I Sverige inkommer det cirka tusen anmälningar till socialtjänsten varje dag där det finns oro för barn och deras familjer. En socialsekreterare har då ett stort ansvar att utreda om barn får sina behov tillgodosedda av sina vårdnadshavare. Föräldrars förmåga att vara känslomässigt tillgängliga för barnen och hjälpa samt stötta dem är ett av de områden som socialsekreterare har som uppgift att utreda. Syftet med denna studie var att få förståelse för hur känslomässig tillgänglighet definieras av socialsekreterare. Målet är även att få djupare förståelse för hur utredningar kring föräldrarnas förmåga att tillgodose barnets känslomässiga behov går till, samt vilka eventuella svårigheter de ställs inför under utredningens gång. Studien undersöker även om socialsekreteraren upplever att de har stöd av dokumentations och bedömningssystemet BBIC i samband med denna form av utredning och i vilken utsträckning de använder sig av det. Resultatet av denna studie visar på att socialsekreterarna upplever begreppet känslomässig tillgänglighet som svårdefinierat och även problematiskt att utreda.   Studien bygger på kvalitativa data i form av intervjuer med socialsekreterare som arbetar med utredning av barn mellan noll och tolv år. Jag har även i min analys använt mig av de teoretiska perspektiven utvecklingsekologi och anknytningsteori.

Föreliggande studie är en integrativ litteraturöversikt som undersöker befintlig forskning inom området föräldrar med intellektuell funktionsnedsättning. Yrkesverksamma inom socialt arbete kommer ofta i kontakt med familjer i behov av stöd vilket inkluderar både föräldrar med och utan funktionsnedsättning. För att kunna stötta dessa familjer är det betydelsefullt att undersöka eventuella riskfaktorer för barn till föräldrar med intellektuell funktionsnedsättning samt viktiga skyddsfaktorer för dessa barn. Syftet med litteraturstudien är att undersöka om föräldrar med intellektuell funktionsnedsättning utgör risk för barnet på grund av sin funktionsnedsättning och i så fall på vilket sätt. Utgångspunkt kommer att vara föräldrarnas förmåga till grundläggande omsorg av barnet, känslomässig tillgänglighet till barnet samt viktiga skyddsfaktorer. De valda delarna har tagit grund i Socialstyrelsens arbetssätt Barns behov i centrum (BBIC) som tillämpas hos majoriteten av Sveriges socialtjänster. Totalt har 14 artiklar inkluderats i studien och den systematiska litteratursökningen presenteras i en tematisk sammanställning. Analys har genomförts utifrån Bronfenbrenners teori om utvecklingsekologi, Bowlbys anknytningsteori samt risk och skydd. Resultatet visar att det förekommer risker inom samtliga undersökta delområden. Det framkommer att risk- och skyddsfaktorer interagerar med varandra och påverkar effekter på barnets utveckling. Forskningen visar också att det finns viktiga skyddsfaktorer för barn till föräldrar med intellektuell funktionsnedsättning, i form av bland annat stöd utom familjen. Sammanfattningsvis kan konstateras att alla individer har individuella egenskaper vilket kan göra framkomna risker svåra att generalisera. Avslutningsvis kommer därmed studien även att lyfta förslag till vidare forskning.

Barnets rätt till känslomässigt tillgängliga föräldrar synliggörs i både handböcker, riktlinjer och prejudikat. Trots det finns ingen tydlig definition eller fastställande kring hur bristande känslomässig tillgänglighet ska tillämpas rättsligt. Därför är studiens syfte att undersöka diskursen kring bristande känslomässig tillgänglighet. Detta för att få en ökad förståelse för hur förvaltningsrätten förhåller sig till begreppet i domar enligt 2 § Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga utan att ha en tydlig definition eller bevisbörda att utgå ifrån. Metoden som används för att studera diskursen är Faircloughs kritiska diskursanalys enligt den tredimensionella modellen. Vi vill synliggöra eventuella diskursiva skillnader gällande mammor och pappor samt socialnämnden och förvaltningsrätten. Det genomförs utifrån två genusteoretiska perspektiv, Hirdmans genuskontrakt och Bohmans teori om den “goda” och “problematiska” modern, samt Foucaults teori om makt. Resultatet visar hur diskursen skiljer sig åt mellan könen genom att benämna och belysa bristande känslomässig tillgänglighet av mammor och pappor. Resultatet påvisar även en maktordning mellan förvaltningsrätten och socialnämnden, där förvaltningsrätten har en överordnad makthierarki gentemot socialnämnden som tar sig i uttryck i ordval, formuleringar och i vilken grad av modalitet som används. Studien kompletterar nuvarande forskning och fyller ett tomrum i synliggörandet av hur bristande känslomässig tillgänglighet används i rättstillämpningen.