Idag talas det ofta i media om lärares utsatta yrke. Nedskärningar och stram budget för kommunerna innebär stora förändringar i lärarnas arbetsmiljö i kombination med skolreformen 1990, nya läroplaner och New Public Management (NPM). Denna studie syftar därmed till att bidra med kunskap om hur läraruppdraget framträder i den rådande debatten, den stora Diskursen, om lärares arbetsmiljö. De frågeställningar som ställts ämnar att belysa den lilla diskursen och besvara hur det talas om lärarens uppdrag, vad som konstitueras som sanning i talet om arbetsbelastning samt vilken plats lärarnas röster får i den stora samhällsdiskursen. Studien är kvalitativ där diskursanalys valts som metodansats. Det empiriska materialet samlades in genom en kvalitativ enkät som besvarades av nio legitimerade lärare och/eller speciallärare och specialpedagoger från olika grundskolor (F-9) i Sverige. Med hjälp av en foucauldiansk diskursanalytisk teori- och metodansats har materialet analyserats. Centralt inom diskursanalysen är belysa hur talet framställs inom en viss kontext vilket ger en förståelse för människans sätt att tala om och agera. Resultatet i studien synliggör en konfliktdiskurs där lärarnas tal om sitt uppdrag, i relation till arbetsbelastning, konstituerar den lilla diskursen. Lärarnas tal om stora elevgrupper och administrativt arbete visar bilden av en rådande konflikt mellan dessa arbetsuppgifter och vad lärarna målar upp som deras kärnuppdrag, undervisningen. Undervisningen framhävs som lärarnas primära uppdrag och blir utmärkande i lärarnas tal om arbetsbelastning. Vi vill med denna studie lyfta fram en mindre grupp lärares röster som i den lilla diskursen kompletterar och vidmakthåller den stora Diskurs som råder i samhället idag.