Denna uppsats lyfter kvinnor diagnostiserade med autism och fokuserar på förståelsen utav deras verklighet och position. Autismspektrumtillstånd är ett brett begrepp som innefattar ett flertal diagnoser. Däremot är forskning och kunskap inom området manligt snedvriden vilket gör att kvinnor med autism riskerar att bli odiagnostiserade eller diagnostiseras i vuxen ålder.  Att bli diagnostiserade med någon typ av neuropsykiatrisk diagnos kan medföra en förståelse för sig själv. av omgivningen och tillgång till det stöd som samhället erbjuder. Dock kan  diagnosen tillskriva individen till negativa attityder och fördomar som etablerats, detta är en form av stigmatisering.  Syftet med studien är att med en fenomenologisk ansats undersöka hur kvinnor som diagnostiserats med autism i tonår eller som unga vuxna hanterar och förhåller sig till sin diagnos, samtidigt leva upp till det som de upplever vara samhällets förväntningar. Tidigare forskning visar att kvinnor i stor utsträckning kamouflerar sina symtom. En anledning kan vara att de socialiseras in i en roll där kvinnan förväntas att ta det sociala och emotionella ansvaret. I intervjuer med sex kvinnor i åldrarna 18-31, samtliga diagnostiserade med autism, var intentionen att förstå deras upplevelser av att ständigt balansera och upprätthålla svårigheter som diagnosen innebär.  Den bristande kunskap och det något skeva uppfattningar om autism hos kvinnor kräver förståelse för hur dessa upplever sin tillvaro i relation till allt som hör livet till. Genom att låta denna minoritetsgrupp tala och beskriva deras verklighet bidrar studien till mer kunskap och förståelse som är nödvändig för att rätt förutsättningar ska fastställas. Jag vill lyfta tidigare forskning och dessa kvinnors upplevelser i hopp att skapa förutsättningar till en bättre tillvaro. Inte minst är denna studie för just hon som lever i detta kaosartade tillvaro, du är inte ensam.

Social camouflaging is prevalent among patients with Autism spectrum disorder [ASD] and entails copying and/or masking behaviours, personality traits and adaptive functioning in order to adjust to environmental demands. The aim of this thesis was to explore clinicians’ experiences of working with adult patients with ASD who display social camouflaging. Research questions explored clinicians’ perceptions of frequency and nature of social camouflaging among males and females with ASD, as well as their competence and confidence in working with these patients. This was examined using a mixed-methods sequential explanatory design, consisting of a quantitative and a qualitative phase. Quantitative data was collected through a web-based questionnaire which was completed by clinicians [n=31] working in a specialised setting in Sweden. Four clinicians [n=4] also participated in qualitative semi-structured interviews. Paired samples t-tests indicated that females were observed to display social camouflaging more often. Clinicians’ competence and confidence did not differ to a significant degree between males and females when social camouflaging was displayed. Possible explanations for this were discussed through the main themes found in the qualitative thematic analysis. The themes consisted of clinicians’ understanding of social camouflaging, perceived obstacles when working with this group of patients and important prerequisites for clinicians in order to overcome these obstacles. The findings emphasized the need to broaden the view of ASD through future research, since it causes gaps of knowledge that clinicians seldom have the opportunities to fill. Furthermore, measures to enable support and resources for clinicians are needed to help this patient group. / Social kamouflering förekommer hos patienter med Autismspektrumtillstånd [AST] och kan yttra sig genom kopiering och/eller maskering av beteenden, personlighetsdrag och adaptiv funktion för att möjliggöra en anpassning i linje med omgivningens krav. Syftet med denna uppsats var att undersöka klinikers upplevelser av att möta vuxna patienter med AST som uppvisar social kamouflering. Frågeställningarna undersökte klinikers upplevelse av frekvens och natur av social kamouflering hos män och kvinnor med AST, samt deras kompetens och självsäkerhet i mötet med dessa patienter. Detta undersöktes genom en mixad metod med sekventiell förklarande design, innehållande en kvantitativ och en kvalitativ fas. Kvantitativa data samlades in genom ett webb-baserat formulär som fylldes i av kliniker [n=31] från specialiserade enheter i Sverige. Fyra av dessa kliniker [n=4] deltog även i kvalitativa semi-strukturerade intervjuer. Parade t-tester indikerade att kvinnor observerades uppvisa social kamouflering mer frekvent. Klinikers kompetens och självsäkerhet skilde sig inte till en betydande grad mellan män och kvinnor när social kamouflering uppvisades. Möjliga förklaringar till detta diskuterades utifrån de huvudteman som återfanns i den kvalitativa tematiska analysen. Teman inkluderade klinikers förståelse av social kamouflering, upplevda hinder i mötet med denna patientgrupp samt viktiga förutsättningar för att överkomma dessa hinder. Resultaten betonade vikten av att framtida forskning breddar bilden av AST, eftersom det tycks skapa kunskapsluckor som kliniker sällan ges möjlighet att fylla. Utöver detta framhölls behovet av åtgärder för att möjliggöra stöd och resurser för kliniker för att de skall kunna hjälpa denna patientgrupp.