Bakgrund: Människor drabbade av naturrelaterade katastrofer fortsätter att stiga i antal tillsammans med de kostnader som följer i katastrofernas spår. Skadorna fördelas ojämnt mellan länder och samhällsgrupper och utgör både ett humanitärt problem och en fråga om ojämlikhet. Att reducera risker är därmed en förutsättning för att uppnå hållbar utveckling. Sendai-ramverket för katastrofriskreducering 2015-2030 talar om vikten av att riskhantering baseras på en förståelse av risker. Risk- och sårbarhetsanalys (RSA) är ett verktyg för att skapa förståelse av risker och åtgärder att vidta för att reducera dessa. Stöd till att utveckla processer för analys av risker och sårbarheter har identifierats som komparativa fördelar för svenskt bistånd inom de internationella kapacitetsutvecklingsinsatser som Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) bedriver. Trots förekomsten av erfarenheter, lagstöd och vägledningar saknas i större omfattning studier av hur arbetet genomförs och utnyttjas. Forskning om olycksinsatsplanering pekar ut själva processen som viktigare än de planer som produceras. Detta sammantaget visar på ett behov att identifiera viktiga erfarenheter från den svenska RSA-processen, erfarenheter som kan informera MSBs kapacitetsutvecklingsinsatser inom RSA. Syfte: Syftet med studien är att identifiera vad deltagare uppfattar som goda erfarenheter av det RSA-arbete som bedrivs av svenska kommuner med fokus på själva processen Metod: Studien som är av kvalitativ karaktär genomförs med en abduktiv ansats där deltagare intervjuas, inspelningar transkriberas och innehållet analyseras med kvalitativ innehållsanalys. Som teoretiska utgångspunkter att jämföra studiens empiri används Risk Governance, Social Learning och en tillämpning av Design Science. Resultatet: Studiens resultat presenteras i form av tema, kategorier och underkategorier. På latent nivå härleds temat; lära tillsammans till nytta för ett säkrare samhälle, vilket fångar fundamentala tankegångar om att analysarbetet handlar om att lära sig mer, att det behöver göras tillsammans och att resultatet behöver komma till nytta, allt i en strävan mot ett säkrare samhälle. Det manifesta innehållet presenteras i kategorierna; funktionellt lagarbete, lärande och förändring samt främjande strategier och arrangemang. Kategorierna består i sin tur upp av tio underkategorier. Slutsatser: Bland viktiga slutsatser från arbetet med RSA är betydelsen av att forma team av deltagare med varierade roller, kompetens och perspektiv. Vidare att skapa forum och miljöer som främjar tillit och ömsesidigt utbyte. Här är samordnarens roll av avgörande betydelse. Ytterligare en slutsats är att ta vara på drivkrafter om nytta och användbarhet för ett flexibelt genomförande. Behovet av förankring, ägarskap och att bygga på vad som redan finns är andra betydelsefulla slutsatser. Vid stöd till nationell utveckling av RSA behöver lagstiftnings stimulerande men också hämmande effekter beaktas. Hur myndigheters stöd utformas behöver baseras på hur behoven ser ut hos de som ska genomföra RSA.

Inledning: Det förändrade säkerhetspolitiska läget till följd av Rysslands invasion av Ukraina har lyft fram behovet av militär internationell samverkan. Den svenska regeringen beslutade om ett medlemskap i NATO och Sverige blev fullvärdig medlem den 7 mars 2024. Försvarsmakten har lång erfarenhet av samarbete med NATO och andra allierade länder, men det samarbetet har inte inneburit samma typ av kravställning som ställs för en medlemsstat. Ett NATO-medlemskap i denna kontext innebär att lagar och förordningar kan behöva anpassas och Försvarsmakten kan uppleva ett behov av att justera sina styrande dokument. Syfte: Syftet med denna uppsats var att undersöka om den organisatoriska riskhanteringen är en del av målstyrningen inom Försvarsmakten och om inträdet i NATO kan komma att påverka Försvarsmaktens organisatoriska riskhantering. Metod: En kvalitativ studie som till del är jämförande och en innehållsanalys mellan Försvarsmaktens och NATO:s riskhanteringsdokument. Materialet består av styrande dokument som beskriver den organisatoriska riskhanteringen samt den övergripande organisatoriska styrningen i respektive organisation. Semistrukturerade intervjuer av tjänstemän inom Försvarsmakten har också genomförts. Data kategoriserades sedan tematisk med hjälp det av utmaningar och framgångsfaktorer kopplat till kapacitetsutveckling och tolkades utifrån dessa samt teorin riskstyrning. Resultat:  Resultatet visar på att det finns likheter och skillnader mellan Försvarsmaktens och NATO:s riskhanteringsdokument, samt att riskhanteringen är beskriven i relation till Försvarsmaktens uppdrag och mål. Respondenterna bekräftar och ger en djupare inblick i Försvarsmaktens riskhantering. Slutsatser: Resultatet visar på att den organisatoriska riskhanteringen är en del av målstyrningen. Dock framkommer det att det finns utmaningar bland annat politiskt. Skillnaderna mellan Försvarsmaktens och NATO:s riskhanteringsdokument visar även att dessa kan komma att påverka Försvarsmakten i form av ställningstagande och eventuell anpassning av styrande dokument. / Introduction: The Russian Federation’s war of aggression against Ukraine have altered the security environment and have highlighted the need for military international cooperation. The Swedish government decided that Sweden would apply for NATO membership and Sweden became a full member on March 7, 2024. The Swedish Armed Forces have a long experience of cooperation with NATO and other allied countries, but that cooperation has not entailed the same demands that of its member states. NATO membership in this context means that laws and regulations may need to be adapted and the Swedish Armed Forces may experience a need to adjust their governing documents. Purpose: The purpose of this thesis was to investigate whether the organizational risk management is part of the management by objectives within the Swedish Armed Forces and whether the entry into NATO may affect the Swedish Armed Forces' organizational risk management. Method: A qualitative comparative and content analysis study between the Swedish Armed Forces' and NATO's risk management documents. The material consists of governing documents that describe the organizational risk management as well as the overall organizational management, in each organization. Semi-structured interviews of officials within the Swedish Armed Forces have also been conducted. The data was then categorized thematically using challenges and success factors linked to capacity development and interpreted based on these and the theory of risk governance. Results: The results show that there are similarities and differences between the Swedish Armed Forces' and NATO's risk management documents, and that risk management is described in relation to the Swedish Armed Forces' missions and goals. The respondents confirm and further describe the Swedish Armed Forces' risk management. Conclusions: The results show that organizational risk management is part of goal management within the Swedish Armed Forces. However, it appears that there are challenges, political ones among other things. The differences between the Swedish Armed Forces' and NATO's risk management documents also show that these may affect the Swedish Armed Forces in terms of taking a position towards these differences and possible adaptation of governing documents.