Syftet med denna studie var att undersöka vilka preferenser personer med förkunskaper inom redigering har, för två olika klipptekniker i ett specifikt verk. Undersökningen fokuserade på två specifika klipptekniker, rytmisk klippteknik och ickelinjär klippteknik. Detta slutfördes genom kvalitativa intervjuer med elva studenter från Högskolan Dalarna. Det resulterade i en ökad förståelse för hur det två olika klippteknikerna påverkade tittarupplevelsen i musikvideorna. Sammanfattningsvis visar resultaten från denna undersökning att den föredragna klipptekniken bland personer med förkunskaper är den rytmiska klipptekniken. Svagheten i undersökningen är att den endast bygger på den empiri som samlats in genom intervjuerna. Förslag till fortsatt forskning är således att undersöka om samma resultat kan erhållas om flera verk hade undersökts. Undersökningen bidrar till att ge användbar information till redigerare inom fältet, där redigerare på så sätt kan fatta mer informerade beslut för att skapa en engagerande visuell upplevelse.

Syftet med uppsatsen är att undersöka hur klippning har bidragit till att förstärka det vilseledande narrativet i filmen The Prestige (2006). Tre scener som anses vara betydelsefulla för filmens vilseledande narrativ har analyserats, för att fastställa vad som händer med berättandet i filmen när olika klipptekniker används och hur klippningen bygger upp den här typen av narrativ. Med hjälp av Kleckers forskning om vilseledande narrativ, Bordwell och Thompsons teori kring hur tid kan manipuleras genom klippning och Corrigan och Whites teori om olika klipptekniker, undersöker uppsatsen hur det vilseledande narrativet är strukturerat genom klippning. Resultatet visar på att det går att konstatera att klippningen i The Prestige har bidragit till att framhäva det vilseledande narrativet. Genom användningen av olika klipptekniker, har berättandet i filmen lyckats vilseleda publikens uppmärksamhet. Tack vare blandningen av de olika teknikerna undanhålls viktig information från betraktaren, vilket är avgörande för att ett vilseledande narrativ ska fungera.

Syftet med studien är att undersöka en viss klippteknik och vilken påverkan den tekniken harpå en publik och om det går att se någon skillnad jämfört med en mer konventionellklippteknik. Klipptekniken ifråga är en teknik som filmklipparen Walter Murch använder sigav, där han i dialogscener väljer att klippa utan ljudet påslaget. Studien har genomförtsgenom kvalitativa intervjuer. De tio respondenterna har blivit intervjuade en och en där defått se fyra olika sekvenser i samband med intervjun där två var klippta med tekniken somundersöks och de andra två med en mer konventionell teknik. Undersökningens resultat visarinte något konkret resultat på vilken klippteknik som föredras, istället noteras aspekter somlängd och tempo på sekvenserna som en påverkande del i respondenternas tankar ijämförelsen mellan klippteknikerna.

Syftet med den här uppsatsen är att undersöka hur parallellklippning påverkar tittarensupplevelse av händelseförloppet från en filmscen. Analysen gjordes på filmerna Män somhatar kvinnor (2009) och The Girl with the Dragon Tattoo (2011) eftersom de innehållersamma berättelse. Scener valdes ut då den ena filmen använt sig av parallellklippning och denandra inte gjort det. En parallellklippt scen från båda filmer jämfördes också för att undersökamöjliga skillnader i hur klipptekniken användes i scenen. Med Gillian Roses ”kompositionstolkning” blev ett urval av scenernas visuella komponenter tolkade och genom Walter Murchs”The Rule of Six” analyserades klippteknikens inverkan på upplevelsen. Resultaten visade attparallellklippning införde en ny struktur av scenen för att föra berättelsen framåt ochkaraktärer fick en ökad eller minskad närvaro i scenen. Dessa ändringar hade förutsättningarför att påverka tittarens engagemang i karaktärerna eller handlingen och därpå upplevelsen avhändelseförloppet.

I denna uppsats har jag undersökt arbetsprocessen bakom filmklippning med Donald A. Schöns teorier om praktisk reflexiv analys som utgångspunkt. Analysen tog stöd i teorier kopplade till filmklippning och filmteori. Anteckningar som gjorts under arbetsprocessen utgör forskningsunderlaget i uppsatsen. Scenen som jag har arbetat med är öppningsscenen från min dokumentärfilm Samlardjävulen. Filmen i sin helhet var även min medieproduktion och presentationen av den finns bifogad efter uppsatsen. Arbetsprocessen undersöktes genom att utgå från Schöns begrepp och formuleringar vilket synliggjorde viktiga och komplexa delar av arbetet med att redigera film. Resultatet visade att Schöns teorier kan användas för att beskriva arbetsprocessen bakom filmklippning på ett ingående sätt, men teorierna har också visat sig ha svagheter gällande möjligheten att beskriva vissa typer av praktiska handlingar. Uppsatsen avslutas med en diskussion och förslag på vidare forskning. / In this essay, I have examined the process of film editing using Donald A. Schön's theories of practical reflective analysis. The analysis drew on theories related to film editing and film theory, and the research data consisted of notes taken during the editing process. The scene that I have been working on is the opening scene from my documentary film Samlardjävulen. This film was also the project that I completed during my final semester. The presentation of the film can be found in this file, after the essay. By applying Schön's theories on the work process, the study revealed important and complex aspects of editing film. The results showed that Schön's theories can be used to describe the process of film editing in detail, however, I concluded that the theories have certain weaknesses when it comes to describing some types of practical actions. The essay concludes with a discussion and possible options for further research.

Syftet med den här uppsatsen är att undersöka filmen Scott Pilgrim vs the World (2010) sätt att använda sig av klipp och övergångstekniker och hur de förhåller sig till humor och komedi.Tre sekvenser som representerar en bredd av olika klipptekniker och teorier har analyserats för att undersöka hur olika övergångar som till exempel en svepning kan användas, hur kontinuerlig klippstil fortsätter filmen visuellt framåt, hur en rörelse kan bidra till klippningen och vad detta har för relation till humor. Med hjälp av Walter Murchs teorier om vad som motiverar att göra ett klipp, Bordwells och Thompsons teorier om hur olika klippningar och övergångar används och vilken påverkan dessa har på filmen samt Rosengrens teorier om klippning i komedifilm och Meyers (2000) teorier inom humor, undersöker uppsatsen klipptekniker samt övergångar och hur dessa kan förflytta filmen i tid och rum eller föra vidare en rörelse över ett klipp. Resultatet visar på att Edgar Wright, Jonathan Amos och Paul Machliss använder sig av flera sätt för att visa ett filmspråk i Scott Pilgrim vs the World (2010) där fokuset ligger på hur rörelse, energi, förflyttning på ett överraskande och annorlunda sätt kan skapa humor. / The purpose of this thesis is to analyze the movie Scott Pilgrim vs the World (2010) way to use transitions and cuts and how they relate to humor and comedy. Three sequences that represent a breadth of different techniques and theories from cuts gets analyzed and explored. This to understand how transitions, for example a wipe, gets used, how the movie progresses with continuity editing and how the movement contributes to the editing and to the comedy. With the help of Walter Murch's theories about what motivate a cut, Bordwell and Thompson’s theories about how cuts and transitions is used and what impact this has on the movie and Rosengrens theories about editing comedy and Meyers (2000) theories about humor, the essay investigate editing techniques and transitions and how they are able to move the movie in space and time or transfer a motion in a transition. The result shows that Edgar Wright, Jonathan Amos and Paul Machliss uses a lot of different techniques to develop a visual style and in Scott Pilgrim vs the World (2010) the focus lies on how motion, energy, movement and comedic timing drives the movie forward and perceived it as a comedy.