiska utgångspunkten är Faircloughs tredimensionella modell där de tre dimensionerna är bestående av text, diskursiv praktik och social praktik. Dessa tre är enskilt sammankopplade till tre frågeställningar underliggande det övergripande syftet. Det empiriska materialet är bestående av tio semistrukturerade intervjuer av kommunalarbetande föräldrar inom barn och utbildningsförvaltningen i Eskilstuna kommun samt tre av Eskilstuna kommuns policydokument. Studiens resultat synliggör hur den diskursiva praktiken berörande den kommunalarbetande förälderns identitetskonstruktion är bestående av den kommunala medarbetarskapsdiskursen samt föräldraskapsdiskursens samverkan. Dessa inkluderar tillskrivna normativa förväntningar samt ett individuellt ansvar som produceras av individen själv, individens familj samt institutionen bestående av den kommunala verksamheten. Den arbetande förälderns identitet inom kommunal verksamhet placeras även till en kontext kännetecknat av det senmoderna samhället där det egna ansvaret samt reflexivitet i form av anpassning betonas. Den arbetande förälderns identitet inom kommunal verksamhet är i ständig förändring och sker i allt snabbare takt där den arbetande föräldern själv är ansvarig för att eftersträva de rådande normativa förväntningarna.

<p>Syfte: Syftet är att se om det finns likheter och skillnader mellan Oslobodjenjes, DN:s och New York Times rapportering om massakern som inträffade den 5 februari 1994 på Markalemarknaden i centrala Sarajevo. Syftet är också att se hur journalister från de tre tidningarna förhåller sig till händelsen och de inblandade aktörerna. Avsikten är dessutom att upptäcka om vilken typ av journalistik det handlar om i rapporteringen om den utvalda krigssituationen, samt att se av vilka metoder som tidningarna använder sig av för att uppnå och förmedla ett visst budskap om situationen till sina läsare.</p><p>Metod: kritisk diskursanalys</p><p>Material:</p><p>Oslobodjenje (11-18 februari 1994), Sarajevo/Ljubljana. Europeisk utgåva. Nr. 48</p><p>Dagens Nyheter (6-7 februari 1994)</p><p>New York Times (6-7 februari 1994)</p><p>Huvudresultat:</p><p>Det har visats existera både likheter och skillnader mellan de utvalda tidningarnas rapportering om Markalemassakern. Tidningarna har på ett likadant sätt definierat massakern, samt offer. Dock finns det skillnader mellan tidningarnas förhållningssätt till de inblandade parterna i konflikten, samt till de internationella aktörerna. När det handlar om typen av journalistiken i rapporteringen om Markalemassakern, har det visats existera sida vid sida olika typer av journalistiken. Resultaten har också visat att tidningarna, i produceringen av en bestämd kunskap om situationen, använt sig av nästan likadana metoder. Dessa metoder har även lett till insikten om att tidningarna strävat efter att visa och bevisa existensen av den ”objektiva” nyhetsförmedlingen. Dock har enbart New York Times lyckats bekräfta sin profil som ”oberoende” och ”objektiv” förmedlare av situationen på Markalemarknaden. Hos andra två tidningar har det varit svårt att bekräfta en sådan status, då Oslobodjenjes rapportering visade följa en bosnisk politisk linje, medan det hos Dagens Nyheter uppenbarades ett NATO-perspektiv.</p>

Syfte: Syftet är att se om det finns likheter och skillnader mellan Oslobodjenjes, DN:s och New York Times rapportering om massakern som inträffade den 5 februari 1994 på Markalemarknaden i centrala Sarajevo. Syftet är också att se hur journalister från de tre tidningarna förhåller sig till händelsen och de inblandade aktörerna. Avsikten är dessutom att upptäcka om vilken typ av journalistik det handlar om i rapporteringen om den utvalda krigssituationen, samt att se av vilka metoder som tidningarna använder sig av för att uppnå och förmedla ett visst budskap om situationen till sina läsare. Metod: kritisk diskursanalys Material: Oslobodjenje (11-18 februari 1994), Sarajevo/Ljubljana. Europeisk utgåva. Nr. 48 Dagens Nyheter (6-7 februari 1994) New York Times (6-7 februari 1994) Huvudresultat: Det har visats existera både likheter och skillnader mellan de utvalda tidningarnas rapportering om Markalemassakern. Tidningarna har på ett likadant sätt definierat massakern, samt offer. Dock finns det skillnader mellan tidningarnas förhållningssätt till de inblandade parterna i konflikten, samt till de internationella aktörerna. När det handlar om typen av journalistiken i rapporteringen om Markalemassakern, har det visats existera sida vid sida olika typer av journalistiken. Resultaten har också visat att tidningarna, i produceringen av en bestämd kunskap om situationen, använt sig av nästan likadana metoder. Dessa metoder har även lett till insikten om att tidningarna strävat efter att visa och bevisa existensen av den ”objektiva” nyhetsförmedlingen. Dock har enbart New York Times lyckats bekräfta sin profil som ”oberoende” och ”objektiv” förmedlare av situationen på Markalemarknaden. Hos andra två tidningar har det varit svårt att bekräfta en sådan status, då Oslobodjenjes rapportering visade följa en bosnisk politisk linje, medan det hos Dagens Nyheter uppenbarades ett NATO-perspektiv.