Denna uppsats utreder hur representationer av samhället formas i samspelet mellan samhällsexpertis, politisk debatt och mediala arenor. I fokus står uppkomsten och etableringen av ”låginkomsttagaren” i Sverige. Klassifikationen användes första gången under tidigt 1960-tal. Genom tillsättandet av låginkomstutredningen 1965 fick experter möjligheter att definiera och undersöka denna nya grupp. Dessa samhällsvetare var ofta radikala samhällskritiker som ville förändra samhällets sociosymboliska indelningar, och deras beskrivningar av låginkomsttagaren gavs stor plats i massmedia. Utanför utredningen brukades klassifikationen för politiska och sociala strider. Låginkomsttagare började snart användas som en identitetsposition, av aktörer med allt från radikala till konservativa ståndpunkter. Klassifikationen var sammanfattningsvis oerhört produktiv. Nya samhällsanalyser, politiska strategier och identitetspositioner etablerades.

Inledning: Från och med 1950-talet har Sveriges gastronomiska utveckling genomgått en omvälvande utveckling och en matkultur som fått en högre internationell klass har skapats. ”Fine dining” är ett begrepp som används flitigt i beskrivningar av restaurangers utbud och har en internationell klang. Vilken definition det har i Sverige är oklart. Syfte: Syftet är att tydliggöra begreppet ”fine dining” och ta reda på vad som krävs för en restaurang att tillhöra ”fine dining”- kategorin. Metod och material: För att få en tyngd i undersökningen valdes en triangulering att göras för att undersöka begreppet ”fine dining” från olika håll. De metoder författarna har valt att använda sig av är strukturerad enkätintervju med studenter från Hotell- och restauranghögskolan i Grythyttan, direktintervju med etablerade kockar och onlineintervjuer med representanter från olika restaurangguider. Resultat: Den bild som träder fram från de olika undersökningarna visar att ”Fine dining” är förknippat med stjärnkrogar där restaurangguiden Guide Michelin har ett stort inflytande på bedömningskriterier av restauranger. Många förknippar ”fine dining” med bra mat och dryck men även andra aspekter tas upp beroende på vem man frågar. ”Fine dining” erbjuder en helhetsupplevelse som erbjuder något utöver det vanliga och kostnaden för en måltid blir därför avsevärt högre . Slutsats: ”Fine dining” är ett begrepp som är svårdefinierat och därför framförallt ett branschord och sägs ibland handla om restaurangtrender. Två typer av ”fine dining” framträder i undersökningen den ena som står för det traditionella som upplevs strikt och välordnat med matsalshantverk och en korrekt servering och bemötande gentemot gästen. Den andra typen av ”fine dining” är en restaurang som håller hög kvalité men har ett roligare tilltal som ska göra så att gästen känner sig avslappnad och kunna njuta av god mat och bra sällskapoch dras mot ett annat begrepp ”fun dining” som allt fler talar om, kanske en ny trend där fler kan känna sig välkomna.