Den första detaljerade topografiska karteringen som täcker en större del av Sverige är den s.k. Häradskartan som framställdes under 1800-talets andra hälft och som följdes av Generalstabens topografiska karta under början av 1900-talet. För framställning av kartorna upprättades först stomkartor genom transporter av äldre kartor i större skala från skiften och lantmäteriförrättningar. Historiska topografiska kartor ur Häradskartan och stomkartorna till Generalstabens topografiska karta publicerades under 2023 av Naturvårdsverket i form av digitala kartraster som georefererats med en automatisk metod baserad på rutnät av kartbladshörn för kartserierna. Denna studie syftar till att undersöka huruvida resultatet av den automatiska georefering som utförts med kartbladshörnen kan förbättras med en metod baserad på identifiering av gemensamma passpunkter mellan de historiska kartan och den moderna topografiska karta som finns tillgänglig som öppen data från Lantmäteriet. För att den metod som används ska vara användbar för en intresserad allmänhet undersöktes de möjligheter för georeferering av de historiska topografiska kartorna som finns med kostnadsfria Open Source-programvaror och öppna data. För att resultatet av georefereringen ska kunna utvärderas i en praktisk tillämpning undersöktes skapande av 3D-visualiseringar av de historiska kartorna. Studien avgränsas till ett område omfattande 400 000 ha huvudsakligen i Örebro län och de georefereringsmetoder som finns i programvaran QGIS. Passpunkter identifierades i den moderna topografiska kartan där byggnadspunkter för slott, kyrkor och herrgårdar som kunde verifieras genom sökningar i bebyggelseregister kompletterades med gränspunkter, vägkorsningar och hydrografiska objekt som visuellt kan antas sammanfalla vid studie av geometrier i de automatiskt georefererade kartorna. För att de kartblad som bygger upp kartserierna ska passa ihop över skarvarna efter georeferering mosaikerades dessa kartblad till ett gemensamt virtuellt kartraster. Resultaten av georefereringen visade att de medelavvikelser som uppmättes i de automatiskt rektifierade kartorna, ca 50 m för Häradskartan och ca 150 m för stomkartorna, kunde förbättras till ca 30 m för båda kartmaterialen med ca sex passpunkter/kvadratmil. Det framgår dock att stora lokala variationer i storleken på felen finns såväl före som efter transformationerna och studien visar på att en mer komplex lokal transformationsmetod med en stor mängd passpunkter fördelade över kartan behövs för att erhålla generella förbättringar av passningen. De skapade 3D-visualiseringarna visade på att en visuellt bättre passning ändå kunde erhållas även med de relativt få passpunkter som använts här. / The first detailed topographic mapping of larger parts of Sweden is the so-called District Economic Map that was produced during the second half of the 19th century and which was followed by the General Staff Map in the beginning of the 20th century. These maps were produced from skeleton maps that were constructed from transports of older large-scaled maps from legal shifts and parcel acts. Historical topographic maps from the District Economic Map and the skeleton maps for the General Staff Map were published in 2023 as digital raster maps that has been georeferenced using an automatic method based on a grid of corner coordinates for the map series. This study aims to investigate whether the result of the automatic georeferencing method can be improved using a method of identifying common ground control points between the historical maps and the modern topographic maps that are available as open data from the Swedish Land Survey. In order for the applied methods to be available to an interested general public this study investigates the possibilities of performing the georeferencing using free open-source software and open data. To allow the evaluation of the georeferencing results in a practical application the historical maps are visualized in 3D. The study is limited to an area encompassing 400 000 ha mainly in Örebro county and the georeferencing algorithms that are available in the QGIS software. Ground control points were identified in the modern topographic map by supplementing building points representing castles, churches and manor houses that can be verified by researching registries of built heritage with boundary points, road crossings and hydrographic objects that visually appear to coincide when studying the geometries of the automatically georeferenced maps. In order to ensure that the map sheets that make up the map series fit over the sheet edges the sheets were mosaicked in a single virtual raster. The results of the georeferencing process show that the mean deviations that could be measured in the automatically referenced maps (approx. 50 m for the District Economic Map and approx. 150 m for the skeleton maps) could be improved to approx. 30 m in both cases using about six control points per 10 000 ha. Large variations in the sizes of local errors are prevalent both before and after the transformations and the study shows that a more complex local transformation method using a large amount of control points is required in order to achieve a general improvement of the fit with modern data. Visualizing in 3D did show, however, that a visually significant improvement could be achieved already using relatively few control points as in this study.