The thesis concerns the epidemiology, current and possible future treatment of urothelial cancer of the urinary bladder. The Swedish National Quality Registry for Bladder Cancer 1997-2001 was used to explore epidemiology, current therapies and outcome. More common in men, the incidence for Ta and T1 tumours peaks in the age range 70-79 years. There were differences in treatment activity between the reporting regions. An increasing activity was seen. Older patients received less intravesical treatment, which was also a tendency for women. The five year relative survival for all stages (Ta-T4) was 70%; 93% for Ta and 75% for T1. For Ta or T1 survival did not differ significantly between regions. Because the registry has only been running since 1997 a long term follow-up (ten years) of 250 patients comparing Bacillus Calmette-Guerin and Mitomycin-C, was performed. No differences regarding complementary treatment, progression or survival (overall or disease specific) were shown. Looking for new drugs, gemcitabine was tried for intravesical instillations. Patients were randomised to one of three dose schedules. The effect on a marker tumour lesion was evaluated after nine weeks. The overall complete response rate was 31% (9/29). Side effects were more common in women but generally mild; the most common was nausea. One patient stopped instillations (nausea and fever). No patients were excluded due to pathological changes in laboratory parameters. For metastasised disease, over-expression of the growth factor receptor HER2 on urothelial cancer cells was explored in primary tumours and metastases, aiming at radionuclide target therapy. With a new antigen retrieval procedure and evaluation protocol 80% of primary tumours overexpressed the receptor and 72% remained so in the metastases. In conclusion current therapies were increasingly used by clinicians. Superiority for BCG could not be proven. Prerequisites for new therapies have been explored and the way has been paved for future studies.

<p>På senare år har dagkirurgi blivit allt vanligare i Sverige. Dagkirurgi innebär att patienten kommer på morgonen för en planerad operation och får sedan gå hem igen, samma dag. Att bli opererad är ofta förknippat med oro för den som det berör. När denna oro inte blir tagen på allvar av sjukvårdspersonalen kan det leda till ett vårdlidande för patienten. <strong>Syftet </strong>med denna litteraturstudie var därför att belysa patienters oro i samband med dagkirurgi. <strong>Metod</strong> som användes var litteraturstudie och datasökning gjordes av publicerad klinisk omvårdnadsforskning, mellan åren 1995-2008, vilka motsvarade syftet. Sökningar gjordes i databaserna Cinahl, PsychINFO, PubMed och ELIN. Samtliga framtagna studier kvalitetsgranskades och resultatet bygger på 14 identifierade studier. Resultatet indelades i tre kategorier och visade att oro handlade om ovisshet inför vad som skulle hända. Orsaken berodde till stor del på bristande information och patienterna önskade både skriftlig och muntlig information. Brist på information resulterade i att patienterna kände sig övergivna. Det visade sig också att oro över att inte kunna påverka situationen och oro över illamående och smärta postoperativt, var vanligt förekommande. <strong>Slutsatsen</strong> påvisar vikten av information samt vikten av att sjuksköterskan finns till hands för patienten,</p>

No description available.

No description available.

Bakgrund: WHO:s checklista är ett hjälpmedel avsett för att reducera komplikationer i samband med kirurgiska ingrepp. Studier har visat att checklistan inte bara förbättrar patientsäkerheten utan också bidrar till bättre kommunikation och teamarbete. Syfte: Syftet denna studie var att undersöka vad operationssjuksköterskan anser om användningen av WHO:s checklista på operation och om de anser att den påverkar patientsäkerheten och teamarbetet. Metod: Deskriptiv enkätstudie med kvantitativ ansats. Genomförd vid ett sjukhus i mellansverige som en totalundersökning. Enkäten delades ut till 102 operationssjuksköterskor. Totala svarsfrekvensen blev 59,8% (n=61). Resultat: Visade på en bättre följsamhet av användandet av checklistan vid planerade ingrepp jämfört med det akuta. Sjuttiofem procent upplevde att checklistan förbättrade säkerheten för patienten och femtio procent instämde helt på att den även förbättrar teamarbetet. Checklistan ansågs av sjuttio procent inte heller fördröja arbetet på operationssalen. Oklarheter belystes i form av vem som ansvarar för genomförandet av checklistan då femtiofem procent upplevde att detta var oklart. Slutsats: Resultaten pekar mot att det finns en god följsamhet vad det gäller ”time out” vid planerade ingrepp och att det ofta är ”avslutet” som inte genomförs. Något som också belystes var att det inte var självklart vem som bär ansvaret för användandet av checklistan. / Background: WHO's checklist is a tool intended to reduce complications associated with surgical procedures. Studies have shown that the checklist not only improves patient safety, but also contribute to better communication and teamwork. Aim: The purpose of this study was to examine theatre nurse consider about the use of WHO's checklist for surgery and if they think it affects patient safety and teamwork. Method: Descriptive survey study with quantitative data. Completed at a hospital in central Sweden as a census survey. The questionnaire was distributed to 102 theatre nurses. Overall response rate was 59.8% (n = 61). Result: Showed a better compliance of the use of the checklist in elective surgery compared to the acute. Seventy-five per cent felt that the checklist improved safety for the patient and fifty per cent agreed completely that it also improves teamwork. The checklist was considered by seventy percent do not delay work on the operating room. Uncertainties were highlighted in terms of who is responsible for execution of the checklist, then fifty-five percent felt that this was unclear. Conclusions: The results suggest that there is a good compliance in terms of "time out" in elective surgery and that it is often "sign out" that are not implemented. Another factor, which also was highlighted, was that it was not clear who is responsible for the use of the checklist.

På senare år har dagkirurgi blivit allt vanligare i Sverige. Dagkirurgi innebär att patienten kommer på morgonen för en planerad operation och får sedan gå hem igen, samma dag. Att bli opererad är ofta förknippat med oro för den som det berör. När denna oro inte blir tagen på allvar av sjukvårdspersonalen kan det leda till ett vårdlidande för patienten. Syftet med denna litteraturstudie var därför att belysa patienters oro i samband med dagkirurgi. Metod som användes var litteraturstudie och datasökning gjordes av publicerad klinisk omvårdnadsforskning, mellan åren 1995-2008, vilka motsvarade syftet. Sökningar gjordes i databaserna Cinahl, PsychINFO, PubMed och ELIN. Samtliga framtagna studier kvalitetsgranskades och resultatet bygger på 14 identifierade studier. Resultatet indelades i tre kategorier och visade att oro handlade om ovisshet inför vad som skulle hända. Orsaken berodde till stor del på bristande information och patienterna önskade både skriftlig och muntlig information. Brist på information resulterade i att patienterna kände sig övergivna. Det visade sig också att oro över att inte kunna påverka situationen och oro över illamående och smärta postoperativt, var vanligt förekommande. Slutsatsen påvisar vikten av information samt vikten av att sjuksköterskan finns till hands för patienten,

No description available.

Bakgrund: Den senare tidens ökade effektiviseringskrav inom sjukvården har lett till att det numera är allt vanligare att patienter av motsatt kön får dela sal. Syfte: Att ta reda på manliga och kvinnliga patienters inställning till att dela vårdsal på kirurgiska vårdavdelningar. Metod: Kvantitativ deskriptiv enkätstudie av tvärsnittstyp med totalt 69 deltagare, vars medelålder var 64 år, vilka var inneliggande på två kirurgiska vårdavdelningar. Resultat: En övervägande del av patienterna ställde sig positiva till att dela sal med såväl flera patienter som patienter av motsatt kön. Dock tenderade kvinnorna att vara mindre toleranta till detta än männen. Kvinnorna utmärkte sig även då det gällde oro över kroppslig exponering och oro över att utsättas för smitta. En övervägande del av patienterna föredrog att samtal med vårdpersonalen gällande den egna vården hölls i enskilt rum. Slutsats: Studiens resultat visade att en stor del av de båda berörda avdelningarnas patienter ställde sig positiva till att dela sal, samtidigt som resultatet också synliggjorde områden i behov av förbättring. Ett sådant område skulle exempelvis kunna vara patientdelaktighet, i synnerhet gällande kvinnor vilka utmärkte sig som en särskilt utsatt grupp. / Background: The recent increased requirement in efficiency of healthcare has led to a situation where it is more common for patients of the opposite sex to share rooms. Aim: To explore male and female patients´ attitudes towards multi-bedded patient rooms. Method: Quantitative survey study with a total of 69 participating patients, whose mean age was 64 years, from two surgical wards. Results: The majority of patients had a positive view toward sharing a room with both several patients as well as patients of the opposite sex. However, women tended to be less tolerant of this than men. The women stood out even when it came to concerns about bodily exposure and concern about being exposed to infection. A majority of patients preferred that conversations with caregiver regarding their own care should be held in a private room. Conclusion: Results of the study showed that the majority of the two concerned wards patients were positive to share room, while the result also made areas in need of improvement visible. One example of such area could be patient involvement in care, especially regarding women who stood out as a particularly vulnerable group.

Full thickness wounds, such as deep burns, need restoration of both the dermal and epidermal layers of the skin. In normal wound healing, re-epithelialization occurs by migration and proliferation of keratinocytes from the wound edges and by differentiation of stem cells from remaining hair follicles. Restoration of dermis occurs by influx of growth factors secreted by macrophages, platelets, and fibroblasts; by fibroblast proliferation and subsequent synthesis and remodeling of collagenous dermal matrix. In the case of full-thickness acute burn injuries and chronic wounds (e.g. pressure ulcers, venous ulcers and diabetic foot ulcers), these processes are defective. With the principles of tissue engineering in mind (to correct, improve and maintain tissues and their functions), researchers have developed promising materials and methods to make it possible to restore either the dermal (Integra® DRT, Alloderm®) or the epidermal layer (split thickness skin grafts (STSG), cultured epithelial autografts (CEA), autologous keratinocytes in single cell suspension). It is now well established that superior results are obtained if both dermal and epidermal components are combined, for example in a bilayered skin equivalent. Apligraf® is recommended for use on venous ulcers and is the only bilayered living skin equivalent currently approved by the FDA. Studies on different factors affecting the wound healing capacity as well as techniques in use provide valuable information for further development. In this licentiate thesis, we evaluated different transplantation techniques for delivering cultured human keratinocytes in single cell suspension, a measure becoming more frequently used in addition to STSG and CEA for restoring the epidermal layer of the skin. We found that the pressure device, commonly used to spray cell suspension onto the wound with pressures as high as 200 kPa, killed around 0% of the cells. In comparison, an ordinary syringe with the attachment of a spray nozzle showed almost 90% viable cells post transplantation and provided an equally good distribution of the cell suspension. We also studied different silver containing dressings regarding silver accumulation in human skin. In addition, we graded the re-epithelialization to evaluate whether the dressings caused any delay in the wound healing process. We found that the silver dressings tested, with few exceptions, caused dermal accumulation of silver, primarily aggregated around blood vessels. We could also show that most of the dressings had negative effect on the re-epithelialization. For the restoration of the dermal layer of the skin, Integra® DRT functions as a scaffold for guided tissue regeneration of the dermis. We had the possibility to study a case of necrotizing fasciitis were the treatment consisted of the use of Integra® DTR together with sub-atmospheric pressure (after initial surgical debridement) and later transplantation of split thickness skin grafts. This measure proved to be safe as well as giving satisfactory pliable and aesthetically acceptable result.

Angiogenesis is essential for physiological processes including embryonic development, tissue regeneration, and reproduction. Under various pathological conditions the same angiogenic process contribute to the onset, development, and progression of many human diseases including cancer, diabetic complications, ocular disease, chronic inflammation and cardiovascular disease. Vascular endothelial growth factor (VEGF) is a key angiogenic factor for physiological and pathological angiogenesis. In addition to its strong angiogenic activity, VEGF also potently induces vascular permeability, often causing tissue edema in various pathological tissues. VEGF transduces its vascular signal through two tyrosine kinase receptors-VEGFR1 and VEGFR2, the latter being a functional receptor that mediates both angiogenic and vascular permeability effects. To study physiological and pathological functions of VEGF, we developed novel zebrafish disease models that permit us to study hypoxia-induced retinopathy and cancer metastasis processes. We have also administered anti-VEGF and anti-VEGFR specific antibodies to healthy mice to study the homeostatic role of VEGF in the maintenance of vascular integrity and its functions in various tissues and organs. Finally, using a zebrafish model, we evaluated if VEGF expression is regulated by circadian clock genes. In paper I, we developed protocols that create hypoxia-induced retinopathy in adult zebrafish. Adult fli1:EGFP zebrafish were placed in hypoxic water for 3-10 days with retinal neovascularization being analyzed using confocal microscopy. This model provides a unique opportunity to kinetically study the development of retinopathy in adult animals using non-invasive protocols and to assess the therapeutic efficacy of orally administered anti-angiogenic drugs. In paper II, we developed a zebrafish metastasis model to dissect the complex events of hypoxia-induced tumor cell invasion and metastasis in association with angiogenesis at the single-cell level. In this model, fluorescent DiI-labeled human or mouse tumor cells were implanted into the perivitelline cavity of 48-hour-old zebrafish embryos, which were subsequently placed in hypoxic water for 3 days. Tumor cell invasion, metastasis and pathological angiogenesis were analyzed using fluorescent microscopy in the living fish. The average experimental time for this model is 7 days. Our protocol offers an opportunity to study molecular mechanisms of hypoxia-induced cancer metastasis. In paper III, we show that systemic delivery of an anti-VEGF or an anti-VEGF receptor (VEGFR)-2 neutralizing antibody cause global vascular regression in mice. Among all examined tissues, the vasculature in endocrine glands, intestinal villi, and the uterus are most affected in response to VEGF or VEGFR-2 blockades. Pro-longed anti-VEGF treatment resulted in a significant decrease in the circulating levels of the predominant thyroid hormone, free thyroxine, but not the minimal isoform of triiodothyronine, suggesting that chronic anti-VEGF treatment impairs thyroid function. These findings provide structural and functional bases of anti-VEGF-specific druginduced side effects in relation to vascular changes in healthy tissues. In paper IV, we show that disruption of the circadian clock by constant exposure to light coupled with genetic manipulation of key genes in the zebrafish led to impaired developmental angiogenesis. A bmal1-specific morpholino inhibited developmental angiogenesis in zebrafish embryos without causing obvious nonvascular phenotypes. Conversely, a period2 morpholino accelerated angiogenic vessel growth, suggesting that Bmal1 and Period2 display opposing angiogenic effects. These results offer mechanistic insights into the role of the circadian clock in regulation of developmental angiogenesis, and our findings may be reasonably extended to other types of physiological or pathological angiogenesis. Overall, the results in this thesis provide further insight to angiogenic mechanistic properties in tissues and suggest possible novel therapeutic targets for the treatment of various angiogenesis-dependent diseases. / Blodkärlsnybildning, så kallad angiogenes, är viktigt för fysiologiska processer vid embryonal utveckling, vävnadsregenerering och reproduktion. Samma angiogena process kan också under olika sjukdomstillstånd bidra till uppkomst, utveckling och progress av många sjukdomar, såsom cancer, diabeteskomplikationer, ögonsjukdomar, kronisk inflammation samt hjärtkärlsjukdom. Vascular endothelial growth factor (VEGF) är mycket viktig för fysiologisk och patologisk angiogenes. Utöver sin starka angiogena effekt inducerar VEGF även ökad kärlpermeabilitet, som ofta orsakar ödem. VEGF utövar sin effekt på kärlen via två tyrosinkinasreceptorer: VEGFR1 och VEGFR2, där den senare är en funktionell receptor som förmedlar både angiogena signaler och har effekter på vaskulär permeabilitet. För att öka möjlgheterna att studera fysiologiska och patologiska funktioner av VEGF, har vi utvecklat sjukdomsmodeller i zebrafisk - hypoxi-inducerad retinopati och metastasering av cancer. Vi har också givit anti-VEGF och anti-VEGFR-specifika antikroppar till friska möss för att utvärdera VEGFs roll vid stabiliseringen av kärlfunktionen i olika vävnader och organ. Slutligen,utvärderade vi om expressionen av VEGF regleras av dygnsrytmen genom så kallade klock-gener. I papper I utvecklade vi en modell för hypoxiinducerad retinopati hos vuxna zebrafiskar. Vuxna fli1:EGFP zebrafiskar placeras i syrefattigt vatten i 3-10 dagar, varpå retinal nybildning av kärl analyserades. Denna modell ger en unik icke-invasiv möjlighet att studera kinetiskt utveckling av retinopati och den möjliggör bedömning av terapeutiska effekter av oralt givna anti-angiogena läkemedel. I papper II utvecklade vi en zebrafiskmodell för utvärdering av cancermetastasering, som möjliggör studier av detaljerade delprocesser vid hypoxi-inducerad tumörcellsinvasion och metastasering i samband med angiogenes på encellig nivå. I denna modell användes fluorescerande Dil-märkta humana- eller mustumörceller som implanterades vid den perivitellina hålighet hos 48-h-gamla zebrafiskembryon placerade i syrefattigt vatten i 3 dagar. Tumörcellinvasion, metastasering och patologisk angiogenes analyserades med mikroskopi i levande fiskar. Vårt protokoll möjliggör studier av molekylära mekanismer bakom hypoxi-inducerad cancermetastasering. I papper III visas, att systemisk administration av anti-VEGF eller anti-VEGF-receptor (VEGFR)-2 neutraliserande antikroppar in en musmodell orsakar generell kärlregression. Bland alla undersökta vävnader påverkades endokrina körtlar, tarmslemhinna och uterus mest av VEGF eller VEGFR-2 blockad. Långvarig anti-VEGF behandling resulterade i en signifikant minskning av cirkulerande nivåer av det dominerande sköldkörtelhormonet, fritt tyroxin, men inte av trijodtyronin, vilket tyder på att kronisk anti-VEGF behandling försämrar sköldkörtelfunktionerna. Resultaten påvisar risken för biverkningar i friska vävnader av anti-VEGF behandling. I papper IV visar vi att störningar i dygnsrytm genom konstant exponering för ljus och genetisk manipulation av nyckelgener i zebrafisk ledde till nedsatt angiogenes under embryonal utveckling. En bmal1-specifik morfolino hämmade angiogenes i zebrafisk utan att orsaka andra kärl-oberoende fenotyper. Omvänt, en period2 morfolino accelererade angiogeneskärltillväxt, vilket tyder på att Bmal1 och Period2 utövar motsatta effekter påkärlstillväxt. Dessa resultat ger mekanistisk kunskap om den roll som dygnsrytmen har i regleringen av angiogenes, och resultat kan rimligen utvidgas till andra typer av fysiologisk eller patologisk angiogenes. Sammanfattningsvis ger resultaten i denna avhandling ytterligare kunskap om angiogenetiska mekanismer och pekar på möjliga nya terapeutiska mål för behandling av olika angiogenes-beroende sjukdomar.