I wanted to focus this essay on the operative’s perspective of running religious organizations in the city of Karlstad and to see positive and negative aspects of their day-to-day life working with their organization, following up with a comparison of the difference and the similarities between those groups. After delimitating which groups I was going to examine, I implemented a qualitative study of four people, from two different religious groups, whom I performed interviews with. My method of performing these interviews and understanding the perspective of the informants, I had a semi structured interview guide along with a recent study that was opting for similar conclusions, only in a different county and with different input perspective. The result of my study showed a difference in establishment of their region but with a lot of similarities in problems with their religious and structural premises. Consequently, the difference of the organizations size and membership does not mean that they are treated different by the community, rather that they share a need for structural upgrades and contributions from the state.

The recent development in society, such as the increased digitalisation, has brought new terms for both production and consumption within the cultural field. One of the main goals within Swedish Cultural Policies today is that everyone should have the same opportunities to practice and participate in cultural activities, with the right to develop their creative abilities. The cultural policies also contain the possibility to encourage spontaneous culture practice. The question is how to reach this goal. During the spring of 2012 I have been examining the term ’spontankultur’ (spontaneous culture practice) as it appears in the discussion around participation in cultural activities and its connection to creativity. A bid for the development of Drop in-culture is currently in progress in the municipality of Karlstad. The target group is children and young adults and the aim is to make the cultural field available for more people and in that way encourage participation. The implementation of the new ideas will be done by creating free activities that does not require a continued partipication, in contrast to more traditional club activities. This study also contains a comparison with previous research on spontaneous culture and a insight to how the cultural policies are used in the region Värmland at the moment. The main finding of this study shows that the current bid for developing Drop in-culture in Karlstad could be a good way to start working for increased participation. However, although children and young adults are prioritised in Karlstad, the target group limits the outcome in relation to the goals in national cultural policies that aims for equal possibilities for people of all ages.

I denna uppsats kommer jag studera Karlstads Lokala Samorganisation (förkortat KLS) som var den organisationsenhet som syndikalisterna använde sig av. Studien är en lokal fallstudie och innefattar flera delar av medlemshanteringen men börjar med sjävla rekryteringen och agitationen. Studien går sedan vidare till hur medlemmar hanterades när de väl var inne i KLS och vad båda parterna förväntade sig av varandra. Avslutningsvis diskuterar jag den bild som källmaterialet ger av KLS och försöker sedan jämföra den med tidigare forskning om svensk syndikalism på nationell nivå. Kunskap i detta uppnås huvudsakligen genom undersökning av mötesprotokoll där uppkomsten av frågor och beslut rörande olika aspekter av medlemshanteringen ger en bild av hur medlemmarna kom in i KLS, hur KLS gjorde för att bevara sina medlemmar samt vad KLS förväntade sig av sina medlemmar. Genom en sådan här undersökning så hoppas jag kunna bidra till att ge en någorlunda klar helhetsbild av hur dåtidens Värmlänningar hittade in i KLS och hur KLS behandlade dem.

No description available.

This comparative study has focused on the stigmatized process of people from Estonia which may have occurred in Karlstad between the years 1946-1949. The study has got support from Björn Horgby studies, in the city Norrköping, and how the union group “Textilettan” demanded people of Estonia to be excluded from Sweden, however they should have been expelled from the union first. Moreover, investigate if this mind-set occurred in Karlstad as well. This study’s goal is to compare the role of media in the stigmatized process of Estonians in Karlstad. No previous research has been found on Estonians in Sweden, during this time, and the study has taken aid from a study made in Norway. The study also got two more questions to get a grip of how big the group of Estonians was in Karlstad during the period of 1946-1949. Furthermore how the distribution looked like between these people through a series of parameters like married, unmarried and a distribution in terms of age. The last question is concerning the job situation regarding Estonians. Did these people from Estonia get any job in the new city, what type of labor they could get a chance to execute, also how the distribution looked like between males and females regarding occupation. The results of this study has shown differences between Karlstad and Norrköping in the issue of “stigmatized process” of people from Estonia but also similarities with the Norwegian studies of refugees and this study in the role of media / Denna uppsats ämnar att, genom en jämförande studie, undersöka om det skedde en ”stigmatiseringsprocess” av estländare i Karlstad under 1946-1949. Undersökningen har tagit hjälp av Björn Horgby tidigare studier om estländarna i Norrköping och hur textilettans krav på utvisandet av ester ur landet men främst ur fackförbundet textilettan. Utifrån detta kommer det att undersökas om det fanns några sådana tendenser i Karlstads textilarbetarförbund avd.36. Undersökningen ska även jämföra mediers roll i stigmatiseringsprocessen av estländare i Karlstad. Någon tidigare forskning om mediers roll om just gruppen estländare finns inte att finna i Sverige, här har undersökningen tagit hjälp av norska studier om flyktingar till Norge. Undersökningen har även haft två övriga frågor för att få ett grepp hur stor grupp estländarna faktiskt var i Karlstad under tidsperioden 1946-1949. Dessa frågor gäller hur fördelningen såg ut mellan dessa människor genom en rad parametrar som ogift, gift och en åldersfördelning. Den sista frågan rör detta med arbete. Fick dessa estländska flyktingar chansen att arbeta i den nya staden? I sådana fall, vilka arbeten handlade det om och även här en parameter om fördelningen mellan kvinnor och män. Resultatet av denna jämförande studie har visat på att det fanns en avgörande skillnad mellan Karlstad och Norrköping angående frågan om ”stigmatiseringen” av estländare. Nämligen den att esterna inte blev ”stigmatiserade”.

No description available.

No description available.

No description available.

Detta är en fallstudie som behandlar kritiken uppkommen av planprogrammet för Våxnäs Centrum. Syftet med studien var att öka förståelsen för vad som kan ligga bakom denna kritik och även hur denna kritik skulle kunnat undvikas samt hur ett ökat samförstånd mellan planerare och berörda hade kunnat uppnås. Studien har en kritisk ansats i det att den syftar till att den vill erbjuda en förståelse för hur man kan angripa ett stadsutvecklingsprojekt på ett alternativt sätt än vad som gjordes i detta fall, om planerarna vill undvika kritik samt öka samförståndet med de närboende. Studien har även en socialkonstruktivistisk ansats. För att uppnå syftet ställer studien dessa tre frågeställningar: Fanns det en skillnad i hur de olika parterna såg på området från början och hur yttra sig dessa skillnader i så fall? Fanns det en skillnad i vad de olika parterna ansåg att området behövde och hur yttra sig dessa skillnader i så fall? Hur skulle planerare kunnat angripa området annorlunda för att minska kritiken och öka samförståndet mellan sig själva och de berörda invånarna? För att besvara dessa frågeställningar gjordes en fallstudie över ett kritiserat planprogram, planprogrammet för Våxnäs centrum i Karlstads kommun. I denna fallstudie används fyra kvalitativa intervjuer med två tjänstemän som varit med i framtagandet av planprogrammet och två för planområdet närboende invånare. Intervjuerna använde sig av tematiska frågor som tar utgångspunkt i studiens frågeställningar. Även en textanalys av planprogramsdokumentet gjordes samt gjordes en platsobservation över det berörda planområdet. Studien använder sig av ett brett teoretiskt ramverk som behandlar den svenska stadsbyggnadsutvecklingen med bakomliggande ideal, förtätning som ideal samt tankar kring vad som konstituerar “den goda staden”, vilka som har inflytande över kommuners och städers utveckling och medel för medborgardialog. Av resultatet och analysen av empiriinsamlingen visade det sig att det fanns en liknande bild av de fysiska förutsättningarna i området. Dock kunde vi se en skillnad i vilka kvalitéer och värderingar informanterna fyllde dessa förutsättningar med. Till exempel förklarade alla informanter parken som sliten eller outvecklad, medan tjänstemännen också beskrev parken som “ödslig” beskrev en närboende parken istället som en “aktivitetsyta”. Stora skillnader kunde utrönas i vilka behov de olika informanterna såg för Våxnäs. De närboende såg att Våxnäs till stor del kan utvecklas och råda bot på den problematik som beskrivits inom befintlig fysisk bebyggelse. Tjänstemännen ansåg istället att ny byggnation och en ökad täthet i området hade bidragit till att lösa den problematik som beskrivits i området. Efter förd analys och diskussion dras slutsatsen att om kommunen vill undvika kritik och öka samförståndet mellan kommun och medborgare måste kommunen inte bara låta planerarna följa dagens stadsbyggnadsideal utan även låta dem anta en 4 ny planerarroll. En roll som innefattar mer medborgardialog och att planeraren tar hänsyn till de närboendes och berördas åsikter.

<p>Med Skistar som uppdragsgivare ska ett område på ca 28 000m2 projekteras för nytt gästboende i Lindvallen, Sälen. Boendet ska handikappanpassas. Syftet med projektet är att ge Skistar en infallsvinkel på hur området kan utformas med speciellt hänseende på en god handikappanpassning.</p><p>Boendet riktas mot gäster med eller utan handikapp som kommer för att semestra och utöva alpin skidåkning. De handikapp som boendet riktar sig mot är personer med rörelsehinder som använder manuell eller liten eldriven rullstol samt personer med nedsatt syn eller hörsel. Eftersom detta är ett gästboende innefattas boendet inte under de regler som gäller för handikappanpassning enligt Boverkets byggregler. Trots detta utformas planlösningar i enlighet med de normalt gällande regler och rekommendationer för handikappanpassat boende.</p><p>Resultatet har blivit två förslag på tvåvåningshus med fyra lägenheter vardera, varje lägenhet är gjord för 8 personer. För att undvika begränsning av framkomligheten med rullstol på bottenvåningen finns inga trösklar. Vändmöjligheter med rullstol finns i badrum, hall, kök, vardagsrum och i ett av sovrummen.</p><p>Lägenheter för synskadade görs så att de upplevs som förhållandevis ljusa. Matta till halvmatta färger används för att undvika reflektioner och möjlighet till att reglera ljusstyrka finns. I lägenheter för hörselskadade används golvmaterial som klinkers och parkett för att dämpa stegljud samt att teleslinga kopplas till tv.</p><p>Byggnadernas fasader bekläds med träpanel och taket bekläds med en matt taktäckning i form av antingen takpapp eller profilerad plåt. Förslagsvis kan shingel läggas för att ge ett exklusivare intryck.</p><p>Området inrymmer enligt förslag på situationsplan 15 byggnader med totalt 480 bäddar. Antalet parkeringsplatser är 120 st varav 15 handikappanpassade.</p><p>Resultatet visar på de detaljer och rumsfunktioner som är viktiga i ett gästboende av detta slag. Boendet är dock inte handikappanpassat i den bemärkelsen att t.ex. en rullstolsburen person skulle kunna klara sig helt själv utan svårigheter under en vistelse i lägenheterna. Anledningen till detta är antagandet om att en handikappad person inte kommer vistas ensam i bostaden.</p> / <p>Approximately 28 000 square meter in Lindvallen, Sälen are to be planed for new cottages, for guest housing, a project commissioned by Skistar. The residential environment shall be designed for disabled people. The purpose of this project is to give Skistar an aspect on how to approach the design of the area with special consideration to disabled.</p><p>The accommodation is intended for guests with or without disabilities who come to spend their holiday and practice alpine skiing. The accommodation is intended for persons who are motion disabled and uses a smaller wheelchair and persons with reduced sight and hearing. Guest accommodation is not included in the norms for disability adjustments. Despite that, the design of the apartments will be in accordance with those rules and recommendations.</p><p>The result is two proposals showing two-storey houses with four apartments in each house, each apartment is made for 8 guests. In the bottom floor there are no thresholds to maximize mobility with a wheelchair. Free space for turning around with a wheelchair exists in the bathroom, hall, kitchen, living room and in one of the bedrooms.</p><p>Apartments intended for visually handicapped are made in a relatively bright environment. Subdued to semi subdued colours are used to avoid reflexions and it is possible to adjust lamp brightness. In apartments intended for persons with a hearing impairment, floor materials such as clinker and parquet flooring are used to avoid unnecessary step noise. An amplifier which sends out a signal to hearing devices is connected to the television.</p><p>The facade material on the house is wood panel and the material on the roofs is either asphalt-impregnated paper roofing or metal. To make it more exclusive shingle can be used as roof material.</p><p>According to the proposed extension plan the housing area includes 15 buildings and a total of 480 beds. The number of parking spaces is 120 of which 15 is modified for use by disabled.</p><p>The result shows details and room functions that are important in an accommodation of this kind. The accommodation is not modified for a disabled person in the sense that this person could manage by herself without difficulties. The reason for this is the assumption that a disabled person will not be alone during a stay here.</p>