Background: Worldwide, about 300 million people have some kind of visual impairment (VI). Most people with VI are in the older age range, as visual deficits increase with age. It is not unusual that people with VI suffer both from neck pain or scapular area symptoms and reduced balance, which they consider to be symptoms of old age. However, their symptoms may not be attributable to age, but rather to poor vision. Aims: First, to identify associations between visual, musculoskeletal and balance symptoms in people engaging in near work every day and in people with VI. Second, to design and validate a suitable instrument for gathering information about visual, musculoskeletal and balance symptoms in people with VI. Third, to explore differences in perceived symptoms between VI patients and people with normal vision in cross-sectional studies and by following a group of age-related macular degeneration (AMD) patients in a longitudinal study. Fourth, to identify the most specific predictors of higher levels of visual, musculoskeletal and balance symptoms. Methods: A specific instrument was developed: the Visual, Musculoskeletal and Balance symptoms (VMB) questionnaire. Patients with VI were compared to an age-matched reference group with normal vision in three different studies in order to detect differences in self-reported symptoms between the groups. In addition, a follow-up was conducted in a group of AMD patients. Results: Patients with VI reported higher levels of VMB symptoms than controls, and this increased over time. Visual deficits and the need for visual enhancement increased the risk of VMB symptoms. Conclusion: People with VI run a potentially higher risk of VMB symptoms than age-matched controls.

Obesity is a major public health problem. Bariatric surgery is currently the only available treatment that offers sufficient weight-loss and metabolic benefits over time. Although bariatric surgery is considered safe now, serious complications still occur. The aim of this thesis was to identify factors associated with an increased risk for postoperative complication after laparoscopic gastric bypass surgery. Study I included patients operated with laparoscopic gastric bypass surgery in Sweden from May 2007 until September 2012. The risk for serious complication was low (3.4%). Suffering an intraoperative adverse event or conversion of the operation to open surgery were the strongest risk factors for postoperative complication. The annual operative volume and experience of the procedure at the institution were also important risk factors. Patient-specific risk factors appeared to be less important although age was associated with an increased risk. In Study II, a raised glycated haemoglobin A1c (HbA1c) was evaluated as a risk factor for serious postoperative complications in non-diabetics. A higher incidence of serious postoperative complications was seen with elevated HbA1c values, even at levels classified as ‘‘pre-diabetic’’. Study III was a multicentre, randomised clinical trial (RCT). 2507 patients planned for laparoscopic gastric bypass surgery were randomised to either mesenteric defects closure or non-closure. Closure of the mesenteric defects reduced the rate of reoperation for small bowel obstruction from 10.2% to 5.5% at 3 years after surgery. A small increase in the rate of serious postoperative complication within the first 30 days was seen with mesenteric defects closure. This relatively small increase in risk was however outweighed by the marked reduction of later reoperations for small bowel obstruction. Study IV was a comparison between study III and an observational study on the same population under the same period of time. Although the observational study reached the same conlusion as the RCT, the efficacy of mesenteric defects closure was less pronounced. Observational studies may thus be an alternative to RCTs under situations when RCTs are not feasible. The efficacy may however be underestimated.

Övervikt och fetma är ett ökande folkhälsoproblem över hela världen, och så även dess följdsjukdomar såsom diabetes, högt blodtryck och cancer. Viktreducerande operationer ses som den mest effektiva metoden för gravt överviktiga personer att minska i vikt. Syftet med denna litteraturstudie var att studera människors upplevelser efter att de genomgått en viktreducerande operation. Studien genomfördes som en kvalitativ manifest innehållsanalys med induktiv ansats, eftersom fokus var på människors upplevelser.10 kvalitativa artiklar valdes ut och analyserades vilket resulterade i tre kategorier: Att upplevelsen av att hopp och förväntningar blandas med oro, skuld och skam. Att uppleva en förändrad relation till mat och känslan av förlust och att relationen till den egna kroppen förändras. En slutsats som drogs var att personer som genomgått en viktreducerande operation kan uppleva ett lidande i form av livslidande eller sjukdomslidande på grund av de förändringarna som sker efter operationen. Förändringarna kan skapa en oro och upplevelser av att vara begränsad i livet. I klinisk praxis så behöver hälso- och sjukvårdspersonal skapa en god relation, fördela makten jämnt mellan parterna, lyssna på-, tro på- och respektera personerna. Detta för att kunna stärka deras egen självkontroll och egenvård.

<p>Cleft lip and palate (CLP) is a congenital malformation. Assessment, care-planning and treatment in Sweden is executed by a team at six major regional hospitals. Historically, CLP-treatment has undergone many changes. The aim of this study is to map out how CLP-treatment regime has developed in Linköping and Stockholm during, primarily the second half of the 20th century. The focus of the study is on surgery, speech therapy and orthodontic treatment.</p><p>A study of medical records was conducted of 89 records at the speech-care unit at Linköping University hospital. The different types of clefts included were unilateral and bilateral CLP (UCLP, BCLP) and isolated cleft palate in patients born between 1908 and 1995. Interviews were made with a phoniatrician, a dental orthopaedist and a speech and language pathologist with long experience in CLP-patient care.</p><p>Results showed, that the total number of operations generally decreased for patients with BCLP and isolated cleft palate. The age when operations were performed varied less after 1975. Time in hospital for surgery became more stable and shorter. The age at the first speech therapy session decreased during the 20th century and the number of sessions at Linköping University hospital decreased for patients born after 1970.</p><p>The conclusions of this study are:</p><p>● age when operating has become more stable.</p><p>● time in hospital for surgery has decreased.</p><p>● number of treatments, both operations and speech therapy sessions, has decreased.</p> / <p>Läpp-, käk- och gomspalt (LKG) är en medfödd missbildning. Behandling och planering av vård för patienter i Sverige med denna missbildning utförs av specialistteam vid sex av landets stora sjukhus. Vården av personer med LKG har historiskt genomgått förändringar. Syftet med föreliggande studie är att kartlägga hur LKG vården utvecklats i Linköping och Stockholm, främst under senare hälften av 1900-talet. Studien fokuserar på kirurgi, talbehandling och ortodontisk behandling.</p><p>En journalstudie genomfördes av 89 journaler från Talvårdsavdelningen vid Linköpings Universitetssjukhus. Spalttyperna som ingick i studien var unilateral och bilateral total spalt (U-LKG, B-LKG) samt isolerad gomspalt. Patienterna var födda mellan 1908 och 1995. Intervjuer gjordes med en foniater, en käkortoped och en logoped, som samtliga under flera år var involverade i omhändertagandet av patienter med LKG.</p><p>I studien framkom att det totala antalet operationstillfällen generellt har minskat för B-LKG och isolerad gomspalt. Sedan 1975 har åldern vid operationerna varierat mindre mellan åren. Även vårdtiderna vid operationerna har stabiliserats samt blivit allt kortare. Åldern vid första talbehandlingen har generellt sjunkit under 1900-talet och antalet talbehandlingar på sjukhuset i Linköping har sjunkit för patienter födda efter 1970.</p><p>Slutsatser som kan dras av föreliggande studie är att:</p><p>● tidpunkterna för operationer har blivit mer stabila.</p><p>● vårdtiderna vid operationer har blivit kortare.</p><p>● antalet behandlingar, såväl operationer som talbehandlingar, har minskat.</p>

<p>Preoperativ stress och oro är vanligt förekommande i dagens sjukvård. Patienter med hög intensitet av preoperativ stress och oro får ofta postoperativa komplikationer såsom längre återhämtningsfas och svårare sårläkning. Syftet med litteraturstudien var att belysa omvårdnadsåtgärder som kan påverka preoperativ stress och oro. Litteraturstudiens resultat bygger på en analys av 16 vetenskapliga artiklar som söktes utifrån litteraturstudiens syfte. Tre omvårdnadsåtgärder som är en del av sjuksköterskeprofessionen eller som finns tillgängliga på vårdavdelningar är information, sjuksköterskans förhållningssätt samt musik. Med hjälp av dessa omvårdnadsåtgärder kan sjuksköterskan hjälpa patienten att reducera preoperativ stress och oro i god tid. Detta resulterar i att patienten upplever trygghet i sin omgivning, slappnar av och blir mottaglig för information. Om intensiteten av stress och oro reduceras preoperativt leder det till kortare sjukhusvistelse och därigenom lägre sjukhuskostnader. För att underlätta sjuksköterskans planering av omvårdnadsåtgärder kan patientdagbok vara till hjälp.<strong> </strong>Det behövs forskning kring sjuksköterskans upplevelse att arbeta utifrån dessa tre omvårdnadsåtgärder.</p>

<p><strong>Bakgrund: </strong>Ett kirurgiskt ingrepp kan upplevas som en stressfylld situation av patienten och kan orsaka känslor av oro och ångest. Preoperativ oro kan påverka patienten fysiskt genom att bland annat ge förhöjd hjärtrytm och ökad smärta i det postoperativa skedet. <strong>Syfte: </strong>Syftet var att beskriva vuxna patienters upplevelser av preoperativ omvårdnad inför elektiv kirurgi på sjukhus. <strong>Metod:</strong> En allmän litteraturstudie valdes som metod och sökning av vetenskapliga artiklar genomfördes. Sökningen resulterade i elva relevanta artiklar, vilka granskades och analyserades. <strong>Resultat: </strong>Resultatet delades in i 3 olika kategorier: <em>Individuell information, Kontinuitet</em> samt <em>Tillitsfull relation</em>. I resultatet framgick att patienterna uppskattade ett preoperativt samtal med sjukvårdspersonalen då detta gav möjlighet till kommunikation. Tydlig och tillfredställande information hjälpte patienterna att känna sig lugnare samt lindrade oro och ångest En del patienter upplevde att det fanns brister i informationen och att den då kunde upplevas som skrämmande. Vidare framkom att patienter som blev omhändertagna enligt den ”perioperativa dialogen” upplevde att de fick en trygg relation och kände tillit till sjuksköterskan. <strong>Slutsats:</strong> Patienterna betonade vikten av kommunikation och dialog med sjuksköterskan och uttryckte en önskan att inte bli lämnade ensamma. För att uppfylla patienternas behov och önskemål krävs mer tid och resurser.</p>

<p>Hygien är en viktig del av sjukhusvård och det finns många utarbetade rutiner och föreskrifter. Då det tekniska kunnandet ökar, ges möjligheter till fler och mer avancerade kirurgiska ingrepp och när krav ställs på kostnadseffektivitet, ökar risken för vårdrelaterade infektioner. Att kunna förebygga och förhindra smittspridning på en operationsenhet är därför av största vikt. Studiens syfte var att undersöka faktorer som kan minska postoperativa infektioner inom operations-sjukvård. Metoden har varit litteraturstudier och baseras på 20 vetenskapliga artiklar. Resultatet visade att faktorer som påverkar risken för postoperativa infektioner var<strong> </strong>följsamhet till gällande hygienrutiner med åtgärder samt smittspridning via hud, kläder och perforation av handskar samt medvetenhet om riskfaktorer. Operationssjuksköterskor<strong>,</strong> kirurger, övrig personal och patienter har en viktig del i spridningen av smitta och kan genom sitt handlande minska antalet postoperativa infektioner. För att öka följsamheten till gällande hygienrutiner behövs ytterligare skärpta åtgärder, utbildning och förändring av attityder inom operationssjukvården. Att ha kännedom om vilka bakterier vi har på huden och hur vi sprider dessa är en viktig faktor för att minska postoperativa infektioner.</p><p> </p> / <p>Hygiene is an important part of the hospital treatment and there are many procedures and regulations. The technical know-how increases, possibilities to be given more advanced surgical procedures and that requirements are set on cost effectiveness, increases the risk for surgical site infections. To prevent infection dissemination on an operation unit is therefore of paramount importance. The aim of the study was to examine factors that can decrease surgical site infection within operation healthcare. The method has been literature review and it's based on 20 scientific articles. The result showed that factors that influence the risk for surgical site infections was compliance to current hygiene procedures with measures, infection dissemination thru skin, clothing and perforation of gloves and awareness about risk factors. Operation room nurses, surgeons, other personnel and patients have an important part in dissemination of infection and can through acting decrease the number of surgical site infections. In order to increase compliance to current hygiene procedures it's needed with additional targeted measures, education and change of attitudes within the operation healthcare. To have awareness about which bacteria we have on the skin and how we disseminate these is an important factor to prevent surgical site infections.</p><p> </p>

<p>Introduktion: Övervikt och fetma är ett globalt växande folkhälsoproblem vilket leder till enorma ekonomiska samhällskostnader. Fetmakirurgi, bland annat Reglerbart gastriskt band (Adjustable Gastric Banding, AGB), har visat långsiktiga effekter på viktminskning, medan icke-kirurgisk fetmabehandling har visat mindre tydliga effekter. Detta har lett till att fetmakirurgin ökat dramatiskt. Trots detta har vissa kirurgipatienter svårigheter i att upprätthålla viktminskning över tid. Fetmakirurgi kan även leda till senkomplikationer och biverkningar. Flertalet experter argumenterar för att långtidsbehandling är väsentlig för vidmakthållande av beteendeförändring. Dagvårdsbehandling anses vara värd att överväga för patienter med fetma. Den har använts brett inom diabetesvård men ej lika mycket inom fetmabehandling. Syfte: Att strukturera och undersöka population och datamaterial från en redan genomförd men opublicerad, tre år lång interventionsstudie, med tre uppföljningar, om viktminskning och ätbeteende hos patienter med fetma, efter behandling med: Adjustable Gastric Banding, Dagvård alternativt en kombination av de båda behandlingarna. Metod: Datamaterial i 30 pärmar, från patienter (baseline: n= 212) i en redan genomförd men opublicerad interventionsstudie, lästes igenom och strukturerades in i ett index i Microsoft Words. Därefter skapades en databas i Microsoft Excel. I databasen räknades de patienter samman som visat angivna mått på viktminskning (BMI) och ätbeteende (TFEQ) vid något, några eller samtliga av de totalt tre uppföljningstillfällena i studien. Resultat: Efter strukturering och undersökning av datamaterialet framgick att enbart (n=10) av (n=212) fullföljt studien genom uppvisade mått på BMI samt TFEQ vid samtliga av studiens tre uppföljningstillfällen. För att i denna masteruppsats visa resultat från en större studiepopulation presenterades även uppvisade mått (BMI, TFEQ) från patienter som deltagit vid baseline och tredje uppföljningstillfället, men som nödvändigtvis inte deltagit vid uppföljnigstillfälle ett eller två (n=43). BMI och TFEQ presenterades i medelvärde och median för varje behandlingsgrupp. Slutsats: Resultatet visar att majoriteten av de deltagande patienterna inte fullföljde hela programmet. Därför kunde inga effekter av respektive behandling på förändring av vikt och ätbeteende beräknas.</p> / <p>Introduction: Overweight and obesity is a globally growing public health problem leading to enormous economic costs for the society. Obesity surgery, including Adjustable Gastric Banding (AGB), has shown long-term positive effects on weight loss, while non-surgical obesity treatment has shown less evident effects. This has led to a dramatic increase in obesity surgery. Still, some surgery patients have difficulties in maintaining weight loss over time. The majority of experts argue that long-term treatment is essential for maintaining behavioral changes. According to experts, Daycare treatment is worth considering for patients suffering from obesity. It has been used broadly within the diabetes care though not to the same extent in obesity treatment. Aim: To structure and investigate the population and data from an already completed but unpublished three year old intervention study, with three follow ups, of weight loss and eating behavior in patients with obesity after treatment with Adjustable Gastric Banding, Daycare or a combination of the both treatments. Method: Data in 30 binders, from participants (baseline n=212) in an already completed but unpublished intervention study, was read and structured into an index in Microsoft Words. A database in Microsoft Excel was then structured were patients with specified measures for weight loss (BMI) and eating behavior (TFEQ), for one, two or three of the total three follow ups, was counted together. Results: After the structuration and investigation of the material it became evident that due to drop-out or missing data only (n=10) out of (n=212) had fulfilled the study by showing specified measures of BMI and TFEQ at every of the total three follow ups. To, in the present Master thesis, show results from a greater sample, also participants with measures (BMI, TFEQ) from baseline and the third follow up, but not necessary from the first or second follow up (n=43), was included in the presentation. BMI and TFEQ were presented in mean and median for each of the treatment groups. Conclusion: The result shows that a majority of the participants not completed the program. Hence could no effect of the treatments on changes of weight and eating behavior be rated.</p>

<p>The Swedish Cancer Register was used to determine the relative survival rate in colon and rectal cancer and to estimate the occurrence of second cancers related to radiation therapy for rectal cancer. The Swedish Hospital Discharge Register and hospital records were used to estimate the rate of late adverse effects due to radiation therapy for rectal cancer. The whole Swedish population was the source of the survival studies. Patients participating in the Uppsala Trial and the Swedish Rectal Cancer Trial on radiation therapy for rectal cancer constituted the subjects of the studies on late adverse effects and second cancers.</p><p>The main results of the survival analysis revealed a significant improvement in the 5-year relative survival rate for both colon and rectal cancer. During the time period 1960-1999, the survival improved from 39.6% to 57.2% in colon cancer and from 36.1% to 57.6% in rectal cancer.</p><p>Patients irradiated for rectal cancer, in addition to surgery, were at increased risk for a second cancer compared to those treated by surgery alone. This risk increase was mainly found for cancers developing in organs within or adjacent to the irradiated target (relative risk (RR) 2.04; 95% confidence interval (CI) 1.10–3.79). Furthermore, the most important late adverse effects of radiation therapy seem to be those on the gastrointestinal tract, in the form of small bowel obstruction (RR 1.88; 95%CI 1.10–3.20) and abdominal pain (RR 1.92; 95% CI 1.14–3.23). Overall, the benefit of radiation therapy was greater than its drawbacks, as a large reduction in local recurrences and better survival was noted in patients treated preoperatively with irradiation for rectal cancer.</p><p>In conclusion, significant improvements in the survival of patients with colon and rectal cancers have occurred in the last decades, especially in patients with rectal cancer. These improvements probably are related to advances in surgical and adjuvant treatment. The radiation therapy has several drawbacks, however, including an increased risk of second cancers and of bowel obstruction. This emphasises the need to further improve the radiation technique and to select only those patients for radiation therapy who are most likely to benefit from it.</p>

<p>Randomised controlled trials (RCT) have demonstrated a net benefit of carotid endarterectomy (CEA) in stroke prevention for patients with severe carotid artery stenosis as compared to best medical treatment. Results in routine clinical practice must not be inferior to those in the RCTs. The carotid arteries are clamped during CEA which may impair the cerebral perfusion. </p><p>The aim of this thesis was to assess population-based outcomes from CEA, investigate risk factors for perioperative complications/late mortality and to evaluate effects of carotid clamping during CEA. In the Swedish vascular registry 6182 CEAs were registered during 1994-2003. Data on all CEAs were retrieved, analysed and validated. In the validation process no death or disabling stroke was unreported. The perioperative stroke or death rate was 4.3% for those with symptomatic and 2.1% for asymptomatic stenosis (the latter decreasing over time). Risk factors for perioperative complications were age, indication, diabetes, cardiac disease and contralateral occlusion. Median survival time was 10.8 years for the symptomatic and 10.2 years for the asymptomatic group. </p><p>Tolerance to carotid clamping during CEA under general anaesthesia was evaluated in 62 patients measuring cerebral oximetry, transit time volume flowmetry and stump pressure. High internal carotid artery flow before clamping and low stump pressure was associated with decreased oxygenation after clamping suggesting shunt indication. </p><p>In 18 patients undergoing CEA, jugular bulb blood samples demonstrated significantly altered levels of marker for inflammatory activation (IL-6) and fibrinolytic activity (D-dimer and PAI-1) during carotid clamping as compared to radial artery levels. This indicates a cerebral ischaemia due to clamping although clinically well tolerated. </p><p>In conclusion, the perioperative outcome after CEA in Sweden compared well with the RCTs results. Tolerance to carotid clamping may be evaluated by combining stump pressure and volume flow measurements. Although clinically tolerated clamping may induce a cerebral ischaemic response.</p>