Syftet med denna studie är att uppmärksamma hur förskollärare resonerar kring barn och föräldrar som lever i ekonomisk utsatthet, hur förskollärarna resonerar i relation till förskolans verksamhet. I detta vill vi särskilt lyfta upp frågan kring verksamhetens utformning och barns delaktighet. Studien har en kvalitativ metodansats där vi intervjuat sex förskollärare om hur de resonerar kring barn som lever i ekonomisk knapphet i förskolan. Vi har analyserat vårt material utifrån en poststrukturell teoretisk ansats med fokus på hur de konstruerar diskurser om ansvar och problem. Resultatet visar att förskollärarna anser att barnens kläder eller avsaknad av kläder kan vara ett problem i verksamheten. Förskollärarna uttryckte olika strategier för att hjälpa barnfamiljerna inom ramen för förskolans riktlinjer. Ett annat resultat är att förskolorna ser väldigt olika på aktiviteter där det krävs extra utrustning, en del förskolor valde att ta bort aktiviteterna helt medan andra förskolor valde att köpa in rätt utrustning. Vår slutsats är att det finns olika sätt att tolka förskolans uppdrag och riktlinjer kring hur verksamheten ska anpassas efter barn som lever i ekonomisk knapphet och hur en kan tolka förskolans ansvar gentemot dessa familjer.

Den fria scenkonsten är idag en etablerad del av Stockholms kulturliv och har sina rötter i de fria grupper som växte fram under 1970-talet som en protest mot de statliga institutionerna som dominerade kulturfältet. Fria scenkonstgrupper producerar idag en mängd föreställning och är alltid till viss del statligt finansierade. Uppsatsens övergripande syfte är att belysa hur åtta fria grupper som intervjuats förhåller sig till att bedriva konstnärlig verksamhet utifrån knappa resurser. Särskilt intresse ägnas åt vilken betydelse Kulturrådets verksamhetsbidrag har för gruppernas ekonomiska stabilitet. Genom Resource Dependence Theory, institutionell teori och Bourdieus begrepp fält och kapital, beskrivs hur gruppernas beroende av olika resurser och kapital ser ut. Det framgår att Kulturrådets verksamhetsbidrag är avgörande för samtliga grupper överlevnad samt att svårigheter i att kontrollera den tillgången uppstår i relationen till Kulturrådets referensgrupp. Resursalternativen till verksamhetsbidraget är begränsade och eftersom olika bidragsgivare har skilda bedömningsvillkor skapas en miljö med motstridiga krav som gör det svårt för grupperna att uppnå full finansiering i verksamheten. Även de prioriteringar som grupperna tvingas göra när resurserna är knappa begränsar deras möjlighet att bedriva sin verksamhet under rimliga villkor. Särskild påverkan går att se på förmågan att planera långsiktigt och på arbetsmiljö och hälsa. Risken finns även att gruppernas möjlighet till långsiktig konstnärlig utveckling hämmas. Gruppernas syn på strategier och anpassningar för att påverka sin ekonomiska situation skilde sig åt. Vi såg ett mönster i att de grupper som har medvetna strategier och använder ett mer ekonomiserat språk, också är de som har en uppåtgående kurva i beviljandegraden från Kulturrådet. En tendens som sätts i relation till den utveckling som kallas för kulturens ekonomisering, där offentligt stödda organisationer mer och mer förväntas drivas som företag. Grupperna uttryckte ett behov av en tydligare kommunikation mellan bidragsgivare och bidragstagare, möjligen genom en kontraktsstyrd relation där förväntningar och krav tydligt formuleras. Detta skulle möjligtvis kunna vara ett sätt att förhindra att konstnärernas kreativa begär utnyttjas i form av oavlönat arbete under orimliga villkor.

Kandidatuppsats i Företagsekonomi C, Ekonomihögskolan vid Linnéuniversitetet i Växjö, Ekonomistyrning, 2FE13E, VT 2014. Författare: Robin Arnefjord, Erik Davidsson & Alexander Persson Handledare/Examinator: Petter Boye Medbedömare: Jan Alpenberg Titel: Capellagården –Hur samarbeten och nätverk kan bidra till ökade intäkter   Bakgrund: Capellagården är en fristående internatskola på södra Öland som likt många andra skolor av detta slag brottas med knappa resurser. Detta har lett till att Capellagården eftersökt alternativa sätt att effektivisera användningen av tillgängliga resurser samt genom nya samarbeten och nätverk hitta nya intäkter. Syfte: Syftet är att beskriva hur samarbeten och nätverk kan öka intäkternaför en skola som Capellagården. Detta görs i tre steg där vi inleder med att beskriva dagens situation för att sedan studera liknande skolor och slutligen identifiera utvecklingsmöjligheter. Metod: I studien så har vi använt oss av ett abduktivt angreppssätt samt en kvalitativ forskningsstrategi. Empirin har huvudsakligen hämtats från intervjuer med företrädare för tre hantverksskolor. Slutsats: Vi kan konstatera att Capellagården kan dra lärdom av andra skolors sätt att arbeta med samarbeten och nätverk för att öka intäkterna.Exempelvis genom att användning av benchmarking. Samarbetena leder också till synergieffekter i form av kompetens- samt resursdelning. Ett ökat kommunalt samarbete samt en utveckling av arbetet med studenternas nätverk hade stärkt skolan. / Bachelor Thesis Business Administration III, School of Economics at Linnaeus University of Växjö. Management Accounting, 2FE13E, Spring 2014. Authors: Robin Arnefjord, Erik Davidsson & Alexander Persson Examinator/Advisor: Petter Boye Second Examiner: Jan Alpenberg Title: Capellagården – How co-operation and networks can contribute to increased revenues   Background: Capellagården is a stand-alone boarding school located in the southern part of Öland and like many other schools they struggle with scarce resources. This has led to that Capellagården have sought alternative ways to make the usage of available resources more effective as well as through new co-operations and networks find new revenue. Purpose: The purpose is to describe how co-operation and networks can help with the development of a school like Capellagården and increase revenues. This is done in three steps where we start with a description of the present-day situation then study similar schools and finally identify potential development opportunities. Method: We have used an abductive approach and a qualitative research strategy in this study. The empirical material has primarily been collected through interviews with relevant parties of three Craft schools. Conclusion: We can conclude that Capellagården can learn from the way other schools work with co-operation and networks to increase revenues. For example through the usage of benchmarking. Co-operations will also lead to synergy effects in the shape of sharing competence and resources. An increase in the municipal co-operation and a development of the students network would have strengthened the school.